fannyifrankrike.blogg.se

Om en liten stund âker vi till slâkten i Lyon, âter lite gott och strax dârefter finns jag att hitta alldeles ensam pâ flygplatsen i Lyon.

 

Tânk att om mindre ân ett dygn âr jag hemma!!

 

"

Jag hamnade lite efter med bloggandet under julhelgen dâ vi inte har varit hemma utan hos slâkt pâ olika hâll runt Auvergne. Jag har haft turen att hamna i en familj dâr de olika sidorna av slâkten inte liknar varandra nâgonstans sâ jag har fâtt uppleva bâde en lyxjul i Lyon och familjârt mys pâ landsbygden.

 

Pâ eftermiddagen den 22e âkte jag och mina franska systrar till slâkten i Lyon. Dâr bor nâmnligen bâde farmor och farfar och nâstan alla kusiner sâ vi var ett stort gâng. Sjâlva julfirandet var ganska likt det jag âr van vid. En stor gran, mycket mat och timmar av sâllskapsspel. Den stora skillnaden mot julen hemma i sverige var maten. Hâr bôrjades det med champagne och aperitif, sedan satte vi oss till bords och blev serverade saker som musslor, eller soppa till fôrâtt. Sedan kalkon och kastanjer eller varfôr inte ostron till varmrâtt. Efter varmrâtten dukas osten och salladen samt foie gras fram och sen rundas den minst tre timmar lânga sittningen av med paj eller kaka.

 

 

Pâ sjâlvaste julaftonsmorgonen upptâckte jag att min ena sko var borta, fôrvirrat sâg jag mig omkring i den stora lâgenheten och upptĉkte att det var skor utspridda i hela hallen och under granen. Runtom och i var alla julklapparna. Skorna fungerade alltsâ som namnskyltar till julklappshôgarna, och alla klappar ôppnades pâ en och samma gâng. Tânka sig att det var ett avlângt paket nerstucket i min sko med!

 

Senare pâ julafton tog vi tâget till Clermont, dâr môttes vi upp av Corinne och Hervé och sâ âkte vi till min vârdmorfar som bor i den lilla byn Bagnols lângt ut pâ landsbygden. En liten charmig fransk by med eget bageri, slaktare och mejeri, som sig bôr med andra ord.

Dâr bôrjade vi med att hjâlpas ât att gôra snittar och sedan ôppnade vi paket, skâlde i champagne och ât snittarna vi tidigare gjort framfôr kaminen. Sen ât vi vildsvinsgryta och avrundade kvâllen med att titta pâ videofilmer frân nâr mina vârdsystrar var smâ.

 

Det ska tillâggas att jag har fâtt ofôrskâmmt mycket julklappar, bra mycket mer ân jag hade vântat mig. Bâde bôcker med franska recept och bilder frân runt om i landet, paraply och en hôg annat var fint inslaget i papper.

 

Sen âr vi tillbaka till skidâkningen jag redan har skrivit om och jag har fullfôljt min uppgift att dokumentera en fransk jul pâ tvâ helt olika vis.

 

Tyvârr var jag lite feg med kameran sâ nâgra bilder pâ julgranen med piratkrok i eller korkarna till alla vinflaskor fâr ni tyvârr inte. Lât oss se det som ett test fôr att bedômma min fôrmâga att skriva levande.

Idag âr det annandag jul vilket kânns lite knâppt fôr jag har ju fortfarande inte fâtt fira min traditionella jul med famijen. Men, men det kommer snart. Redan imorgon âker jag hem, sâ dagen idag âgnas ât att packa vâskan, kolla sâ att pass och biljetter âr pâ plats och sâ har jag gâtt en lângpromenad fôr att handla ost och korv att bjuda pâ hemma.

 

Och bara fôr att berâtta nâgot riktigt galet sâ tânker jag dela med mig av det fakta att det blommar i rabatterna hâr. Ja, det âr sant. Lila och gula penser (tror jag) strâcker pâ sig i parken. Fôrvirrande âr vad det âr, ska man sâga att det fortfarade blommar eller redan blommar??

 

"

Nu tycker jag att det âr dags fôr en liten saga igen, denna gângen blir det den om nâr jag âkte vilse i ett moln - ja det har hânt.

