fannyifrankrike.blogg.se

Idag har jag varit på utflykt med Hervé och Corinne igen. Vi var vid frankrikes längsta flods källa (la loire). Jag drack vatten ur den Geologiska källan, tittade på när hunden badade i den Autentiska och spanade ut över ängarna efter den Sanna. 

 

Nu börjar det bli sent. Sent som i snart dags att sova och sent som i att både flyg och tågbiljett ligger och väntar på mig. Sent som i att vi har bestämt hur dags vi åker hemifrån nästa måndag. Sent som i att jag snart åker härifrån.

Jag minns att jag för ungefär ett år sedan satt och läste en årsresumé på en utbytesblogg. Flickan som skrev berättade om hur underbart det hade varit, hur mycket hon lärt sig, att det skulle bli ledsamt och så det som fastnade i mitt minne. Hon skrev att hon förstod allt som sades på radion. Åh, så imponerad jag blev må du tro! 

Föreställ dig nu min min den dagen jag insåg att jag faktiskt förstår allt på radion.

När jag för ett år sedan blygsamt tänkte att jag kanske skulle kunna förstå delar av fransk radio blev jag nästan arg på mig själv för att jag satte upp för höga förväntningar på resan.

Något jag kan säga i efterhand är att det där med radion gick ganska snabbt ändå, och även fast jag tappar ord och stakar mig så pratar jag flytande franska, jag förstår allt. Jag tittar på scetcher och hänger med även när nån pratar snabbt och otydligt. Och det är helt normalt när jag varit här i hela nio månader. Det du!

 

 

"

På väg hem från baren igår kände jag hur en förkylning började smyga sig på igen. Mycket riktigt så vaknade jag täpt och slö så dagen har jag valt att spendera så lugnt som möjligt.(Måste ju vara frisk så jag kan följa med och titta på stenar med klassen på tisdag!).

 

Jag bäddade in mig i badskum ett par timmar, har pratat med mina föräldrar och tittat på eurovision. Fem minuter, max fem minuter får man titta på tv/film i detta huset själv innan Compotte kommer och ska vara med.

 

Något possitivt är iallafall att det äntligen har slutat regna, och tro det eller ej, men solen skiner!

 

 

//Hälsningar tjejen som har varit mer sjuk än någonsin under detta året men är glad ändå.

 

 

"

Hej, jag heter Fanny och det finns en överhängande risk att jag blir kriminell.

Rättare sagt så blir jag ganska garanterat det om detta går igenom och blir lag. 

 

Tjing.

 

 

"

Fredagen den 10e maj har kommit och är nästan över. Jag har städat rummet, handlat till min slippaskolan-middag ikväll och bakat muffins. 

 

Och nu lyssnar jag på Håkan Hällström och taggar för att jag snart får träffa mormor och morfar igen. Vid jul såg jag dom senast. Allderles för länge sedan sen sist med andra ord. Jag borde plugga undan lite matte och fysik - men njae jag är inte jättesugen på det. 

 

 

 

"

25 dagar kvar. 

Jag har frukostpiknick i solen, bröd jag bakade igår, frukt och thé...

önskar att frukosten istället sett ut såhär.

 

Blommiga klänningar och balerinaskor.

Sommarsånger på mina läppar.

Det är 25 dagar kvar.

Blir frågad om mitt bästa minne från resan - svarar att den inte är slut än.

Borde städa - solar.

Räknar som en dåre och ritar diagram med funktioner. Fast jag inte måste.

25.

 

 

"

Idag imorgon är det röda dagar här i baguettlandet. Fredag är av någon mystisk anledning inte officiell klämdag - men vi kan välja lite själva hurvida vi ska till skolan eller inte. Jag tänker stanna hemma, med motiveringen att jag inte har så stor lust att ha 9 timars lektioner en dag jag kunde varit hemma. Jag vet, det är ingen snygg anledning, något Corinne påtalade. 

Hennes förslag var en deal. Jag stannar hemma mot att jag fixar kvällsmaten på fredag. Haha plättlätt - jag gillar ju att laga mat (till skillnad från vissa värdmammor).

 

Så låånghelg här är jag! Idag har jag mest legat i solen och läst, och ikväll ska jag och Lison till Laurène. 

Sen tänker jag mest se till att jag är pigg och i form inför helgen då Mormor och Morfar äntligen kommer och hälsar på. 

 

 

"

Soliga dagar, som idag brukar jag försöka vara klok och stanna i skugga/ inne under de värsts soltimmarna för att inte bränna mig för mycket. Men jag vet i tusingen om det är nån mening med det när jag efter två timmars pluggande i solen mellan 2 och 4 är rödare än en kokt kräfta på hela baksidan, ont gör det med. Hur ska jag kunna sova inatt? Hopplöst är det, för antingen får jag ju hålla mig i inne typ hela dagen eller bylsa på med en massa kläder för att skydda. 

