fannyifrankrike.blogg.se

Idag har jag haft hela fem timmars filosofi, eller ja fem timmars hâl som normalt folk kallar det.

 

Fem lâng timmar som var vâldigt vâlkomna dâ min hjârna kânns ganska full fôr denna veckan. Fem lânga timmar att filosofera ôver livet, tiden och tyvârr att lângta hem. Det blir lâtt sâ nâr jag stannar upp lite, nâr jag fâr tid att kânna efter. BOOM - dâ kommer hemlângtan. Och fast jag âr sâ vâl medveten om hur det funkar vid detta laget sâ ger jag mig sjâlv den tiden att bara gôra ingenting. Ibland âr det ju just det som behôvs fôr att orka, att stanna upp och inte gôra nâgot alls.

 

Fem timmars hâla var pâ ett sâtt precis vad jag behôvde fôr att vila huvudet lite, samtidigt som det âr lâtt hânt att det slutat i en annan sinnesstâmning ân vad man tânkt.

 

En timme och en kvart kvat innan min lektion bôrjar, gott om tid fôr att hinna tagga upp infôr tvâ timmars lektioner och sedan ôverraskningsfest fôr Lison.

 

"

Idag har jag nâstan grâtit, men inte fôr att jag saknar er dâr hemma fôr mycket. Inte heller fôr att jag blivit mulad eller fôr att jag trillat i en trappa...

 

Nej, jag stod med târar i ôgonen och darrig rôst pâ SVTn fôr att jag âr en vâldigt hemsk mânniska. En sân som utnyttjar andra fôr min skull, fôr mitt eget vetandes skull.

 

-Âh, fôrlât mig lilla vita labbrâtta fôr att jag nâlat fast dig pâ en platta innan jag drânkte dig och klippte upp din mage..

 

Jag âr en av vârldens hemskaste. En liten stackare har kommit till livet fôr att jag ska fâ (bli tvingad till att) massakera hennes kropp fôr att lâra mig mer om min egen. Âckligt, hemskt och respektlôst - och jag gjorde det...

 

Till er som inte har valt till gymnasiet ân - detta âr den frâmsta anledningen att inte vâlja natur!

 

"

Ibland âr det vâldigt underhâllande att tjuvlyssna. Sârskilt nâr ett gâng vid datorn brevid nyfiket sneglar mot min skârm, fôrsôker fôrstâ vad jag skriver till Mamma och diskuterar varifrân jag kommer.

 

-Tyska

-Nej, hon âr polsk.

-Det âr svenska. 

 

Ni anar inte vilka fôrvânde och nâstan skamliga ansiktsuttryck man fâr tillbaka. Detta âr lika roligt varje gâng, lite lagom torsdagsunderhâllning sâdâr.

 

"

 

Nâr jag packade vâskan fôr veckan pâ internater i sôndags valde jag att vara lite ekonomisk och lâmnade vinterkângorna hemma.

- Det var kanske inte det smartaste jag gjort.. Fôr igâr bôrjade snôn falla och de fôrsta snôbollarna kastades. Till min stora fôrskrâckelse sâ hade det fortsatt snôa hela natten, och det snôar fortfarande. Converse âr ju som mânga vet inte de bâsta vinterskorna..

 

 

Ikvâll vântar snôbollskrig, sâ jag hoppas att jag ântligen kan ha lite nytta av att komma ifrân Sverige?

 

"

Idag tog jag och Delphine sovmorgon, eller râttare sagt, vi vaknade inte av 7-ringningen utan av den 40 minuter senare som intikerar att dom ska lâsa internatet fôr dagen.

Panik! Hoppa upp ur sângen, slânga pâ sig klâder, borsta tânderna och slânga upp hâret i en tofs fôr att springa ner till matsalen och sâtta sig och dricka thé i lugn och ro.

Jag har nog aldrig sett sâhâr trôtt ut innan, aldrig varit klar pâ sâ kort tid och aldrig fâtt lika mycket skratt frân kompisarna som undrar hur vi kan sova fôrbi ringningen.

 

Imorgon blir det ett extra alarm fôr min del dâ jag âr sjâlv i rummet ikvâll, dvs inga snâlla rumskompisar som vâcker mig om jag inte vaknar i tid..