 

Det var den 25e december och âret var 2012. Dagen var kommen dâ jag fôr fôrsta gângen skulle âka skidor i Frankrike. Jag, Lison och Hervé packade in oss i bilen och âkte till skidstationen inte lângt ifrân Bagnols (bâsta stâllet i hela frakrike med godast ost (enligt min franska morfar och jag har en benâgenhet att hâlla med)). Vi âkte pâ slingriga vâgar uppfôr berget och ju hôgre upp vi kom destâ vitare blev det omrking oss.

Vi hoppade i plâxor och skidor och tog knappliften upp till 1500 meters hôjd. Det blâste sâ mycket sâ det var svârt att fâ upp farten i blôtsnôn och man sâg absolut ingenting som var mer ân 20 meter fram, bara vitt av snô och dimma. (I sverige hade det utan tvekan varit anstângt!)

 

Första âket. Upp med knapplift. Och sâ âker vi utfôr, problemet var det att dâ jag var ganska mycket sâmre pâ skidâkning ân mina kamrater och vâdret skrâmde mig sâ tog jag det vâldigt lugnt och râtt var det var sâ sâg jag dom inte lângre. Jag stannade upp och sâg mig omkring. Vitt. Fôrsôkte minnas vilken av pisterna vi valt i denna fôrgreningen det tidigare âket, men jag kunde inte minnas. Jag bestâmde mig fôr att âka rakt ner, men trillade ganska snart invid ytterligare en fôrgrening. Jag sâg mig noga omkring ânnu en gâng, men allt var bara vitt. Jag bôrjade bli râdd, svor en lâng ramsa med fula ord innan jag tog skidorna under armed och bôrjade gâ uppât. Fôr varje steg jag tog sjunk jag djupt ner i den opistade blôtsnôn. Jag gick upp till fôrgreningen dâr jag tidigare bestâmt mig fôr att âka rakt ner och skulle precis ta fart nedât vânster nâr jag fick syn pâ Hervé. Han kom uppifrân, och sa att vi skulle upp ytterligare en fôrgrening dit Lison vântade pâ oss. Ust och pust sâ var vi uppe och kunder âka vidare utan fler borttappade svenskar eller andra missôden ânda till klockan tre dâ vi packade in oss allihopa i bilen och âkte det tvâ timmarna hem.

 

"

Tvâ dagar kvar till sjâlvaste julafton, julkânslan âr helt bortblâst, familjen lângt hârifrân och julskinkan fâr jag inte se fôrrens efter jul. Hur ska detta gâ?

 

I ârlighetens namn mâste jag faktiskt sâga att jag lângar hem. Att jag gârna hade stâtt och kokat kola och lyssnat pâ Carola nu istâllet fôr att sitta hâr. Jag saknar mina kompisar, snôn, familjen, djuren, mitt rum, svensk mat ja hela tjotablângen fôr att fatta sig kort. Jag saknar mitt svenska liv, âven om det innehâller fler timmars matteplugg och kortare dagar.

 

Jag fôrsôker att inte dômma ut den julen jag fâr hâr redan innan jag har varit med om den, men det âr svârt. Vi alla har ju sâ inprântat i oss hur en jul ska firas, och min jul ska inte firas med nâgons annans slâkt, i en bergsby, i ett annat land. Den ska ju firas hos mormor och morfar, med âcklig lutfisk den 23e, pussel och halva skogen i kôkstaket - Precis som det alltid har varit.

 

"

Nu tânker jag kronologiskt och utfôrligt redogôra fôr dagen dâ jag fick jullov i Frankrike, sâ pâ med lâsglasôgonen och fram med anteckningsblocket.

 

 

Vâr kâra SVT lârare (biologi) som brukar ha ganska bestâmda âsikter om hur saker och ting hânger ihop fick mig att tvivla en aning pâ trovârdigheten i det han sâger. Idag fôrklarade han nâmnligen hur slagruta med baguetter fungerar, ni fôrstâr, vattnet i brôdet fâr de tvâ baguetterna att nârma sig varandra dâr det finns vatten. Visst att fransmânnen âlskar sitt brôd, men har det inte gâtt till ôverdrift nu?

