fannyifrankrike.blogg.se

Tanken var ju att vi skulle ha åkt på cykelutflykt nu ett par dagar under lovet, men då det förutspåddes bli regn och storm de dagar alla var hemma ändrade vi om planerna en smula. 
Igår vandrade vi, upp till toppen av Le Puy de Dôme som är en 1465 meter hög vulkan strax utanför Clermont Ferrand. Tittar man på googles bilder så ser det rätt häftigt ut, men det fick vi inte se så mycket av igår. 

 

Här har det regnat konstant i över ett dygn. Himlen är täckt av grå moln och mängder av  blötsnö lägger sig på gatorna. 

 

För ett par dagar sedan låg jag i solen och brände mig, trippade runt på stan i klänning och drömde mig ut på landet på en maskrosäng. 

 

Det franska centralmassivet kan sitt aprilväder. Turligt nog lät jag kameran följa med ut på en solig promenad häromdagen - för sommar på bild piggar upp mer än inte sol på bild (läses högt på skånska).

Igår roadtripade vi runt nästan hela Auvergne, bland annat stannade vi till på en plats som verkligen förtjänar sitt namn - beau lieu betyder vacker plats.

 

 

 

Känslan av att vakna av att hela rummet är soligt, gå ner och göra iordning frukosten och ta med den ut.

 

Att sitta i trappan med solen i ögonen, dricka kaffe och äta varmt honungsbröd, är inte det något av det bästa sätten att börja en dag på?

 

Sommarlovet inträder den 31a maj. 

Flygbiljetten hem är bokad. 

Om 40 dagar kramar jag min familj nästa gång.

 

Jag läste igenom vad jag skrev här tiden innan jag gav mig av. Märkligt, för dom känslorna som kommer tillbaka när jag läser dom små inläggen det är nästan precis samma känslor som jag går runt med nu. Lite bakochfram bara. Den skräckblandade förtjusningen är nu mest skräck och ren rädsla, det roliga i det hela är nästan helt borta. Tänk om jag aldrig mer träffar dom jag har lärt känna här, och tänk om inget längre är sig likt hemma.

Om 40 små dagar är hela mitt stora äventyr över och även fast det inte har varit som jag förväntade mig så är jag otroligt nöjd. Jag är så glad att jag tog steget ut i europa, att jag vågade testa mina vingar och tänjde ut ordentligt på mina gränser.

Mitt år i Frankrike blir allt som allt 9 månader och en dag långt, eller 275 dagar.

 

Detta skrev jag den 11 juli om varför jag ville åka: 

Häftigt att jag känner att jag faktiskt har fått just det. Frankrike är awsome. Jag har definitivt pratat en massa franska och blivit skrämmande mycket bättre på det. Mer anpassningsbar - check.

Och en bättre medmänniska? - Ja jag skulle nog våga säga det. Jag har lärt mig mycket, främst i början, av att bli satt i ett annat land, med andra människor och ett annat språk. Just det, att inte kunna språket gav mig mycket insikter och ändrade nog mig lite som person - det var mest att glida med, jag lyckades ju ändå inte säga det jag ville på franska och ingen förstod på engelska. Och sen har trångsyntheten i mig fått sig en nödvändig örfil av att se att det mesta funkar finfint på andra sätt än hur jag var van vid. Sist men inte minst så har ett par månaders obegripliga lektioner gett mig mycket tid att tänka över mycket här i livet.

 

Denna resan känns viktig. Jag har lärt mig mycket, vuxit som person och fått lust att se mer av världen. Ett år i England kanske? Eller volontärarbete i Indien? 

 

 

MEN, viktig fotnot; det är inte över än! 40 dagar till fyllda med yoghurt i portionsförpacking och kinspussar, jag satsar på att göra dem till resans 40 bästa!

 

"

Idag hoppade jag i min fina koala tröja från Hong Kong och bytte som tur väl var i sista minuten från kjol till jeans.

 

Igår strax innan champagnen korkades upp visade min värdfarfar upp en bild han håller på att måla. En målad variat av detta fotot var det.

