Dagen jag fick sommarlov 2013 + lite lördag.

Titta på Lisons teater - sjukligt bra!
Säga hejdå till Virginie, Laurène och Manon- gråta.
Få hejdå paket -gråta.
Gå på sista franskalektionen - gråta. Tänk snart lämnar jag min franska bubbla VILL INTE.
Säga hejdå till alla som inte skulle på min hejdåfest hos Guillome - gråta.
Krama om Clarisse en sista gång och hulka fram att hon inte ska göra något dumt.
Störa rektorn under en konferrence och tacka för mig. 
Krama Arnauld och säga hejdå - gråta.
 
Sen festade vi hela natten och gjorde sånna där dumheter som man ska göra när det är sista chansen. Tidigt var vi uppe iallafall, åt croissanter och drack kaffe innan vi tackade för oss och åkte hem. 
 
Idag har jag har sprungit runt på marknaden och köpt korv och ost av bönder med nästan obegripligt bonnig dialekt. Jag har inhandlat ingredienser till en jordgubbstårta och fått typ tusen komplimanger av random folk på stan för min blombukett. Köpte den största och finaste till min fina familj såklart! ♥
 
Min röda hejdåbok som alla hemma fick skriva i innan jag åkte har blivit påfylld med fina ord på franska med. Jag hade tänkte vänta med att läsa tills under resan, men det gick inte - jag har tjuvläst det första "brevet", det av Clarisse. Sen grät jag, kände mig speciell och försökte förjävles komma på nåt bra sätt att få stanna kvar. 
 
 
 
Visst ska det bli bra att komma hem till mina vänner och min familj - men kan dom inte bara komma hit istället?!
 
 
 
"
 

Djâvulskap.

Sista veckan pâ internatet firas duktigt i Monistrol.
 
I den byggnaden jag bor i âr vi tjejer i tvâan och trean, brevid ligger killarnas internat och ett par kilometer hârifrân tjejerna i ettan.
Klart att treorna ska smyga sig in i tvâornas rum med vatten och vâckarklockor klockan tvâ pâ natten och tjuva skor att knyta girlanger av. Och att dom under tisdagen har bytt plats pâ allas tâcken.
Glada var vi i tvâan iallafall nâr vi fick ta ut vâr hâmd pâ intet ont anande tjejer i ettan ôverraskades med vattenkrig sâ snart dom steg ut bussen igâr morse. Blôtt och lôddrigt.
 
Jag hade lyckats komma lindrigt undan.
Tills fôr tvâ timmar sedan.
Helt ovetandes och ovanligt trôgtânkt la jag nâmnligen inte benen pâ ryggen tillrâckligt snabbt nâr Florence och Laurène kom gâendes mot mig och Virginie men flaskor innehâllande diverse âckligt tidigare ikvâll. Ja, jag fâr vâl helt enkelt se det som en kârleksfôrklaring att bli drânkt i saft och schampo och fâ vatten kastat bâde efter mig och i hela sângen.
En dusch, ett torrt ombyte och en kebab senare var det dags igen. Denna gângen Arnauld och Valentin som tyckte att jag behôvde lite raklôdder som grâdde pâ moset, fôr att inte glômma att Léa (som jag trodde skulle vara snâll) jagar mig ett extra varv med en flaska vatten.
 
Nej, jag ska inte fâ det att lâta som att det âr synd om mig, fôr det âr det inte (fôrutom fôr att jag mâste âka hem sâklart). Det âr lixom sâhâr vi firar varandra pâ detta stâllet. Avtackning eller fôdelsedag spelar ingen roll.
Sen finns det ju ocksâ nâgra som gôr det pâ ett lite svenskare vis, med present till exempel. Eller som en galet hârlig klass som ordnar med en klassfest fôr min skull.
 
Usch, jag blir allderles târôgd av att tânka pâ att jag bara har en dag kvar med alla dessa underbara mânniskor som jag lârt kânna, och fyra kvar tills jag har sagt hejdâ till min familj. Tro det eller ej, men ân sâ har jag faktiskt inte grâtit.
 
Imorgon âr det hejdâ till en del av klassen (som inte kan komma pâ festen) och till rektor, lârare och surveillanter. Snyft.
 
 
"

SJU.

Sâ kom den magiska dagen med en ynka vecka kvar till âventyret kommer till sitt slut. Resan som har tagit upp en stor del mitt engagemang och energi i nâstan tvâ âr âr snart ôver. Jag âr sâ stolt ôver mig sjâlv som har klarat av att ro bâten ett âr i Frankrike i land, nu âterstâr det bara att landgâ utan att sâtta foten i dyn och trilla i vassen ;).
 