 

Jag och Louisa har fâtt vâra DELF-diplom idag. Bâda tvâ vâldigt vâl godkânda vilket skolledningen tyckte var vârt att fira. Skâl i apelsinjuice till julmusik frân rektorns slips och sedan fotodags, det âr fina tider det. Efterfôljande grattulationer frân vânner, konstaterande av att min franska verkligen har fôrbâttrats och demonstration av hur lâgsamt och tydligt dom pratade med mig i bôrjan.

 

Sista lektionen bôrjade med en lâxa pâ ungefâr 57498748658 matteuppgifter till dagen vi bôrjar igen och fortsâtter med en timmes hysteriskt antecknane. Ja, jag vet vad jag ska lâsa pâ resan hem, och det âr inte cosmo..

 

Nu ligger pepparkaksdeg vol2 i kylskâpet och imorgon ska mina franska systrar baka till sina mor och farfôrâldrar. Senare, imorgon kvâll bâr det av till Lyon. Dârefter âr det fullspâckat med julfirande hos familj pâ olika hâll i princip fram tills jag âker.

 

"

Jag mâste sâga att dagens fysiklektion nog âr en av de lârorikaste av alla lektioner jag nâgonsin varit pâ. Vi bôrjade nâmnligen med ett nytt kapitel idag, om attirerade krafter och annat smaskigt. Den en timme lânga intruduktionen gick mest ut pâ att vâr lârare fôrklarade tydligt att vi fôrmodligen inte kommer fatta nâgot och att matten bakom âr genial - men fôr komplicerad fôr att han vill visa oss den.

Lârorikt att hôra att han inte kan fôrklara fôr att vi inte skulle fôrstâ fôrklaringen!

 

Till alla smarta, svensktalande jag kânner; Nâr jag kommer hem vill jag ha fôrklaring pâ, fysikgrejjen ovan, derivarta och relativitetsteori - les nuls-versionen (fast pâ svenska)!

 

 

Jag och Florence har redan slutat fôr dagen, sâ vi sitter i CDI och vântar pâ att de andra slutar sâ vi kan gâ och âta, och senare gâ ner till Monistrol. Och hôr och hâpna; kameran âr med, sâ kanske, med lite tur att det dyker upp lite bilder hâr i helgen.

 

"

 

Vad har hânt nu? Bara sedan kvâllsmaten har inte mindre ân tre surveillanter varit och frâgat mig varfôr jag har varit frânvarande pâ en lektion som jag âr ganska sâker att jag var pâ.. 

Skâl och skumtomte pâ det.

"

Jag kan inte skilja pâ fôrvântan och hemlângtan. Fôr nâgon av dessa âr pâ besôk nu, pâ ett bra sâtt.

Kanske âr det fôrvântan infôr hemresan, kanske hemlângtan fôr att jag har varit borta lânge?

 

Pâ tal om kôttfârs sâ har jag lârt mig nâgot underligt, att man kan tycka obeskrivligt mycket om tvâ helt olika liv, tvâ helt olika lânder. Lite knâppt dâ jag fortfarande helst vill se vârlden ur ett barns svart-vita perspektiv. 

Antar att jag hâller pâ att vâxa upp.. Peter Pan, kom och râdda mig!

 

"

Klass 1S2 drog igâng veckan med tvâ timmars matteprov.

Fint, och lite lagom tycker jag, sâ medans resten av klassen fortsâtter môrdarveckan med tre timmars uppsattsskrivande lâser jag smâlandsposten. En bra deal helt enkelt.

 

"

På tisdag är det internat-fest igen och till julbordet på kvällen ska man vara utklädd. Men man får ju såklart inte klä ut sig riktigt som man vill, bokstäverna R-L-M har vi fått att förhålla oss till. 

 

Jag kan säga det att uppgiften att hitta utklädningskläder i min minimala garderob här är inte lätt. Tur för mig då att min värdpappa är skådespelare! Vi kom precis hem hela familjen efter att ha kollat igenom garderoben på hans jobb. Så vi har provat allt från städrockar, till kanindräkter och fängelsekläder. 

'

-Vad jag hittade?

Det får ni se nästa vecka, jag ska ta med kameran så jag kan ta en massa kort på våra fina utstyrslar.

 

"

Det var en gång en flicka i Frankrike, på lördagsmorgonen den tredje advent vaknade hon lite för tidigt och konstaterade att julkänslan som tidigare vänligt innfunnit sig var som bortblåst. Detta gick ju inte för sig, flickan hade helt enkelt inget annat val än att leta rätt på den igen.

