fannyifrankrike.blogg.se

Kom hem till Puy men en massa energi sedan resans första genompossitiva skolvecka. I mitt huvud snurrar tankar om snö, advent och lite kvalitets-saknad av nära och kära hemma i småland.

 

 

Vad hittar man då på som utbytesstudent en såhär fin fredagskväll i centrala frankrike?

- Jo, först läser man brev från Lotta. Sen gör man årets första (men förhoppningsvis inte sista) pepparkaksdeg, sjunger Helganatt olagligt högt och falskt och svarar på brevet såklart!

 

Har precis buffrat vâlbehôvligt kompismys. Bara ligga i en sâng och prata skit och skratta sâ man fâr ont i magen, det var det jag behôvde. Nu âr jag pâ hugget igen, tvâ veckor kvar av skolveckan och sen âr det helg.

 

"

Kamera- check

Plånbok- check

 

Nu beger jag och Lison oss iväg på teater.

 

"

 

Det var en gâng en flicka som hade Arts plastiques. Uppgiften var att skapa en tredimmensionell skulptur av en mânniskokropp med ett antal givna material. Med pâ listan fanns lim. Fint tânkte flickan, skruvade ut hela limstiftet ur sin behâllare och bôrjade forma en kvinnokropp. Nâgonstans i detta skedet fâr en av hennes vânner syn pâ projektet och frâgar sig hôgt om hurvida man fâr skulptera av limmet, eller om man bara fâr limma med det. Disskussionen drar igâng och nâgon frâgar lâraren vad som âr tânkt.

- Njae, lite fel har hon nog uppfattat det, men lât gâ, det âr ju fortfarande lite svârt med sprâket.

Flickan som tyckte att det var en genialisk idé, fick responsen att alla skrattade. Flickan skrattade ocksâ, och tânke att det bjuder jag pâ.

 

Ja, ibland (nâstan alltid) âr det bâst att bara se det roliga i situationen och skratta med.

14 som 40, lim som lim.

 

"

Nu har vi precis avnjutit en tre timmar lång lunch, tror aldrig jag kommer bli hungrig igen. Aldrig. Jag hade blivit ombedd att göra en svensk efterrätt, och valet föll på Ris à la malta. Klokt drag kan jag säga då det blev en succé även här. Något jag är väldigt glad över då det innebär att jag kan göra en av mina favorit efterrätter fler gånger, utan någon som klagar. 

 

Ikväll vankas det klassfest, något jag ser fram mycket emot. Hoppas den kan föra med sig att klassen blir lite tajtare och att jag lär känna lite fler inom klassen. 

 

"

Vad är egentligen meningen med att äta kött med fin stekyta, men som är kallt och rått i mitten?

 

- Visst, det går snabbare att laga såklart, det förstår jag med. Men sen tar min egenkomposerade lista med fördelar slut.

 

Så gott är det ju inte när biffen är helt rå i mitten och köttsaften rinner ut på halva tallriken.

Sen tycker jag visserligen att det känns lite som att skära av ett ben och sätta tänderna i medans kossan står brevid och tittar på. Och så inbillar jag mig att jag ska bli sjuk också. Helt klart två osanningar, men lite hemskt är det väl ändå, eller är det bara Svenska normer eller min uppväxt som är skruvad?

 

"

Lov, efterlängatde älskade höstlov!

Den underbara känslan av att man slipper lyssna på lärare alldeles för många timmar varje dag, känslan av att slippa sudda och räkna om, av att slippa stiga upp klockan sju varje morgon. Den känslan är precis densamma som hemma. Sådär så man går med lite lättare steg på eftermiddagen än på morgonen fast väskorna är fler och betydligt tyngre. 

Nu väntar två lediga veckor med massor med trevliga aktiviteter som jag ser fram emot väldigt mycket!

Imorgon åker vi till Paris, och om exakt en vecka (jag har räknat Pappa!) så kommer mina föräldrar hit. Sen är det en klassfest och mycket latande kvar som gäller. 

 

 

Lilla Doris, som inte är så liten nästa gång jag ser henne. .

 

Bortsett från det faktum att min lilla Doris inte är bäbis längre, så är situationen fin som snus om du frågar mig!

 

"

Igår tog jag och Lison tåget till St Etienne, som staden visade sig heta. Där ägnade vi oss åt bland annat något så orginellt som shopping. Vet inte vad det är med mig (eller modet här?) men hittar nästan inget som jag gillar, köpte iallafall en välbehövlig stickad tröja och färgpennor. Så nu ska jag ägna resten av hösten åt att mysa i min tröja med öppet ut till min franska balkong och rita fula gubbar med mustach. Sen mötte vi upp Margaux och gick och fikade på ett 90-tals café. Har tyvärr glömt bort både namn och vart det låg, men om ni nån gång ramlar dit - ta en paus, lyssna på lp-skivor och beundra jukeboxen! Mer shopping, onda fötter och ganska snart en trött och hungrig Fanny, som fick vänta läänge på mat då sällskapet var kräset med vad som skulle stoppas i magen.

 

Jag har nu klarat av nästan en hel vecka med halsont, äckel-medicin och dubbade filmer. Idag tyckte jag dock att det var lite tråkigt att bara ligga hemma och dega själv en hel dag till...