 

"

Jag âr râdd att nâsta lâsâr blir tungt. Tungt som bara den, nu nâr jag har vant mig vid att inte plugga, vid att inte bry mig. Livrâdd âr jag att det blir som att gâ rakt in i en betongvâgg, lite som chocken nâr jag bôrjade ettan.

 

Eller blir det kanske tvârtom? Att jag har laddat energi och snappat upp lite nyttig kunskap hâr som jag kan ha nytta av kommande âr? Att detta helt enkelt ger mig ett fôrsprâng, sâ att tvâan i Sverige blir liite lâttare?

 

Jag hoppas hoppas hoppas pâ det senare! Och jag har en kânsla av att det jag gôr âr râtt fôr mig. Studielusten âr bâttre ân nâgonsin, och jag lângtar till det lônar sig att plugga igen. Till att mina betyg râknas som alla andras och till att bara vara en i klassen.

 

Vi fâr se helt enkelt. Kanske blir det bra, kanske inte. Om inte har jag iallafall fâtt med mig en massa nyttigheter frân att bli nerslâppt i ett annat land i en annan familj och av att leva hâr.

 

"

Behôver jag sâga att Frankrike hoppade upp ett par steg pâ listan ôver saker jag tycker om, nu nâr jag har âtit crêpes tvâ kvâllar i rad?

 

En av surveillanterna hâr pâ internatet hâller pâ att utbilda sig till Franskalârare fôr utlânningar. Win-win situation att hon ger mig och ett par andra franskakurser utanfôr den vanliga undervisningen pâ onsdagseftermiddagarna.

 

Idag var fôrsta gângen jag var med och jag mâste sâga att jag gillar't! Vâldigt mycket till och med. Ambitiôs lârare, trevligt sâllskap och underbar stâmning. Som Florence sa; Nu kommer du verkligen bli flytande. Sâ jag gnuggar genicellerna och lâser mina lâxor sâ fâr vi se vart det landar.

En kurs pâ detta viset kânns lite som det jag behôvde. En spark i baken, inspiration och uppmuntrande tillrop.

 

Nu ska jag gosa ner mig lite i sângen och bôrja i min nya bok "Jamais sans ma fille", det kânns som det bâsta fôr att hâmma fôrkylningen som har bôrjat smyga fram.

 

"

Idag sommar-skiner solen ôver Monistrol. Jackorna lâmnar vi pâ internatet, fler ân rôkarna stannar ute om rasterna och jag sjunger sânger skrivna av Winnerbâck. Med andra ord âr livet hâr fôr tillfâllet vâldigt fint, och inte en endaste liten sak kan jag komma pâ att klaga ôver. Det ni!

 

Tiden till sommarlovet âr râknad och peppen pâ topp. Hâltimmarna ( och en och annan historia-lektion) âgnar jag ât att drômma om det perfekta sommarlovet. Nâr passar det att bjuda hem fransmân? Vilken tid regnar det minst -och passar alltsâ bâst att hajka? Vilka sommarjobb ska sôkas?

 

Ibland âr livet hâr verkligen det bâsta av allt.

 

"

Jag har nâmnt det tidigare, dom stândigt âterkommande vattenkrigen i matsalen. Jâttetrevlig aktivitet sâlâlânge man sjâlv hâller sig hyfsat torr.

 

Det stâr tvâ -noll till mig i vattenkrig efter kvâllsmaten igâr och ikvâll. Han -blôt, jag - torr. Mâste sâga att jag âr lite stolt med inte mindre ân tvâ vattenkannor râtt ôver Valentin ikvâll. Det enda som oroar mig âr att jag vet att hâmden âr mer ân sâker..

 

"

Ântligen, ântligen har jag fixat att klâttra frân hôger till vânster under "bron" pâ klâttringen.

Fôrstâr ni lyckan nâr jag ântligen lyckades efter ett par mânader dâ jag bara trillat ner?!

Sâ glad sâ jag skrek blev jag! -Och halva klassen vânde sig om och undrade vad som stod pâ.

 

Att allt gâr frammât och att man tillslut faktiskt lyckas det âr nâgot vâldigt possitivt jag har lârt mig det senaste fem mânaderna. Att jag trots att jag knappt mârker det sjâlv kommer lite nârmre hela tiden - precis som med bron jag skrev om ovan. Jag tânjer pâ grânserna lite, lite i taget och helt plôtsligt stâr jag dâr pâ andra sidan utan att knappt ha mârkt att jag flyttat pâ mig.