Sen har jag ett "problem" till, jag får dödligt ont i ögonen av allt ljus med. Eller ja, det i sig är ju inget större problem, bara att ta på ett par solglasögon. Om det nu hade funnits några jag passade i då.. 

 

Ja, såhär går det när man placerar en blek, blåögd svensk långt närmre solen än hon är anpassad för.

 

 

"

Jag följer Ikeareklamens råd fullt ut, har knappt haft koll på varken datum eller veckodag denna andra halvan av lovet. I eftermiddag tog jag iallafall en titt i kalendern igen. 30 dagar kvar i frankrike stod det i dagens ruta, oj. Annars har jag spenderat ett par timmar på golvet med diverse papper och anteckningsblock utspridda omkring mig, intyg på att jag varit här ett läsår ska inskaffas, mail skickas, papper rensas och samtal ringas. Och så ska vintergarderoben rensas ut.
Min Mormor och Morfar kommer nämnligen nästa helg och jag har bett dom ta lätt packning och stora väskor. Även fast jag räknar med att behöva checka in en extra väska vid hemresan så känns det tajt med platsen. Skummt för det känns som jag har varit en riktigt dålig konsument. Eller jag var det innan iallafall - de senaste dagarna har jag bokstavligt talat bränt euro-sedlar. Igår fick jag en impuls och gick till frisören, och idag har jag köpt min andra fina handsydda läderväska. Dyrt men värt.

 

Nu ska jag sortera lite foton och kanske titta på matteläxan som ska vara gjord på måndag. Kanske om ni inte tjatar.

 

 

"

 

 

Nu har solen kommit tillbaka efter vad som känns som en evighet med grå moln, storm och oavbrutet regn. Åh, jag (och alla andra med för den delen) håller alla tummarna och tar i trä för att våren är här för att stanna denna gången.

 

Valborg har hunnit passera ännu en gång utan mig i majbraseland. Här var det en tisdagskväll som alla andra, vi åt kvällsmat, tittade på nyheterna och slocknade ganska snart.

1a maj vet dom iallafall vad det är här, det samlas folk i stan för arbetstjohejs, som hemma med andra ord. Och så anordnas det ett lopp som jag inte tänker springa.

 

Idag har jag brutit mot mina konservativa regler om julmat med.. Jag bakade en mjuk pepparkaka (fast det inte är jul!!) - den blev i vart fall mycket uppskattad. Så istället för att skriva osammanhängande trams här ska jag översätta receptet nu på en gång.

 

 

"

Här har det regnat konstant i över ett dygn. Himlen är täckt av grå moln och mängder av  blötsnö lägger sig på gatorna. 

 

För ett par dagar sedan låg jag i solen och brände mig, trippade runt på stan i klänning och drömde mig ut på landet på en maskrosäng. 

 

Det franska centralmassivet kan sitt aprilväder. Turligt nog lät jag kameran följa med ut på en solig promenad häromdagen - för sommar på bild piggar upp mer än inte sol på bild (läses högt på skånska).

Känslan av att vakna av att hela rummet är soligt, gå ner och göra iordning frukosten och ta med den ut.

 

Att sitta i trappan med solen i ögonen, dricka kaffe och äta varmt honungsbröd, är inte det något av det bästa sätten att börja en dag på?

 

Sommarlovet inträder den 31a maj. 

Flygbiljetten hem är bokad. 

Om 40 dagar kramar jag min familj nästa gång.

 

Jag läste igenom vad jag skrev här tiden innan jag gav mig av. Märkligt, för dom känslorna som kommer tillbaka när jag läser dom små inläggen det är nästan precis samma känslor som jag går runt med nu. Lite bakochfram bara. Den skräckblandade förtjusningen är nu mest skräck och ren rädsla, det roliga i det hela är nästan helt borta. Tänk om jag aldrig mer träffar dom jag har lärt känna här, och tänk om inget längre är sig likt hemma.

Om 40 små dagar är hela mitt stora äventyr över och även fast det inte har varit som jag förväntade mig så är jag otroligt nöjd. Jag är så glad att jag tog steget ut i europa, att jag vågade testa mina vingar och tänjde ut ordentligt på mina gränser.

Mitt år i Frankrike blir allt som allt 9 månader och en dag långt, eller 275 dagar.

 

Detta skrev jag den 11 juli om varför jag ville åka: 

Häftigt att jag känner att jag faktiskt har fått just det. Frankrike är awsome. Jag har definitivt pratat en massa franska och blivit skrämmande mycket bättre på det. Mer anpassningsbar - check.

Och en bättre medmänniska? - Ja jag skulle nog våga säga det. Jag har lärt mig mycket, främst i början, av att bli satt i ett annat land, med andra människor och ett annat språk. Just det, att inte kunna språket gav mig mycket insikter och ändrade nog mig lite som person - det var mest att glida med, jag lyckades ju ändå inte säga det jag ville på franska och ingen förstod på engelska. Och sen har trångsyntheten i mig fått sig en nödvändig örfil av att se att det mesta funkar finfint på andra sätt än hur jag var van vid. Sist men inte minst så har ett par månaders obegripliga lektioner gett mig mycket tid att tänka över mycket här i livet.