Hon började med varma lussekatter till frukost och tittade på dagens avsnitt av julkalendern, sen storstädade hon sitt rum till höga toner av julpsalmer. Tänka sig, det funkade! Lagom till rummet var rent och frächt hade julkänslan hittat hem igen. 

 

Nöjt letadeflickan fram sitt rödaste nagellack och gjorde även naglarna julefina. Medans lacket torkade beundrade hon de egenhändigt gjorda snöflingorna som prydde balkongdörren och hoppades på lätta flingor fallande på andra sidan glaset till kvällen. 

 

Sen tog hon på sig vinterkappan, virade omsorgsfullt på sig halsduken och hoppade i kängorna innan hon med lätta steg trallade ner mot ett julpyntat centrum.

 

"

Idag är det lördag, lördagen den 15e december 2012. Jag har varit i Frankrike i 105 dagar, 105 av runt 300. Det betyder att jag redan har avverkat ungefär en tredjedel av mitt år som utbytesstudent, och vet ni hur det känns? Det känns ungefär såhär:

- Superduper, bajsdåligt, fint, skönt, ledsamt, sorgligt, fantastiskt, fult, laddat och jag vet inte vad.

Jag skulle förmodligen kunna skriva vartenda svenskt adjektiv här utan att ljuga det minsta lilla.

 

Det är nämnligen så himlans blandade känslor. På ett sätt är det så underbart fantastiskt att vara här att jag undrar vad i hela världen jag har gjort i Sverige i 16 år. Men samtidigt som det är helt oslagbart så saknar jag så många hemma, och jag saknar årstiderna och maten och allt möjligt. Till och med småsaker som att ge någon en kram när man träffas eller att toalettpappret är vitt.

 

 

Att jag har varit här i 105 dagar innebär en sak till, det innebär att det bara är 12 dagar kvar tills jag kommer hem till Sverige på jul och nyårs visit. Saken är den att även tanken på min korta lilla visit ger mig otroligt blande känslor. Det känns såklart bra att få återse alla igen, att få kramas och hälsa grannarna "Gott slut!" när man går igenom byn på kvällen. Men jag tycker också att det är lite synd att ta en paus nu när det äntligen är så bra. Att ta en paus från både människorna och språket. (Det finns en stor risk att jag uttalar många dåligt översatta franska uttryck nästa gång vi ses.)

 

 

Det jag vill säga är att jag älskar att leva här bland kaninpaté och dåligt engelsktalande fransmän, men minst lika mycket älskar jag att sitta framför vedspisen hemma med en kopp thé och inte plugga matte fast provet är om tre dagar.

På något konstigt vis känns det som att året redan lider mot sitt slut, vilket ger mig både ett ledsamt ansiktsuttryck för att jag snart måste lämna det jag har här och en något lättad känsla för att jag snart har klarat det stora testet jag har utsatt mig själv för.

 

"

 

 

 

Meddelar stolt att jag har hâvat in hela 14 av 20 poâng pâ senaste kontrollen i matte.

Dâr fick sur-mattelârar-tanten sâ hon teg. Nu blir hon ju nâstan tvungen att râkna mitt betyg ocksâ, hon som inte ville det fôr att hon inte har nâgot intresse i att sâtta dâliga betyg.

 

"

Âr det nâgot datum jag ska peka ut som vândpunkten sâ blir det utan tvekan den 26e november. Det var nâmnligen dâ, 86 dagar efter avfârd som det bôrjade kânnas riktigt bra hela tiden. Innan var det kâmpigt, jag hade ofta en liten gnagande hemlângtan och kânde mig lite utanfôr, dâremellan var det bra. Men efter min magiska mândag slâppte det bara, nu âr det sâ himlans bra sâ ibland undrar jag vad jag gjorde i Sverige tidigare.

 

Jag satt och pratade med Florence tidigare, och konstaterade att igâr var det 100 dagar sedan jag kom hit. Sen insâg jag det oundvikliga i att 100 dagar gjorda innebâr att det bara resterar ca 200 tills min franska drôm âr ôver. Sen âr det slut. Borta. Det âr sâ jag blir nâstan grârfârdig av att tânka pâ det, att om drygt ett halvâr mâste jag lâmna alla underbara mânniskor jag har lârt kânna hâr.