Pâ ett sâtt sâ kânns det sâ otroligt skônt. Jag kommer bli friare och kunna gôra vad jag vill igen och jag har visat fôr mig sjâlv att jag kan sjâlv (som jag sâ ofta sa nâr jag var liten). Men sen tânker jag ett varv till, och ser mig omkring. Betraktar alla mânniskor som jag har lârt kânna, platsen som jag faktiskt gjort lite till min, och sâ blir jag ledsen.
 
 
 
Vad ska jag nu lângta till, planera och fokusera pâ?
Vem blir jag efter att ha varit "svensken" i nâstan ett âr nâr jag ska hem till sverige?
 
Ja, jag fôrstâr ju sâklart att jag kommer fortsâtta att vara jag och att allt mer eller mindre kommer gâ tillbaka till att vara som det alltid har varit. Men jag ât râdd (âr det detta som kallas resfeber?). Och jag kan berâtta att det âr precis samma râdsla som kvâllen den 1a september fôrra âret - bara det att nu âr det minst 42 gânger vârre. Jag kânner en râdsla fôr att lâmna mitt liv, familj och mina vânner bakom mig i ett annat land, en râdsla fôr vilka jag nu kommer spendera min sommar med, en râdsla fôr att tappa sprâket. Och sâ det vârsta av allt, kommer jag nâgonsin tillbaka hit? Kommer jag nâgonsin trâffa Lison, Flo, Alban och Marina igen?
Jag hoppas, jag vill, men jag kan inte vara sâker pâ samma vis som nâr jag âkte hit med vetskapen om att jag nio mânader senare skulle âka hem igen.
 

Magkânslan sâger att mina kinder kommer se ut undefâr sâhâr mot slutet av veckan. Kanske lite mer i grâskala dock.
 
 
"

Den geografiska källan.

Idag har jag varit på utflykt med Hervé och Corinne igen. Vi var vid frankrikes längsta flods källa (la loire). Jag drack vatten ur den Geologiska källan, tittade på när hunden badade i den Autentiska och spanade ut över ängarna efter den Sanna. 
 
Nu börjar det bli sent. Sent som i snart dags att sova och sent som i att både flyg och tågbiljett ligger och väntar på mig. Sent som i att vi har bestämt hur dags vi åker hemifrån nästa måndag. Sent som i att jag snart åker härifrån.
Jag minns att jag för ungefär ett år sedan satt och läste en årsresumé på en utbytesblogg. Flickan som skrev berättade om hur underbart det hade varit, hur mycket hon lärt sig, att det skulle bli ledsamt och så det som fastnade i mitt minne. Hon skrev att hon förstod allt som sades på radion. Åh, så imponerad jag blev må du tro! 
Föreställ dig nu min min den dagen jag insåg att jag faktiskt förstår allt på radion.
När jag för ett år sedan blygsamt tänkte att jag kanske skulle kunna förstå delar av fransk radio blev jag nästan arg på mig själv för att jag satte upp för höga förväntningar på resan.
Något jag kan säga i efterhand är att det där med radion gick ganska snabbt ändå, och även fast jag tappar ord och stakar mig så pratar jag flytande franska, jag förstår allt. Jag tittar på scetcher och hänger med även när nån pratar snabbt och otydligt. Och det är helt normalt när jag varit här i hela nio månader. Det du!
 
 
"

Vi hade iallafall tur med vädret.

I tisdags morgon steg fyra lärare och 58 naturelever på bussen och åkte fem timmar genom regn och snö för att ägna tre dagar åt att studera stenar. 
 
När vi kom fram var det uppehåll och faktiskt ganska varmt. Min grupp identifierade stenar och var duktiga...
 
...medans jag ivrigt dokumenterade allt. 
 
Nämen titta. Pluspoäng för att jag parat ihop rätt sten med rätt svårstavat ord tros?
 
Alban. Typ en av dom bästa fransmännen jag känner ♥
 
Lydianne hade med sig kakan som jag aldrig kommer sluta skratta åt. Tack för bestrivningen om hur den bör ätas Eloïse!
 
Sen blev det kväller och dags att bädda(?).
 
På onsdagen steg vi upp tidigt och började strax därefter var vi på väg upp mot solen.
 
Första pausen, och typ denenda bilden jag fastnade på.
 
Sen ägnade vi resten av förmiddagen åt att trampa uppåt på stigarna som små ankor på led.
 
Marina och Alban framför berget där vi skulle få gå på MOHO'n.
 