 

Nu packar vi snart in oss i bilen för två dagars födelsedagsfirande i Lyon. 

 

I måndags kom några trevliga tjejer från Uddevalla till Monistrol för att stanna en vecka fylld med arbeten kring vatten. I början av veckan såg jag inte så mycket av dom, men i torsdags smällde det till då vi tog, fransmän, spanjorer och tyskar under armen och åkte iväg på en dagsutflykt.

 

Jag är väldigt glad och tacksam över att jag hamnade just här, här nästan i mitten av ostens land och inte längst ner på kanten som jag först hoppades på. För ett år sedan när jag tänkte på Frankrike så såg jag framför mig vackra stränder, konstant solsken och rödvin. Men nu, när jag begränsad till tre ord ska beskriva landet blir det istället med orden kärlek, perfektion och rödvin. Att få se stora vackra Frankrike från en lite annan sida än den jag först tänkte på har varit nyttigt och jag har insett att här finns så mycket fint, så mycket fulländat och bevarat. 

Här kan man sola på stranden och åka skidor samma dag, spana över öändliga fält eller gå i skogen. Man kan bada i havet, en flod eller en liten bergssjö. Här finns öppna trevliga människor som tar hand om en och vill det bästa, här finns kultur och diskussion - och en hel del mer sol än i Sverige.

 

 

Frankrike visade sig vara mer än randiga tröjor, basker och vin. Landet har ofantligt mycket kultur, storslaget landskap, och fler ostsorter än man kan räkna.

 

 Vârmen fortsâtter, och jag har ytterligare en gâng till strângt fôrbjudit mig sjâlv att nâgonsin ta pâ mig ett par jeans igen, samt blivit pâminnd om varfôr man aldrig ska gâ nâgonstans utan vatten.

Efter min extrafranska i eftermiddag svidade jag om till klânning, fyllde upp vattenflaskan och gick en runda. Jag tittade pâ kalvar, tog fina kort och lyckades se en orm utan att fâ panik!

 

Delf, delf delf. Âh vad jag âr trôtt pâ att jaga folk fôr ett litet diplom. I mândags fick jag iallafall tag pâ hon som skrivt in mig och fôrklarade att jag inte ville skriva B1, och nu har jag fâtt ett litet mail med meddelandet om att C1 inte organiseras i Chambon (dâr jag var inskriven), utan att jag ska prata med min kontaktperson sâ kanske hon kan kolla upp vilket universitet jag mâste âka till. Men usch, universitet lâter ju jâttesvârt, aldrig att jag klarar av att skriva prov dâr (ja jag vet att det âr samma som prov som om jag skulle ha skrivit det nân annanstans). Jag ska iallafall prata med Mme Sauvade imân och sen fâr vi se. Ârligt talat âr jag sâ trôtt pâ det dâr jâkla diplomet nu sâ jag tror  att jag skiter i det. C1 âr sâkert fôr svârt ândâ. Och bara det att ha spenderat ett âr "sjâlv" i Frankrike som 16âring ser vâl ganska bra ut i CVt?

Duppeldepp pâ att Mormor och Morfar inte kommer denna helgen heller, men men - den som vântar pâ nâgot gott..

 

Men nu ska jag inte deppa ihop fôr det, pâ fredag âr det lov och dâ tânker jag bara ta det lungt. Eller nâstan iallafall, men familjen ska vi ett par dagar till Lyon, och den andra veckan ska vi cykla runt en sjô nânstans i alperna - sen ska jag sola och baka kanelbullar och njuta av mitt sista lov i Frankrike.

 

Imân ska jag fôrresten med comunius och svenskarna till Puy pâ guidad tur (yey, kânner ju inte alls till stan eller sâ ;), vi ska titta pâ fontâner och âta gott. Och gissa om kameran ska med? Klart den ska, sâ i helgen kommer det nog upp lite bilder dels frân Puy och frân min lilla promenad idag. 

