Dagen jag fick sommarlov 2013 + lite lördag.

Titta på Lisons teater - sjukligt bra!
Säga hejdå till Virginie, Laurène och Manon- gråta.
Få hejdå paket -gråta.
Gå på sista franskalektionen - gråta. Tänk snart lämnar jag min franska bubbla VILL INTE.
Säga hejdå till alla som inte skulle på min hejdåfest hos Guillome - gråta.
Krama om Clarisse en sista gång och hulka fram att hon inte ska göra något dumt.
Störa rektorn under en konferrence och tacka för mig. 
Krama Arnauld och säga hejdå - gråta.
 
Sen festade vi hela natten och gjorde sånna där dumheter som man ska göra när det är sista chansen. Tidigt var vi uppe iallafall, åt croissanter och drack kaffe innan vi tackade för oss och åkte hem. 
 
Idag har jag har sprungit runt på marknaden och köpt korv och ost av bönder med nästan obegripligt bonnig dialekt. Jag har inhandlat ingredienser till en jordgubbstårta och fått typ tusen komplimanger av random folk på stan för min blombukett. Köpte den största och finaste till min fina familj såklart! ♥
 
Min röda hejdåbok som alla hemma fick skriva i innan jag åkte har blivit påfylld med fina ord på franska med. Jag hade tänkte vänta med att läsa tills under resan, men det gick inte - jag har tjuvläst det första "brevet", det av Clarisse. Sen grät jag, kände mig speciell och försökte förjävles komma på nåt bra sätt att få stanna kvar. 
 
 
 
Visst ska det bli bra att komma hem till mina vänner och min familj - men kan dom inte bara komma hit istället?!
 
 
 
"
 

Djâvulskap.

Sista veckan pâ internatet firas duktigt i Monistrol.
 
I den byggnaden jag bor i âr vi tjejer i tvâan och trean, brevid ligger killarnas internat och ett par kilometer hârifrân tjejerna i ettan.
Klart att treorna ska smyga sig in i tvâornas rum med vatten och vâckarklockor klockan tvâ pâ natten och tjuva skor att knyta girlanger av. Och att dom under tisdagen har bytt plats pâ allas tâcken.
Glada var vi i tvâan iallafall nâr vi fick ta ut vâr hâmd pâ intet ont anande tjejer i ettan ôverraskades med vattenkrig sâ snart dom steg ut bussen igâr morse. Blôtt och lôddrigt.
 
Jag hade lyckats komma lindrigt undan.
Tills fôr tvâ timmar sedan.
Helt ovetandes och ovanligt trôgtânkt la jag nâmnligen inte benen pâ ryggen tillrâckligt snabbt nâr Florence och Laurène kom gâendes mot mig och Virginie men flaskor innehâllande diverse âckligt tidigare ikvâll. Ja, jag fâr vâl helt enkelt se det som en kârleksfôrklaring att bli drânkt i saft och schampo och fâ vatten kastat bâde efter mig och i hela sângen.
En dusch, ett torrt ombyte och en kebab senare var det dags igen. Denna gângen Arnauld och Valentin som tyckte att jag behôvde lite raklôdder som grâdde pâ moset, fôr att inte glômma att Léa (som jag trodde skulle vara snâll) jagar mig ett extra varv med en flaska vatten.
 
Nej, jag ska inte fâ det att lâta som att det âr synd om mig, fôr det âr det inte (fôrutom fôr att jag mâste âka hem sâklart). Det âr lixom sâhâr vi firar varandra pâ detta stâllet. Avtackning eller fôdelsedag spelar ingen roll.
Sen finns det ju ocksâ nâgra som gôr det pâ ett lite svenskare vis, med present till exempel. Eller som en galet hârlig klass som ordnar med en klassfest fôr min skull.
 
Usch, jag blir allderles târôgd av att tânka pâ att jag bara har en dag kvar med alla dessa underbara mânniskor som jag lârt kânna, och fyra kvar tills jag har sagt hejdâ till min familj. Tro det eller ej, men ân sâ har jag faktiskt inte grâtit.
 
