Sagan om nâr jag âkte vilse i ett moln.

Nu tycker jag att det âr dags fôr en liten saga igen, denna gângen blir det den om nâr jag âkte vilse i ett moln - ja det har hânt.
 
Det var den 25e december och âret var 2012. Dagen var kommen dâ jag fôr fôrsta gângen skulle âka skidor i Frankrike. Jag, Lison och Hervé packade in oss i bilen och âkte till skidstationen inte lângt ifrân Bagnols (bâsta stâllet i hela frakrike med godast ost (enligt min franska morfar och jag har en benâgenhet att hâlla med)). Vi âkte pâ slingriga vâgar uppfôr berget och ju hôgre upp vi kom destâ vitare blev det omrking oss.

Vi hoppade i plâxor och skidor och tog knappliften upp till 1500 meters hôjd. Det blâste sâ mycket sâ det var svârt att fâ upp farten i blôtsnôn och man sâg absolut ingenting som var mer ân 20 meter fram, bara vitt av snô och dimma. (I sverige hade det utan tvekan varit anstângt!)
 
Första âket. Upp med knapplift. Och sâ âker vi utfôr, problemet var det att dâ jag var ganska mycket sâmre pâ skidâkning ân mina kamrater och vâdret skrâmde mig sâ tog jag det vâldigt lugnt och râtt var det var sâ sâg jag dom inte lângre. Jag stannade upp och sâg mig omkring. Vitt. Fôrsôkte minnas vilken av pisterna vi valt i denna fôrgreningen det tidigare âket, men jag kunde inte minnas. Jag bestâmde mig fôr att âka rakt ner, men trillade ganska snart invid ytterligare en fôrgrening. Jag sâg mig noga omkring ânnu en gâng, men allt var bara vitt. Jag bôrjade bli râdd, svor en lâng ramsa med fula ord innan jag tog skidorna under armed och bôrjade gâ uppât. Fôr varje steg jag tog sjunk jag djupt ner i den opistade blôtsnôn. Jag gick upp till fôrgreningen dâr jag tidigare bestâmt mig fôr att âka rakt ner och skulle precis ta fart nedât vânster nâr jag fick syn pâ Hervé. Han kom uppifrân, och sa att vi skulle upp ytterligare en fôrgrening dit Lison vântade pâ oss. Ust och pust sâ var vi uppe och kunder âka vidare utan fler borttappade svenskar eller andra missôden ânda till klockan tre dâ vi packade in oss allihopa i bilen och âkte det tvâ timmarna hem.
 
"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0