 

 

"

 

Hon gick fram till bordet och skulle precis sâtta ner brickan pâ nâr - tjodonk! Utan att riktigt fôrstâ vad som hânde hade hon bâde hunnit tappa och fânga matsalsbrickan, allt inom loppet av ett par millisekunder. Ett par bestick pâ golvet, lite choklad i pastan och pastasâs pâ fingret - men stôrre ân sâ blev inte katastrofen och tur var vâl det. Istâllet fôr applâder och nyfikna blickar frân det andra interna fick hon berôm fôr sina snabba reflexer, gick och hâmtade nya bestick och en servett och kunder sâtta sig och âta utan att behôva stâlla till med kvâllens spektakel i form av golvsopning.

 

"

Solen skiner, det är varmt, jag är (nästan) frisk. 

Vi har en vecka kvar i skolan innan lovet och Mormor och Morfar kommer hit.

Jag har köpt sommarjeans, lagt halsduken på hyllan och letat upp solglasögonen.

Antalet skoldagar kvar i frankrike är runt 20 och klassen blir bara tajtare och tajtare.

 

Jag är pepp på sommar, på värme och sol.

Jag är pepp på att åka hem, men också på att stanna kvar. 

Pepp på att bli sommarbrun och genomvarm, på ljusa nätter och yllefilt framför brasan.

 

 

Igår var jag på teater, en föreställning av Hervé om la Loire, frankrikes längsta flod. På vägen dit slog det mig hur galet duktigt jag har blivit på franska nu. Jag pratar med folk utan att tänka på språket, spontansvär och skriver komihåglappar på franska. Ibland för att jag tänker att det är bra - men oftast för att det är smidigast, orka översätta.

Frukostradion är inte längre ett jobbigt bakgrundsljud utan intressanta dokumentärer om musik och tips på hur man tillagar det perfeka théet. Den franska musiken jag lyssnat på i årtal har fått begripliga texter och lag längtar hem mindre och mindre.

- Skrämmande men mest bara väldigt bra. 

 

Något som däremot är mindre bra är att min engelska verkar ha tagit ett varv igenom köttfärskvarnen. Helt galet hur dålig jag har blivit. Hittar inte orden och gör gramatikfel jag aldrig hade gjort för ett år sedan. Och så det värsta av allt, jag föredrar likt alla mina klasskamrater numera att prata med engelskläraren på franska. 

 

Denna veckan kommer det ett gäng svenskar till skolan igen. Det är ett sammarbete mellan Sverige, Frankrike, Tyskland och Spanien och vatten och på torsdag ska vi på utflykt hit till Puy. Vi ska titta på fontäner, äta på restaurang och jag ska få prata svenska! På riktgt, utan fördröjning och hack i bilden.

 

 

"

Sedan i torsdags har jag mest ägnat mig åt att konsumera näsdukar känns det som.

Men vet ni vad? Nu är här nästan 20 grader ute, jag har balkongdörren öppen och sol och fågelkvitter ger mig galet mycket lust att gå ut. Så nu bestämmer jag att det är dags att bli frisk.

 

 

Tänk frisk, bli frisk! 

 

Så det så, nu ska jag gå och duscha bort sjukan och bär det av ut med kameran på axeln.

 

"

En liten krabb flyttade in i mitt medvetande igâr nâr en surveillant kom och gav mig en kallelse till DELF den 14e maj. Krabban âr inte att jag ska skriva prov och hâlla tummarna fôr att det gâtt bra, utan att dom har skrivit in mig pâ en alldeles fôr lâtt nivâ. Lite av ett lyx problem kan vi vâl kalla det, men det stressar mig till den grad att jag drômde mardrômmar om att skriva ett fôr lâtt prov inatt.

Det kânns iallafall bra att alla jag pratat med verkar ôverens om att jag ska satsa pâ C1, sâ nu âterstâr bara att prata med denna nâgon som skrivit in mig och fâ honom/henne att ândra.