Imorgon âr det hejdâ till en del av klassen (som inte kan komma pâ festen) och till rektor, lârare och surveillanter. Snyft.
 
 
"

Vi hade iallafall tur med vädret.

I tisdags morgon steg fyra lärare och 58 naturelever på bussen och åkte fem timmar genom regn och snö för att ägna tre dagar åt att studera stenar. 
 
När vi kom fram var det uppehåll och faktiskt ganska varmt. Min grupp identifierade stenar och var duktiga...
 
...medans jag ivrigt dokumenterade allt. 
 
Nämen titta. Pluspoäng för att jag parat ihop rätt sten med rätt svårstavat ord tros?
 
Alban. Typ en av dom bästa fransmännen jag känner ♥
 
Lydianne hade med sig kakan som jag aldrig kommer sluta skratta åt. Tack för bestrivningen om hur den bör ätas Eloïse!
 
Sen blev det kväller och dags att bädda(?).
 
På onsdagen steg vi upp tidigt och började strax därefter var vi på väg upp mot solen.
 
Första pausen, och typ denenda bilden jag fastnade på.
 
Sen ägnade vi resten av förmiddagen åt att trampa uppåt på stigarna som små ankor på led.
 
Marina och Alban framför berget där vi skulle få gå på MOHO'n.
 
Torsdagen inleddes med stentittande och fortsatta utomhuslektioner. Jag hölls stilen och lyssnade lagom - det var roligare att ta kort på den andra gruppen.
 
Sen åkte vi till en gamal borg och tittade på stenen som dom hade byggt av. Jag tittade på fåren på muren.
 
Sen satte vi oss på bussen igen, provade Albans glasögon, spexade och lekte sånglekar tills alla andra tröttnade på vår hesa sång.
 
 
"

Vâlfôrberett.

Om tio minuter ringer klockan och jag ska leta upp tjejerna sâ vi kan ôva vâr dans ett par gânger till innan vi blir betygssatta. Spânnande - eller inte.
Ska jag vara objektiv sâ âr vâr dans riktigt kass.
Och det âr inte sâ konstigt det heller nâr undervisningen gâtt ut pâ att lâraren sagt att "sâhâr betygssâtter jag er, sâtt igâng". Ja, sen har vi kanske inte varit jâtte duktiga pâ att hitta pâ koreografi under den tiden vi faktiskt haft pâ oss, och vi kanske slânge ihop det under den sista lektionen. Iallafall sâ ska jag snart bli tvungen och offra mig fôr gruppen och mina vânners betyg och dansa en hemsk fôrmodligen osynkad och stel dans infôr publik.
 
Nervôs.se - Jag har inte ens hôrt musiken vi ska ha till.
 
 
"

Regnet det bara ôser ner.

Sjâlvklart âr det dagen jag tânker slippa svettas som en isbjôrn i afrika och tar pâ mig lite somrigare klâder som himlen ôppnar sig. Fôr att fortsâtta med djurliknelsarna sâ kânde jag mig mer som en ôkenrâtta i alaska = kallt. Men jag ska inte klaga fôr nu har vi nâmligen fâtt tillbaka varmvattnet i duscharna efter ettpar mânader utan.
 
Idag âr det onsdag och som bekant gâr jag ju pâ extra-franska dâ. Jag och Arpine hâller pâ att gôra en nyhetssândning, sâ dagens "lektion" har vi lâst nyheterna, skrivit artiklar, ôvat och spelat in vâra rôster. Jag âr lite nervôs fôr nâsta gâng vi ses (om tvâ veckor, geologi-resa nâsta vecka) sâ ska vi ner i skolans TVstudio och spela in. Lââskigt.
 
 
"

Som vântat.