Torsdagen inleddes med stentittande och fortsatta utomhuslektioner. Jag hölls stilen och lyssnade lagom - det var roligare att ta kort på den andra gruppen.
 
Sen åkte vi till en gamal borg och tittade på stenen som dom hade byggt av. Jag tittade på fåren på muren.
 
Sen satte vi oss på bussen igen, provade Albans glasögon, spexade och lekte sånglekar tills alla andra tröttnade på vår hesa sång.
 
 
"

Baksidan.

Jag kom hem i ett paket från sten-resan, tro det eller ej. Baksidan fick sig dock en rejäl omgång av all bergsvandring, solbrännan blev ett faktum och rösten blev borttappad i en snödriva på 2500 meters höjd. 
 
Nu kom jag precis in från en liten liten springtur, mest för att bli varm för att sräcka ut musklerna lite. Men också för att bevisa för mig själv att det inte är jobbigare att springa lugnt och stilla hela tiden än att varva springet med onödig gång. Lyckat!
 
Ikväll är jag ensam hemma, jag ska äta sniglar, prata med vissa saknade hemma i sverige och skriva mer här om klassresan. 
 
À bientot!
 
 
"

Här kan man bo -3.

Ge mig en get!
 
 
 
 
 
 
 
 
Värdföräldrar och hund.
 
 
"
 

Här kan man bo -2.

 
 
 
 
"

Här kan man bo -1.

Trädgård med flera våningar och typ tuden vattenfall och fontäner.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
"

Nu kör vi.

Nu är matsäcken packad, näsdukarna i väskan och kamerabatteriet sitter i laddaren.
 
 
Vi lämnar Monistrol vid kvart i åtta imorgon och kommer tillbaka sent på torsdag kväll. Internet blir det nog dåligt med i bergen, men gullig som jag är så har jag förberett ett bildinläggg åt er för var dag jag vandrar omkring i bergen.
 
 
En suddig bild på mig och Florence som inte kan följa med för hon har skadat foten. 
 
 
"

Fika.

Lagom tills jag har fått tillbaka lusten att skriva här och dela med mig om vad som händer så har kameran blivit ovillig att följa med på äventyren. Inte för att det är så kul att fota när det mesta man ser är grå moln och regndroppar, men vetikattsingen om det inte hade varit trevligt med lite mer bilder här?
 
På tisdag ska jag till alperna (tror jag. Förlåt Morfar, jag ska plugga geografi!) och titta på stenar i tre dagar med klassen. Läraren har sagt till oss att ta med mössa, vantar och allmänt varma kläder för har vi otur blir det minusgrader på morgonarna. Fast där någonstans går min gräns, jag fryser hellre lite än går runt i mössa i mitten på maj (skickade dessutom hem alla mina vinterkläder med Mormor och Morfar när dom var här). Sådetså - kommer man från norden så gör man. Någon gång ska det väl bevisas.
 
 
Vi ska iallafall ha med oss picknick till den fösta dagen och vad passar då bättre än nutellabrownies med salta jordnötter? Inte bara det såklart - jag behövde mest en anledning att testa ett nytt recept.
 
Sagt och gjort. Jag letade fram paraplyet och sprang mer på stan för nutellashopping.
 
Lagom till dom var klara kom Hervé och Corinne in från en regnig promenad och kokade thé. Sen blev det en fikastund med provsmakning, husprat och reseplanerande. Fint som snus. Hoppas nu bara att det blir nån liten brownie kvar tills jag ska packa matsäcken.
 
 
"

Via Ferrata.

I eftermiddag, en stund efter att Mormor och Morfar åkt bestämde vi oss för att det var läge att åka tillbaka till Via Feratan. Klokt val, vi klättrade rakt upp för stup, ovanför porlande vatten och med kvälssol i nacken. Jag ångrar som en jag-vet-inte-vad att jag inte tog med kameran för utsikten var sjukligt vacker. Inte ens på google hittar jag några bra bilder. 
Det var bra med en utflykt, för när mina kära morföräldrar hade åkt så var jag lite ledsen och att koncentrera sig på att inte trilla ner i avgrunder var precis det jag behövde för att komma på bättre humör igen. Och till på köpet har jag nu testat Vibramskorna i ännu en sport. 
 
 
Imorgon väntar uppstigning klockan sex och sedan årets näst sista hela vecka. 10 dagar kvar i den franska skolbänken. 
 
 
"
 
 

Hällregn.

