fannyifrankrike.blogg.se

Solen skiner, det är varmt, jag är (nästan) frisk. 

Vi har en vecka kvar i skolan innan lovet och Mormor och Morfar kommer hit.

Jag har köpt sommarjeans, lagt halsduken på hyllan och letat upp solglasögonen.

Antalet skoldagar kvar i frankrike är runt 20 och klassen blir bara tajtare och tajtare.

 

Jag är pepp på sommar, på värme och sol.

Jag är pepp på att åka hem, men också på att stanna kvar. 

Pepp på att bli sommarbrun och genomvarm, på ljusa nätter och yllefilt framför brasan.

 

 

Igår var jag på teater, en föreställning av Hervé om la Loire, frankrikes längsta flod. På vägen dit slog det mig hur galet duktigt jag har blivit på franska nu. Jag pratar med folk utan att tänka på språket, spontansvär och skriver komihåglappar på franska. Ibland för att jag tänker att det är bra - men oftast för att det är smidigast, orka översätta.

Frukostradion är inte längre ett jobbigt bakgrundsljud utan intressanta dokumentärer om musik och tips på hur man tillagar det perfeka théet. Den franska musiken jag lyssnat på i årtal har fått begripliga texter och lag längtar hem mindre och mindre.

- Skrämmande men mest bara väldigt bra. 

 

Något som däremot är mindre bra är att min engelska verkar ha tagit ett varv igenom köttfärskvarnen. Helt galet hur dålig jag har blivit. Hittar inte orden och gör gramatikfel jag aldrig hade gjort för ett år sedan. Och så det värsta av allt, jag föredrar likt alla mina klasskamrater numera att prata med engelskläraren på franska. 

 

Denna veckan kommer det ett gäng svenskar till skolan igen. Det är ett sammarbete mellan Sverige, Frankrike, Tyskland och Spanien och vatten och på torsdag ska vi på utflykt hit till Puy. Vi ska titta på fontäner, äta på restaurang och jag ska få prata svenska! På riktgt, utan fördröjning och hack i bilden.

 

 

"