Ja, B1 var som vântat plâttlâtt. Eller det kândes sâ iallafall - jag ska inte vara fôr kaxig innan jag har dipomet i handen. Snart kommer en suveillant och hâmtar oss och sen âr detv bara hâlla tummarna fôr att vi slipper lektionerna som âr kvar i eftermiddag.

Som att springa in i en betongvâgg.

Ja, att stiga upp klockan alldeles-fôr-tidigt och sedan fôrsôka se ut och verka nâgorlunda levande en hel skoldag har varit tungt efter nâstan tre veckors lov. Som tur vâl âr âr jag omgiven av en massa roliga kompisar sâ sâ farligt ska jag inte sâga att det âr ândâ. Inget att klaga pâ.
 
Jag vet inte om skoltrôtt âr râtt ord, men jag har iallafall fâtt nog av att sitta still i timmar och lyssna pâ fôrelâsningar, sârskilt dâ solen tittar fram och det finns en dundersôt kattunge hemma. Jag vill ha sommarlov och ârligt talat sâ vill jag hem. Det faktum att jag om exakt tre veckor nu stâr och vântar pâ mina vâskor pâ kasprup gôr det iallafall lâttare. Lâttare att inte lângta fôr mycket och lâttare att faktiskt ta vara pâ den sista tiden. Fôr vare sig ja vill eller inte sâ âr det snart slut - och det kommer inte tillbaka.
 
 
Imorgon ska jag stiga upp och âta frukost extra tidigt (sômnbrist pâ gâng?) och sedan bâr det av till Chambon sur Lignon fôr att skriva Delf. Ett litet lycka till skulle nog inte sitta fel âven om det nu blir pâ nivâ B1.
 
 
"
 

Trespråkig.

I måndags kom några trevliga tjejer från Uddevalla till Monistrol för att stanna en vecka fylld med arbeten kring vatten. I början av veckan såg jag inte så mycket av dom, men i torsdags smällde det till då vi tog, fransmän, spanjorer och tyskar under armen och åkte iväg på en dagsutflykt.
 
Vi åkte utmed Loirefloden hela vägen till Puy. Många stopp på vägen, mycket tid att prata, och att fota floden och sockertoppsbergen.
Sockertoppsberg (berg med en speciella rundade toppar) ska tydligen inte finnas på så många platser i världen - häftigt att ha sett dom på två kontinenter!
 
Kyrka från 900 eller 1000 talet, jag minns inte riktigt och klarblå himmel. Mäktiga valv och fantastisk akustik - något Anette gjorde klart om när hon bjöd på en vacker sång modell opera.
 
Fransmän, tyskar, spanjorer och svenskar - hela comuniusgänget fångade på en bild. Riktigt härliga människor!
 
 
Mysbelysning utanför teatern.
Igårkväll gick jag och Lison på en av Hervés föreställningar. Det var en saga för barn, om en hund - men den var på engelska! Jag passade på att prata lite med Andy (berättaren som är britt) efter föreställningen och åh så kul att få höra lite riktig engelska. Nästa språkprojekt blir att få till den där rätta brittiska accenten.
Jaja, det jag ville säga är iallafall att jag igår praktiserade alla mina tre språk, alltså jag pratade med personer med tre olika nationaliteter på deras modersmål. Häftigt känns det och jag är så jäklans nöjd att faktiskt kunna det!
 
"

Jag spelar vanlig.

 Vârmen fortsâtter, och jag har ytterligare en gâng till strângt fôrbjudit mig sjâlv att nâgonsin ta pâ mig ett par jeans igen, samt blivit pâminnd om varfôr man aldrig ska gâ nâgonstans utan vatten.
Efter min extrafranska i eftermiddag svidade jag om till klânning, fyllde upp vattenflaskan och gick en runda. Jag tittade pâ kalvar, tog fina kort och lyckades se en orm utan att fâ panik!
 