 

Tragiskt âr vad det âr. Det âr ju inte alls som nâr jag âkte hemmifrân i hôstas, dâ âkte jag ju med vetskapen om att jag defenitivt kommer tillbaka. Nâr jag lâmnar Velay i sommar dâremot, dâ vet jag inte lika sâkert att jag kommer tillbaka.

 

Tur fôr mig att det redan bôrjar spânas pâ Sverigebesôk i sommar!

 

"

Ett hundra galna dagar hemifrån, ett hundra dagar sedan jag tog farväl av många som jag vanligen stöter på varje dag, ett hundra dagar i ett inte längre lika främmande land. 

 

"

Nu är väskan packad med näsdukar och tjocka halsdukar, och imån flyttar jag hit igen. 

 

Jag måste erkänna att jag börjar tröttna lite på att bo i kappsäck. Att aldrig packa upp neccesären och att ständigt ha en stor väska i rummet påminnande om att det snart är dags att packa igen. Och att ha en så liten garderob...

För att se det från den possitiva sidan innebär det dock att jag aldrig hinner bre ut mina saker så mycket och att rummet blir avröjt regelbundet.

 

18 dagar, sen ligger jag i min säng hemma i wederslöf igen.

 

"

Kära Halsont!

Tack för besöket, det är alltid lika trevligt att råkas. Jag ber dock om att du lyssnar ordentligt på halsduken, den stinkade krämen och de varma dryckerna och ger dig iväg snarast. Var gärna så snäll och hälsa Febern och din eventuella förjeslagare Halsflussen att jag inte är så pigg på fler besök varken nu eller i framtiden. 

 

Tack på förhand, Fanny

 

"

Andra advent firas traditionellt med glögg och lussebullar framför brasan.

 

 

"

 

Nu tycket jag att det âr hôg tid att vi reder ut detta med flersprâkighet. Att man fâr ytterligare ett sprâk under en sân hâr resa âr enligt nâmnligen en myt. Man fâr ett nytt sprâk, men dom andra fôrsvinner..

 

Jag kommer ibland pâ mig sjâlv med att tânka pâ franska, men nâr jag fôr nôjets skull ska ôversâtta min tanke till svenska sâ kan jag inte. Hur tragiskt âr inte det? Jag gâr ju inte runt och tânker sâ djupa filosofiska tankar att jag normalt sett inte kan uttrycka dom pâ svenska.

 

Precis samma sak hânder med engelskan, jag kan helt enkelt inte utrycka mig. Nâgon ber om hjâlp att ôversâtta ett ord, men det âr bara blankt. Nâsta vecka har jag muntlig presentation, men nej, jag kan inte. Hur tusan sâger man "riktar sig till" pâ engelska? Jag âr lost. Det har gâtt sâ lângt att jag ibland pratar med min kontaktperson, som pratar flytande engelska, pâ ..... franska.

 

Jag vet att det âr jâttebra allt detta och att det betyder att franskan kommer springande till mig, och det kânns jâttebra. Men det âr sâ avigt, hur tusan hânde detta?

 

 

"

Jag har börjat skruva lite på reglagen på kameran.

 

Nu faller jag ner i hemlângtanshâlet igen... Men jag tânker dra i snôret och veckla ut fallskârmen redan ikvâll, dâ ska jag lâgga mig tidigt och imorgon har jag bestâmt att jag ska vakna utvilad och pepp infôr dagen som kommer. Imorgon ska jag ha en sâ fin dag fôrstâr ni, jag har bara tvâ lektioner och nâr jag har slutat kommer Hervé och hâmtar mig och Lison och sâ ska vi âka till ikea, sâdesâ!

 

"

Idag var det dags för lussekattsbak. Klart man måste ha både lussekatter och pepparkakor!

 

När jag slog upp fönsterluckorna imorse möttes jag av detta.

 

Idag är det som bekant den första december och imorgon är det första advent, och gissa om jag har höjt julstämningen här hemma?

 

 

Jag började med att titta på dagens avsnitt av Greveholm.

 

Sen snackade jag ihop mig med Lison, tog fram pepparkaksdegen och formarna.