Idag har vi varit och klättrat på farligt branta klippväggar. I hällregn.
Förutom regnet var det toppen, finfin utsikt, höjdskakigaben och adrenalinkick. Tyvärr hann vi bara börja på den gröna banan innan regnet tilltog, så när vi klättrat klart den bestämde vi oss för att vandra tillbaka till bilen och återkomma för de svårare banorna en lite torrare dag. 
 
Intressant hur vi alltid lyckas ha otur med vädret när vi ska på utflykt. Det spelar ingen roll om det handlar om skidor, cykling, vandring eller klättring, eller om det för den delen varit skinande sol tills den minut vi sätter oss i bilen. Synd, kameran har ju en tendens att få stanna hemma sådana dagar.
 
 
Något en aning mer värmande är det underbart goda théet vi drack hos Laurène igår. 
Lakrits/mint. Jag vet, det låter skitäckligt och jag hade inte druckit det om det inte var för att det var det enda kvällsthéet dom hade hemma, något jag inte var det minsta tjurig för så snart jag smakade. Iallafall så offrar jag härmed 654,81 kubikcentimeter av den dyrbara platsen i resväskan hem för 25 koppar thé. Hoppas nästan att det inte finns i sverige, så jag inte slösar plats i onödan.
 

"

Deal.

Idag imorgon är det röda dagar här i baguettlandet. Fredag är av någon mystisk anledning inte officiell klämdag - men vi kan välja lite själva hurvida vi ska till skolan eller inte. Jag tänker stanna hemma, med motiveringen att jag inte har så stor lust att ha 9 timars lektioner en dag jag kunde varit hemma. Jag vet, det är ingen snygg anledning, något Corinne påtalade. 
Hennes förslag var en deal. Jag stannar hemma mot att jag fixar kvällsmaten på fredag. Haha plättlätt - jag gillar ju att laga mat (till skillnad från vissa värdmammor).
 
Så låånghelg här är jag! Idag har jag mest legat i solen och läst, och ikväll ska jag och Lison till Laurène. 
Sen tänker jag mest se till att jag är pigg och i form inför helgen då Mormor och Morfar äntligen kommer och hälsar på. 
 
 
"

Äntligen.

Nu har solen kommit tillbaka efter vad som känns som en evighet med grå moln, storm och oavbrutet regn. Åh, jag (och alla andra med för den delen) håller alla tummarna och tar i trä för att våren är här för att stanna denna gången.
 
Valborg har hunnit passera ännu en gång utan mig i majbraseland. Här var det en tisdagskväll som alla andra, vi åt kvällsmat, tittade på nyheterna och slocknade ganska snart.
1a maj vet dom iallafall vad det är här, det samlas folk i stan för arbetstjohejs, som hemma med andra ord. Och så anordnas det ett lopp som jag inte tänker springa.
 
Idag har jag brutit mot mina konservativa regler om julmat med.. Jag bakade en mjuk pepparkaka (fast det inte är jul!!) - den blev i vart fall mycket uppskattad. Så istället för att skriva osammanhängande trams här ska jag översätta receptet nu på en gång.
 
 
"

Familjeaktiviteter.

Tanken var ju att vi skulle ha åkt på cykelutflykt nu ett par dagar under lovet, men då det förutspåddes bli regn och storm de dagar alla var hemma ändrade vi om planerna en smula. 
Igår vandrade vi, upp till toppen av Le Puy de Dôme som är en 1465 meter hög vulkan strax utanför Clermont Ferrand. Tittar man på googles bilder så ser det rätt häftigt ut, men det fick vi inte se så mycket av igår. 
 
Det var nämnligen mist lika mycket dimma som den där dagen jag åkte vilse i ett moln. Så värst mycket roliga bilder blev det alltså inte, men det gick destå bättre med träningsvärken. 
När vi kommit ner igen och ätit men medhavda lunchen åkte vi till ett spa, där badade vi bastu, doppade oss i 10 gradigt vatten och somnade nästan i den parfymerade poolen. 

I eftermiddag ska vi eventuellt (om det inte regnar) cykla en runda tillsammans med, och sen ser det ut att bli en  mycket lugn valborgskväll. 
 
 
Tjing på det, fira lugnt och gör för guds skull inget Ellen inte skulle ha gjort! 
"

Beaulieu.

Igår roadtripade vi runt nästan hela Auvergne, bland annat stannade vi till på en plats som verkligen förtjänar sitt namn - beau lieu betyder vacker plats.
 
Det är en liten liten by, som inte ens har ett bageri. Långt bort från stora städer och nära naturen.
 
Här kan man bo!
 
 
"
 
 
 
 

Le lac bleu.

