fannyifrankrike.blogg.se

Jag har nu klarat av nästan en hel vecka med halsont, äckel-medicin och dubbade filmer. Idag tyckte jag dock att det var lite tråkigt att bara ligga hemma och dega själv en hel dag till...

 

...Så jag steg upp i ottan, tog på mig min varmaste jacka och följde med min värdmamma till hennes jobb. Hon är lärare för en klass dundersöta 4-åringar(!), ja, det ska stå FYRA. Dom är dock inte yngst på skolan. I Frankrike är det nämnligen inte ovanligt att barnen börjar skolan redan vid 2-3 års ålder (Har tyvärr inte räknat hur många gånger jag har langat fram ett förvånat ansiktsuttryck idag.) 

Nu ska jag inte få det att framstå som att det är undervisning så som det är för större barn, för det är det inte. Här är mycket lek och stojj, men det är definitivt strängare än dagis i sverige, jag skulle nog likställa det med sveriges F-klass (för dom som har oturen att få en riktigt sträng fröken/magister). Dagarna är dock långa (börjar runt halv 9 och slutar runt 4), och grupperna stora. Corinne och hennes kollega hade en "liten" klass detta året, 21 barn. Sen kunde jag inte låta bli att fråga om barnen får betyg redan när de är så pass små.

-Det får dom inte förrens dom är större, 6 år tror jag. Än får dom bara en färg(??!)

Ojoj, tänkte jag och förklarade att i Sverige får man sitt första betyg då man är 14, och att vi har haft ganska livliga debatter om att sänka den åldern till 12. 

Gissa hur många lärares hakor jag har släppt idag, då jag har berättat om hur skolan är annorlunda i Sverige?

 

Barnen var iallafall hur gulliga som helst, och jag tror att jag börjar förstå lite varifrån diciplinen och respekten som jag upplever i min klass kommer. Ska jag vara ärlig så förstod jag nog knappt hälften av undervisningen under dagen. Det känns lite tragiskt, och även fast jag vet att dom har levt i Frankrike i 4 år och jag har läst franska i 4 år, så är det en aning knäckande. Jag kände mig verkligen dum i huvudet när jag inte förstod vad som precis mumlades till mig, och sedan fick uppfodrande blickar av otåligga barn som väntar på svar på något som jag knappt har en chans i världen att förstå. Hoppas jag kan få komma tillbaka när jag har lite med franska att briljera med.