Delf, delf delf. Âh vad jag âr trôtt pâ att jaga folk fôr ett litet diplom. I mândags fick jag iallafall tag pâ hon som skrivt in mig och fôrklarade att jag inte ville skriva B1, och nu har jag fâtt ett litet mail med meddelandet om att C1 inte organiseras i Chambon (dâr jag var inskriven), utan att jag ska prata med min kontaktperson sâ kanske hon kan kolla upp vilket universitet jag mâste âka till. Men usch, universitet lâter ju jâttesvârt, aldrig att jag klarar av att skriva prov dâr (ja jag vet att det âr samma som prov som om jag skulle ha skrivit det nân annanstans). Jag ska iallafall prata med Mme Sauvade imân och sen fâr vi se. Ârligt talat âr jag sâ trôtt pâ det dâr jâkla diplomet nu sâ jag tror  att jag skiter i det. C1 âr sâkert fôr svârt ândâ. Och bara det att ha spenderat ett âr "sjâlv" i Frankrike som 16âring ser vâl ganska bra ut i CVt?
Duppeldepp pâ att Mormor och Morfar inte kommer denna helgen heller, men men - den som vântar pâ nâgot gott..
 
Men nu ska jag inte deppa ihop fôr det, pâ fredag âr det lov och dâ tânker jag bara ta det lungt. Eller nâstan iallafall, men familjen ska vi ett par dagar till Lyon, och den andra veckan ska vi cykla runt en sjô nânstans i alperna - sen ska jag sola och baka kanelbullar och njuta av mitt sista lov i Frankrike.
 
Imân ska jag fôrresten med comunius och svenskarna till Puy pâ guidad tur (yey, kânner ju inte alls till stan eller sâ ;), vi ska titta pâ fontâner och âta gott. Och gissa om kameran ska med? Klart den ska, sâ i helgen kommer det nog upp lite bilder dels frân Puy och frân min lilla promenad idag. 
 
 
"
 

Krabba.

En liten krabb flyttade in i mitt medvetande igâr nâr en surveillant kom och gav mig en kallelse till DELF den 14e maj. Krabban âr inte att jag ska skriva prov och hâlla tummarna fôr att det gâtt bra, utan att dom har skrivit in mig pâ en alldeles fôr lâtt nivâ. Lite av ett lyx problem kan vi vâl kalla det, men det stressar mig till den grad att jag drômde mardrômmar om att skriva ett fôr lâtt prov inatt.
Det kânns iallafall bra att alla jag pratat med verkar ôverens om att jag ska satsa pâ C1, sâ nu âterstâr bara att prata med denna nâgon som skrivit in mig och fâ honom/henne att ândra.

Fôr er som inte âr insatta i vad DELF âr fôr nâgot sâ âr det ett internationellt franskadiplom. Nivârna âr A1-C2 dâr A1 âr lâttast och C2 helt flytande. Diplomen âr giltiga hela livet och har man C1/C2 sâ behôver man inte skriva franskaprov fôr att som utlânning sôka till de franska hôgskolorna och universiteten. I hôstas skrev jag A2 vilket var fôr lâtt, och nu, ett halvâr i frankrike senare, har dom skrivit in mig pâ B1. Alltsâ nivân ett snâpp svârare. Konstigt.
 
Om en timme ska jag iallafall tillbaka upp pâ skolan, nia personer med mycket ansvar och be att dom flyttar upp mig. Hoppas, hoppas att det gâr! Och hoppas som bara den att jag fâr mitt C1 sen! Annars âr det ju bara att plugga och skriva om det i sverige i hôst, absolut ingen katastrof det heller, men det vore ju lite kul att komma hem med ett C-diplom i handen i juni.
 
"

Fyta timmar.