 

...Så jag steg upp i ottan, tog på mig min varmaste jacka och följde med min värdmamma till hennes jobb. Hon är lärare för en klass dundersöta 4-åringar(!), ja, det ska stå FYRA. Dom är dock inte yngst på skolan. I Frankrike är det nämnligen inte ovanligt att barnen börjar skolan redan vid 2-3 års ålder (Har tyvärr inte räknat hur många gånger jag har langat fram ett förvånat ansiktsuttryck idag.) 

Nu ska jag inte få det att framstå som att det är undervisning så som det är för större barn, för det är det inte. Här är mycket lek och stojj, men det är definitivt strängare än dagis i sverige, jag skulle nog likställa det med sveriges F-klass (för dom som har oturen att få en riktigt sträng fröken/magister). Dagarna är dock långa (börjar runt halv 9 och slutar runt 4), och grupperna stora. Corinne och hennes kollega hade en "liten" klass detta året, 21 barn. Sen kunde jag inte låta bli att fråga om barnen får betyg redan när de är så pass små.

-Det får dom inte förrens dom är större, 6 år tror jag. Än får dom bara en färg(??!)

Ojoj, tänkte jag och förklarade att i Sverige får man sitt första betyg då man är 14, och att vi har haft ganska livliga debatter om att sänka den åldern till 12. 

Gissa hur många lärares hakor jag har släppt idag, då jag har berättat om hur skolan är annorlunda i Sverige?

 

Barnen var iallafall hur gulliga som helst, och jag tror att jag börjar förstå lite varifrån diciplinen och respekten som jag upplever i min klass kommer. Ska jag vara ärlig så förstod jag nog knappt hälften av undervisningen under dagen. Det känns lite tragiskt, och även fast jag vet att dom har levt i Frankrike i 4 år och jag har läst franska i 4 år, så är det en aning knäckande. Jag kände mig verkligen dum i huvudet när jag inte förstod vad som precis mumlades till mig, och sedan fick uppfodrande blickar av otåligga barn som väntar på svar på något som jag knappt har en chans i världen att förstå. Hoppas jag kan få komma tillbaka när jag har lite med franska att briljera med.

 

I väntan på att bli frisk fördriver jag min tid med bland annat detta;

 

Gosar in mig i täcket, kollar på dubbad film och äter klubbor.

 

 

 

 

 

I söndags var jag på upptäcksfärd

Gick uppför en brant backe igenom en smal gränd.

 

. 

I Söndags åt vi grodlår, en fransk delicatess.

Man håller i ryggbiten och biter av benen och spottar ut (skelett-) benen. Det ser rätt faktiskt ganska snuskigt ut.

 

Delicatessen är enligt mig sådär, ingen höjdare, men klart ätbart.

 

Vet inte riktigt vad jag ville säga med detta egentligen, mer än att bekräfta att jag är kvar i frankrike.

 

"

 

Har en känsla av att det här blir bäst om jag börjar från början och tar allt i kronologisk ordning, så jag ska göra mitt bästa på den fronten.

 

I fredags av det Fransk/Svensk fest hos Marion. Det var väl ..lite speciellt för att inte nämna några olämpliga detaljer. Ganska galet och inte alls som svenska fester brukar se ut. Denna kvällen har jag dock inga bilder från, men ni kan få lite fina stödord att skapa er en egen bild av.

-rulla 

-röka

Ja, det var väl i princip det fransmännen (vissa!!) ägnade sig åt. Övriga begrundade spektaklet,

och jag och Elouise hade djupa diskussioner om hur dessa kex ska ätas. Mycket asgarv utlovas.

 

 

Så, nu hoppar vi i helt och hållet kronologisk ordning fram ett dygn då det var dags för "Le roi de l'oisseau". Det är en medeltida stadsfest som hålls i Puy en Lelay varje år för att genom bågskytte utse Fågelkungen. 

 

Så vi gjorde som alla andra och hoppade i våra kostymer och drog oss ner mot stan, då mötte vi dom här.

 

Såhär fina var Lison och Magdalena.

 

Magdalena, Elise, Juliette, jag, Paul, Lison och Hugo.

 

Sen gick vi på teater, fast det var inte barn i fina kläder som skulle uppträda.

 

Utan domhär två..

 

...Och helt plötstligt stod kajsa på scen, och blev ivägburen, och påhoppad.

 

Sen hamnade vi här, i ett karnevaltåg med en brinnande drake i mitten.

 

Och innan vi viste ordet av så var det sent, dags att gå hem igen, dra av sig sina kostymer, och sova sött.

 

"

 

Livet leker!

Nu är det bara så bra det kan bli känns det som. Jag har haft en lugn helg hemma, ser fram emot skolan och internatet imån. Franskan går frammåt, jag är utvilad och familjen kunde inte ha varit bättre. 

 

Snälla skriv en kommentar och påminn mig att läsa detta inlägget när jag är nere! <3

 

"

 

Det såg ut lite såhär. Vet inte hur många som var med, men det var vääldigt många iallafall. Det tycker jag är bra.

 

Loppet var 5 km, och när vi kom i mål var Min värdmamma och syster såhär glada!

Corinne och Lison. 

 

 

Och på vägen hem körde vi förbi detta. Man ser det från hela stan, går och lurar på vad det är.. - En kyrka av något slag kanske?

 

 

 

"