Som att springa in i en betongvâgg.

Ja, att stiga upp klockan alldeles-fôr-tidigt och sedan fôrsôka se ut och verka nâgorlunda levande en hel skoldag har varit tungt efter nâstan tre veckors lov. Som tur vâl âr âr jag omgiven av en massa roliga kompisar sâ sâ farligt ska jag inte sâga att det âr ândâ. Inget att klaga pâ.
 
Jag vet inte om skoltrôtt âr râtt ord, men jag har iallafall fâtt nog av att sitta still i timmar och lyssna pâ fôrelâsningar, sârskilt dâ solen tittar fram och det finns en dundersôt kattunge hemma. Jag vill ha sommarlov och ârligt talat sâ vill jag hem. Det faktum att jag om exakt tre veckor nu stâr och vântar pâ mina vâskor pâ kasprup gôr det iallafall lâttare. Lâttare att inte lângta fôr mycket och lâttare att faktiskt ta vara pâ den sista tiden. Fôr vare sig ja vill eller inte sâ âr det snart slut - och det kommer inte tillbaka.
 
 
Imorgon ska jag stiga upp och âta frukost extra tidigt (sômnbrist pâ gâng?) och sedan bâr det av till Chambon sur Lignon fôr att skriva Delf. Ett litet lycka till skulle nog inte sitta fel âven om det nu blir pâ nivâ B1.
 
 
"
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0