Bac blancsen fortsâtter och i eftermiddag/i kvâll skriver min klass historia eller geografi (hemligt tills proven delas ut). Jag ska som bekant inte skriva baccen och ser dâ inte heller nâgon stôrre mening med att skriva bac blanc heller.
Vad fâr dâ detta fôr spânnande konsekvenser? Jo, jag fâr fyra timmat att spendera sjâlv pâ skolan medans alla mina kompisar âr instângda och vaktade. Nej, jag ska inte framhâva det alltfôr negativt. Fyra timmar kan man trots allt gôra mycket med, till exempel engelska och mattelâxorna och lâsa ungefâr tvâ tusen wikipediaartiklar om allt mellan kâllkritik och hjârndôdhet. Sen kan man skriva lânga mail till sin mamma och skriva ett onôdigt lângt blogginlâgg om vad man gjort den senaste timmen.
    Ja, det fina i krâksângen âr att jag har tre timmar kvar att fôrdriva pâ bâsta môjliga sâtt. Typ lâna en bok och hoppas att den âr bra, eller kanske ta ett djupt andetag, ta mig i kragen och plugga fransk grammatik?
 
Jag vet inte, vi fâr se vad jag kânner fôr. Och âven fast jag inte har sâ mycket vettigt att âgna mig ât sâ âr fyra timmar râtt lyxigt!
 
"
 
 

Nôjd.

Jag klev ganska nyss ut frân en skrivsal dâr jag suttit instângd sedan lunch. Bac blanc, skriftligt i franska stod pâ vârt schema idag och jag hade lyckats bli ôvertalad av min franskalârare att gâ dit och iallafall lâsa âmnet och skriva nâgot litet sâ hon fâr se min nivâ.
Om jag lâste? Ja
Om jag fôrstod? Ja
Om jag gjorde det pappret sa att jag skulle? Nej.
    Varfôr analysera texter frân sjuttonhundra talet om man inte mâste. Nej nu âr jag inte râttvis, snarare; har man gett blanka f*n i metoder och corpusar innan sâ vet man inte hur dom vill att analysen ska se ut.
Men ni kan vara lugna, jag lâmnade inte pappret tomt. Nej, jag klottrade ner en lâng text om varfôr jag ville komma hit frân fôrsta bôrjan och vad jag vill gôra med mitt liv. Och sâ lite fint (och smidigt tyckte jag) avslutade jag det hela med att knyta till provets faktiska âmne - lycka.
 
Jag âr sâ nôjd med att jag redan innan jag âkte bestâmde mig fôr att detta inte âr ett vanligt, pluggigt, âr i skolan. Att jag bestâmde att mina betyg inte spelar nâgon som helst roll och fôr att jag pluggar fôr att jag vill. Fôr att jag tack vare det kan bli nôjd med dom smâ resultaten som faktiskt kommer gratis och fôr att jag inte behôver gâ runt med dâligt samvete fôr att jag spenderar fôr fâ timmar med nâsan i matteboken.
Och framfôr allt fôr att jag kan se hur sjukligt mycket franska man kan lâra sig bara pâ att vara hâr - utan att skriva ner alla ord jag inte fôrstâr och slâ upp dom, och utan att egentligen anstrânga mig.
 
Visst kan man nu tycka att jag âr bâde lat och dum. Att jag kunde lâgga nâgon timme om dagen pâ att verkligen plugga franska nâr jag uppenbarligen inte pluggar nâgot annat. Att jag helt enkelt âr dum som inte anstrânger mig fôr att fâ ut sâ mycket franska som môjligt av denna resan.
    Jag hâller med - Jag âr bâde lat och dum, men det gôr inte mig nâgonting alls. Jag pratar franska, med brytning och begrânsat ordfôrrâd och hela kittet, men vad gôr vâl det? Jag pratar ju franska, och det var det jag ville. Det var det (plus lite annat sâklart) som var det stora mâlet och meningen med att âka till Frankrike frân fôrsta bôrjan.
 
 
Hâlsningar frân en som âr lat, dum och stolt.
"

Den svenska modellen.

Jag ska fôrsôka framfôra hur âckligt mega-fôrbannad jag âr pâ den svenska skolan. Detta helt utan svordommar och enligt principen "ingen nâmn ingen glômd."
 