Idag hoppade jag i min fina koala tröja från Hong Kong och bytte som tur väl var i sista minuten från kjol till jeans.
 
Vi skulle nämnligen till lac bleu. Det är en liten blå minisjö (vattenansamling?) högt upp i bergen. Fotona är helt oredigerade så jag har inte ens överdrivit lite med färgen. Anledningen till att den är så blå är att den är full med  lauze/ skiffer (och alltså inte koppar som min försat tanke var).
 
Vi förundrades över färgen, spanade på fiskarna och försökte komma på vilken sort det var.
 
Hitta hen som skrämde mig mitt under picknicken.
 
Lite utsikt på det. Våren var en bit efter där uppe på berget, det var fem grader kallare och fortfarande helt kalt på trädgrenarna. Nere i dalarna är det musöron på varenda björk, lönnarna blommar och maskrosorna täcker marken. Skål på det!
 
 
"

Konstigt konstnärligt sammanträffande.

Igår strax innan champagnen korkades upp visade min värdfarfar upp en bild han håller på att måla. En målad variat av detta fotot var det.
 
 
Är det inte ett fantastiskt sammanträffande att jag kvällen innan hade tänkt precis samma tanke?
 
Såhär ser mitt lilla alster ut för tillfället. Hurvida det ska i soptunnan eller inte får tiden utvisa. Färgen är akvarellpennor jag köpte i helgen - och åh så glad jag är att jag föll för den frestelsen, jag känner mig som ett barn igen!
 
Förutom att beundra hans bild pratade vi en massa, åt god mat och sjöng för födelsedagsbarnen. Vi hälsade också på den sjuka lillkusinen på sjukhuset och jag ville mest gråta. 
 
 
Sen tänker jag visa upp min kladdiga teckning jag gjorde under studietiden i torsdags. Såvidare jättebra är den inte - jag vet. Men det är bannemig något av det bästa jag har åstakommit i teckningsväg under min tid på jorden så den förtjänar sin plats här den med.
 
 
Och så tänker jag avsluta med ett Einstein-citat som inspirerede mig till detta inlägget.
 
 
 
"
 

Jag spelar vanlig.

 Vârmen fortsâtter, och jag har ytterligare en gâng till strângt fôrbjudit mig sjâlv att nâgonsin ta pâ mig ett par jeans igen, samt blivit pâminnd om varfôr man aldrig ska gâ nâgonstans utan vatten.
Efter min extrafranska i eftermiddag svidade jag om till klânning, fyllde upp vattenflaskan och gick en runda. Jag tittade pâ kalvar, tog fina kort och lyckades se en orm utan att fâ panik!
 
Delf, delf delf. Âh vad jag âr trôtt pâ att jaga folk fôr ett litet diplom. I mândags fick jag iallafall tag pâ hon som skrivt in mig och fôrklarade att jag inte ville skriva B1, och nu har jag fâtt ett litet mail med meddelandet om att C1 inte organiseras i Chambon (dâr jag var inskriven), utan att jag ska prata med min kontaktperson sâ kanske hon kan kolla upp vilket universitet jag mâste âka till. Men usch, universitet lâter ju jâttesvârt, aldrig att jag klarar av att skriva prov dâr (ja jag vet att det âr samma som prov som om jag skulle ha skrivit det nân annanstans). Jag ska iallafall prata med Mme Sauvade imân och sen fâr vi se. Ârligt talat âr jag sâ trôtt pâ det dâr jâkla diplomet nu sâ jag tror  att jag skiter i det. C1 âr sâkert fôr svârt ândâ. Och bara det att ha spenderat ett âr "sjâlv" i Frankrike som 16âring ser vâl ganska bra ut i CVt?
Duppeldepp pâ att Mormor och Morfar inte kommer denna helgen heller, men men - den som vântar pâ nâgot gott..
 
Men nu ska jag inte deppa ihop fôr det, pâ fredag âr det lov och dâ tânker jag bara ta det lungt. Eller nâstan iallafall, men familjen ska vi ett par dagar till Lyon, och den andra veckan ska vi cykla runt en sjô nânstans i alperna - sen ska jag sola och baka kanelbullar och njuta av mitt sista lov i Frankrike.
 
Imân ska jag fôrresten med comunius och svenskarna till Puy pâ guidad tur (yey, kânner ju inte alls till stan eller sâ ;), vi ska titta pâ fontâner och âta gott. Och gissa om kameran ska med? Klart den ska, sâ i helgen kommer det nog upp lite bilder dels frân Puy och frân min lilla promenad idag. 
 
 
"
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0