 

Denna resan känns viktig. Jag har lärt mig mycket, vuxit som person och fått lust att se mer av världen. Ett år i England kanske? Eller volontärarbete i Indien? 

 

 

MEN, viktig fotnot; det är inte över än! 40 dagar till fyllda med yoghurt i portionsförpacking och kinspussar, jag satsar på att göra dem till resans 40 bästa!

 

"

I måndags kom några trevliga tjejer från Uddevalla till Monistrol för att stanna en vecka fylld med arbeten kring vatten. I början av veckan såg jag inte så mycket av dom, men i torsdags smällde det till då vi tog, fransmän, spanjorer och tyskar under armen och åkte iväg på en dagsutflykt.

 

Jag är väldigt glad och tacksam över att jag hamnade just här, här nästan i mitten av ostens land och inte längst ner på kanten som jag först hoppades på. För ett år sedan när jag tänkte på Frankrike så såg jag framför mig vackra stränder, konstant solsken och rödvin. Men nu, när jag begränsad till tre ord ska beskriva landet blir det istället med orden kärlek, perfektion och rödvin. Att få se stora vackra Frankrike från en lite annan sida än den jag först tänkte på har varit nyttigt och jag har insett att här finns så mycket fint, så mycket fulländat och bevarat. 

Här kan man sola på stranden och åka skidor samma dag, spana över öändliga fält eller gå i skogen. Man kan bada i havet, en flod eller en liten bergssjö. Här finns öppna trevliga människor som tar hand om en och vill det bästa, här finns kultur och diskussion - och en hel del mer sol än i Sverige.

 

 

Frankrike visade sig vara mer än randiga tröjor, basker och vin. Landet har ofantligt mycket kultur, storslaget landskap, och fler ostsorter än man kan räkna.

 

Solen skiner, det är varmt, jag är (nästan) frisk. 

Vi har en vecka kvar i skolan innan lovet och Mormor och Morfar kommer hit.

Jag har köpt sommarjeans, lagt halsduken på hyllan och letat upp solglasögonen.

Antalet skoldagar kvar i frankrike är runt 20 och klassen blir bara tajtare och tajtare.

 

Jag är pepp på sommar, på värme och sol.

Jag är pepp på att åka hem, men också på att stanna kvar. 

Pepp på att bli sommarbrun och genomvarm, på ljusa nätter och yllefilt framför brasan.

 

 

Igår var jag på teater, en föreställning av Hervé om la Loire, frankrikes längsta flod. På vägen dit slog det mig hur galet duktigt jag har blivit på franska nu. Jag pratar med folk utan att tänka på språket, spontansvär och skriver komihåglappar på franska. Ibland för att jag tänker att det är bra - men oftast för att det är smidigast, orka översätta.

Frukostradion är inte längre ett jobbigt bakgrundsljud utan intressanta dokumentärer om musik och tips på hur man tillagar det perfeka théet. Den franska musiken jag lyssnat på i årtal har fått begripliga texter och lag längtar hem mindre och mindre.

- Skrämmande men mest bara väldigt bra. 

 

Något som däremot är mindre bra är att min engelska verkar ha tagit ett varv igenom köttfärskvarnen. Helt galet hur dålig jag har blivit. Hittar inte orden och gör gramatikfel jag aldrig hade gjort för ett år sedan. Och så det värsta av allt, jag föredrar likt alla mina klasskamrater numera att prata med engelskläraren på franska. 

 

Denna veckan kommer det ett gäng svenskar till skolan igen. Det är ett sammarbete mellan Sverige, Frankrike, Tyskland och Spanien och vatten och på torsdag ska vi på utflykt hit till Puy. Vi ska titta på fontäner, äta på restaurang och jag ska få prata svenska! På riktgt, utan fördröjning och hack i bilden.

 

 

"

Sedan i torsdags har jag mest ägnat mig åt att konsumera näsdukar känns det som.

Men vet ni vad? Nu är här nästan 20 grader ute, jag har balkongdörren öppen och sol och fågelkvitter ger mig galet mycket lust att gå ut. Så nu bestämmer jag att det är dags att bli frisk.

 

 

Tänk frisk, bli frisk! 

 

Så det så, nu ska jag gå och duscha bort sjukan och bär det av ut med kameran på axeln.

 

"

Idag har vi haft klassfoto.

Vi klâdde ut oss.

Det har regnat och varit solsken om vartannat.

Alla stirrar odiskret och pekar pâ varandras drâkter.

 

Ja, sâ kan man sammanfatta en tisdag pâ fyra rader.

Sâ dâ gjorde jag det.

 

 

"