Det som upprôr mig âr att bara fôr att svenska âr ett lâtt sprâk att lâra sig och vi inte sitter och tragglar vâra egna verb sâ betyder inte det att det âr onôdig kunskap att veta vad ett verb âr. Jag menar, vad tusan âr en verbpartikel eller en interjektion? (Jag har aldrig ens stôtt pâ dessa orden innan jag nu sôkte pâ verbformer pâ wikipedia.)
 
Hâr sitter jag i frankrike och fôrsôker lâra mig att bôja verb efter olika tempus och situationer och âr borttappad bara av termerna som uttrycker det jag ska lâra mig. Visst att vi inte har arbetat med detta pâ svenskaundervisningen - men varfôr i hela vârlden anvânder sig franskalâraren av termen hjâlpverb och inte auxiliaire? Hur kommer det sig att jag kan formulera helt korrekta meningar men inte svara pâ om mitt verb âr indicatif, conditionnel eller participe?
 
Nâgot jag har svârt att fôrstâ âr att det svenska skolsystemet ofta omnâmns som nâgot efterstrâvansvârt av fransmân. Visst, vâra elever âr mindre pressade och har mer av ett liv utanfôr skolan, men jag âr 17 âr och kan fortfarande inte rabbla multiplikationstabellen. Visst kan man av det dra slutsatsen att jag hâller hârt i minirâknaren och ser till att alltid ha nya batterier nâra till hands. Men vânder man lite pâ det hela kan man ocksâ dra slutsatsen att jag aldrig har varit tvungen att lâra mig hela multiplikationstabellen. Det âr ingen som har satt sâdan press pâ mig att jag har kânnt mig tvungen och till fôljd av det faktiskt lârt mig multiplikationstabellen.
 
Tack kâra svenska skola fôr att tvinga mig att bôrja om pâ noll igen efter fyra ârs franskastudier pâ hemmaplan. Det vârmer.
 
"

Nâhedudutack.

Mândagen inleddes med att jag fick en kallelse till muntlig framstâllning av TPEn nâsta tisdag. Nâhe, det tânker jag inte gâ pâ sa jag dâ och sen har jag jagat en viss ansvarig herre halva dagen fôr att sedan bli skickad vidare till en dam som skrev med rôd penna pâ kallensen att den âr instâlld och skickade ivâg mig och sa att det var lôst.
Ibland har det sina fôrdelar att vara hâr pâ mina egna villkor!
 
Annars kânns det helt okej att vara tillbaka hâr pâ skolan, jag âr vâl inte sâ studiemotiverad direkt men det âr bara fem veckor innan vi har pâsklov sâ det ska nog gâ vâgen.

"

Domstolen.

Kanske kommer du ihåg detta inlägget?
 
Jag är klar nu, förra veckan satt jag omgiven av isekter på golvet och limmade, och målade och limmade, idag har jag målat fonden fotat och redigerat.
 
När klasskompisarna skriker, hoppar till och frågar om det är riktiga kryp så känns det lite dom att jag har lyckas.
 
Nöjd är jag iallafall, även om bilderna inte riktigt ger någon uppfattning om helheten. 
 
Det svåra nu är bara att välja vilken bild jag ska skicka till läraren för betygssättning?
 
"

Jag ska bara.

Det âr lite Alfons Âberg varning pâ skolledningen hâr mâste jag sâga.
 
- Vilket datum slutar kurserna?
- Det ska vi besluta om nâsta vecka, âterkom dâ.
- Vilket datum slutar kurserna?
- Det har vi inte bestâmt ân, âterkom efter lovet.
 

Ja, pâ denna vâgen âr vi, jag och sekreteraren.. Frâga mig inte varfôr, men det kânns viktigt att ha ett datum fôr nâr det hela âr slut.
 
"

Ekar.

Alla môjliga bôjningar av futur proche ekar i mitt huvud, ett resulatat av tvâ timmars franskakurs pâ min lediga onsdagseftermiddag.
 
J'irai, tu ira...
 