Fôr er som inte âr insatta i vad DELF âr fôr nâgot sâ âr det ett internationellt franskadiplom. Nivârna âr A1-C2 dâr A1 âr lâttast och C2 helt flytande. Diplomen âr giltiga hela livet och har man C1/C2 sâ behôver man inte skriva franskaprov fôr att som utlânning sôka till de franska hôgskolorna och universiteten. I hôstas skrev jag A2 vilket var fôr lâtt, och nu, ett halvâr i frankrike senare, har dom skrivit in mig pâ B1. Alltsâ nivân ett snâpp svârare. Konstigt.

 

Om en timme ska jag iallafall tillbaka upp pâ skolan, nia personer med mycket ansvar och be att dom flyttar upp mig. Hoppas, hoppas att det gâr! Och hoppas som bara den att jag fâr mitt C1 sen! Annars âr det ju bara att plugga och skriva om det i sverige i hôst, absolut ingen katastrof det heller, men det vore ju lite kul att komma hem med ett C-diplom i handen i juni.

 

"

Idag har vi haft klassfoto.

Vi klâdde ut oss.

Det har regnat och varit solsken om vartannat.

Alla stirrar odiskret och pekar pâ varandras drâkter.

 

Ja, sâ kan man sammanfatta en tisdag pâ fyra rader.

Sâ dâ gjorde jag det.

 

 

"

 

 

Jag har kommit på mig själv med att vara riktigt girig - med franskan menar jag då. 

Hela tiden höjer jag målen och förväntningarna. Jag blir aldrig riktigt nöjd med min nivå. Jag menar hade jag för ett år sedan fått veta att jag skulle prata såhär bra så hade jag varit riktigt impad. Men nu - njäe, jag är väl knappt flytande? Jag litar knappt på när Lison säger att jag knappt har någon brytning, det säger hon nog bara för att vara snäll, tänker jag. 

 

Är jag ensam om att uppleva det, eller är det samma för alla tros? 

 

"

Nästan en hel vecka har det gått sen jag tjoade hej här senast, det måste vara rekord. Jag försöker komma på vad jag har ägnat mig åt den här veckan men det är inte så mycket extraordinärt. Vi har skrivit fysikprov och jag fick ett bra betyg, haft lektioner på onsdagseftermiddagen och jag har virkat och rivt upp igen. Kameran har också haft semester så det finns inte så mycket att visa upp därifrån heller.

 

På tisdag har vi klassfoto och det är tradition att klä ut sig. Vår klass ska ha Harry Potter-tema. Jag hittade nästan allt jag behöver i garderoben, nu fattas bara att jag ska sy klart slipsen och be att få låna en skjorta av nån sen är jag redo att flytta in på Hogwards. 

 

Den där våren som alla pratar om har inte hittat hit än. Konstigt tycker både jag och alla andra, det är ovanligt kallt här för denna tiden på året. Fem plusgrader och mulet. Hoppas att solen tar igen det snart!

 

Jag känner mig lite oinspirerad att skriva här - jag menar hur intressant kan det vara att läsa om vad jag hittar på om dagarna? Eller det kan jag ju såklart inte veta, det är ju ni som läser som får yttra er om det. 

 

 

"

Den första april är redan här, imorgon är det exakt sju månader sedan jag vinkade hejdå till Mamma och Pappa på kastrup. Tiden går snabbt när man har roligt!

 

En stund efter att jag skrev här igår visade det sig att Balen vi skulle gå på snarare var en nattklubb i en liten håla långt ut på landet - så jag var tråkig och stannade hemma istället. Och det kan man kalla för bra magkänsla för när Lison kom hem idag visade det sig att det hade varit en riktig besvikelse och att dom åkt därifrån ganska direkt.

 

Istället åt jag julmat i form av risgrynsgröt och skinkknäcke, lyssnade på radio, sorterade foton och skypade. 

 

Idag har vi tittat på film och jag pysslar med ett brev som ska hinna hamna i brevlådan innan vi åker till skolan imån. Jag har också lyckats skona mig från nästan alla aprilskämt, detta gick jag dock på och skrattade duktigt åt när jag insåg att det inte kan stämma.

 

Jusde, jag måste tipsa om gruppen Boulevard des airs också, lyssna lyssna!

 

"