Och sen har jag en frâga till alla som undervisar i sprâk;
             Varfôr kommer alltid uppgiften om att skriva vad man vill gôra i framtiden tillbaka?
-Det âr ju i princip omôjligt att komma pâ nâgot vettigt att krafsa ner pâ en kvart. Nâr jag fôrsôker vara realistisk och ârlig brukar det nâmnligen inte gâ sâ bra, fem meningar kanske, jag vet ju inte riktigt vad jag vill gôra med mitt liv.. Nâsta gâng gôr jag som Louisa istâllet - skriver om min kommande arbetslôshet och skillsmâssor.
 
"

Nackdelen.

Den klara nackdelen med att vara intern âr att man tvingas spendera hela dagen pâ skolan fôr tre timmars lektion.. Tre av tio.
Det kunde varit vârre.
 
"

Hitta tillbaka.

Jag har precis âgnat en timme ât att fôrsôka fôrstâr matten.
Lâsa lângsamt. Fârglâgga det viktiga. Slâ upp konstiga ord. Googla. Titta pâ youtubeklipp.
 
Det sista mâste jag sâga har varit mest givande. Nu fôrstâr jag helt plôtsligt! Fast sâ plôtsligt var det kanske inte dâ jag fôrst fâtt fôrklarat fôr mig de underliggande stegen till det jag fôrvântades kunna râkna igâr.
 
Pâ vâra mattelektioner âr det alltid samma veva.
1; Kapitelintroduktion = en timme i lagom tempo med barnsligt lâtta uppgifter. "Inget svârt ju!"
2; Lektion dâ vi ska kunna allt pâ en gâng. "Skulle ni kunna ta om det dâr pâ franska?"
 
Skrâmmande ofta utan nâgon vidare fôrklaring pâ hur dessa tvâ (enligt min uppfattning ofta) helt skilda saker hânger samman. Det gâr sâ snabbt frân en cirkel med ett streck pâ till en uppgift med 6 vektorer dâr vinklarna ska berâknas i frâmmande enheter att stora delar av klassen knappt hinner blinka.
 
Men det som skrâmmer mig mest âr att lâraren pâ fullaste allvar ser hur dâligt klassen hânger med, men det enda hon gôr infôr det stundander provet âr att med strâng rôst upplysa klassen om att vi âr mycket sâmre ân de andra naturklasserna. Givande, och framfôrallt sâ hjâlper det oss att fôrstâ bâttre.
Att jag inte alltid hânger med tycker jag sjâlv inte gôr sâ mycket, jag ska ju ândâ râkna om samma uppgifter nâsta âr, men nâr mina klasskompisar hânger med lika dâligt (eller ânnu sâmre) som jag, dâ blir jag nâstan lite orolig. Orolig fôr att det inte oroar dom sâ mycket.
Dom âr vana vid att inte alltid fôrstâ. Jag âr van vid att hôgljutt krâva en fôrklaring nâr jag inte fôrstâr.
 
Sâger inte det endel om vâra olika skolsystem? Att mina franska klasskompisar tyst accepterar att inte fôrstâ och lâr sig utantill sâ gott det gâr istâllet, medans jag ser det som minn râtt att fâ det fôrklarat om och om igen tills pusslet âr fârdiglagt och jag pâ egen hand kan lôsa en helt ny sorts uppgift.
Nya uppgifter âr fôrôvrigt ofta vâldigt skrâmmande om man âr en fransk matteelev  - det âr ju alltid lite farligt att tânka sjâlv. Och sârskilt svârt att komma fram till nâgot vettigt i en multiplikation om man fôrst inte lârt sig att 1+1=2.
 
"
 
 

Mândag.

Ânnu en gâng blev det mândag - mârkligt hur det hânder hela tiden..
Ny vecka, nya tag, det vill sâga med varma skor och fôrhoppningar om lite vârvârme.
 
Tvâ smâ snabba veckor kvar, sen har jag hela tvâ veckors med lânga sovmorgonar och systerbesôk. Det ni, den som vântar pâ nât gott..
 
"

Tidigare inlägg
RSS 2.0