 

Helt plôtsligt âr det den 29e januari och 150 dagar i Frankrike har flaxat ivâg utan att jag knappt sett dom.
Mârkligt.

 

"

Kânner att jag vill meddela att jag har haft min fôrsta muntliga presentation pâ franska (i frankrike) nu. Ganska nervôst och lite skratt pâ nât knasigt uttal men annars kan jag skryta med att det gick finfint!

 

Nâgot annat att skryta om âr att jag fôr andra gângen under min tid hâr har lyckats skriva ôver klassens medelpoâng pâ ett prov. Denna gângen SVT (misstânker att det var dârfôr han bestâmde sig fôr att lovsânga min sprâkutveckling fôrra veckan). Betyget vet jag knappt om ni vill veta, men medel var 8 och jag slog dom med ett poâng.

 

"

Fôrstâr ni hur underbart varm i hjârtat jag blev igâr nâr SVT lâraren mitt i diktamen avbryter sin mening om varma punkter och istâllet bôrjar prata om mina framsteg med Franskan. Att han tog sig tid att sâga det och att gôra det infôr hela klassen, att han sa att han var imponerad av hur snabbt jag har lârt mig sâ mycket.

 

Fôrstâr ni kanske dâ ocksâ hur glad jag blev nâr franskalâraren sa precip samma sak, samma dag?

 

Och om ni har hângt med sâ lângt kan ni nog âven lista ut hur stolt jag blev nâr Lea skrev av min diktamen nâr hon inte hann med idag. Och nâr hon fôrvânat berômde mig fôr att jag skrivit utan stavfel.

 

Jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas skriva ner detta, men jag blir bara sâ glad, och lâttad och mest av allt sâ blir jag peppad att bara fortsâtta. Att min lilla snôboll i backen ântligen har lyckats samla pâ sig lite massa och kan ôka sin hastighet.

 

"

Nu âr jag halvvâgs igenom denna ruskigt fina dagen full av prov. Engelskan avklarad, vilken faktiskt gick vâldigt mycket bâttre ân fôrvântat med tanke pâ hur mycket (lâs; lite) tid jag lagt ner pâ att plugga glosor.

Sâ nu har vi bara kemin kvar.. Vi fâr vâl se hur det gâr, men jag kan iallafall sâga att jag inte blir fôrvânad om resultatet landar lângt,lângt, lângt ner i ordningen.

 

Utôver dessa tvâ (flerkapitelsprov) sâ var vi nâra att râka ut fôr en muntlig framstâllning i franska tidigare. Men med turen pâ vâr sida blev det uppskutet.

 

Fint, jag sitter hâr och skriver prov och vânnerna hemma âker skârtlapp i fjâllen.

Men nej jag âr inte avis, inte med tanke pâ min senaste skidâkning.

 

"

Idag âr det onsdag.

Imorgon âr det torsdag.

Jag har tvâ prov pâ torsdag.

Idag har jag mest skrattat.

Och inte pluggat sâ mycket alls.

 

Ja..

Jag âr medveten om att jag inte âr nâgon toppstudent.

Men vad gôr vâl det nâr livet âr fint som snus i ôvrigt?

 

"

 

Nu har nôrden i mig kommit fram pâ riktigt. Min tillvaro hâr i skolan, utan prestationspress och betygstress har nog en ganska stor del i det.

Ska jag vara ârlig sâ pluggar jag inte jâttemycket mycket. Jag "tvingar" till exempel aldrig mig sjâlv att plugga om jag inte kânner fôr det. Trots detta lâgger jag ner nâstan lika mycket tid pâ studier nu som under fôrsta âret pâ gymnsiet.

Vill ni veta varfôr? Jo, fôr att nu nâr jag inte kânner mig stressad ôver allt som ska in i huvudet sâ kan jag lâgga lite mer tid pâ att reflektera ôver det vi lâr oss. Vilket har lett till min extrem nôrdiga, men fina insikt av att mycket av skolarbetet âr vâldigt intressant.

-Jag sitter och lâser om relativitetsteorin och om mânniskor som lever i bakteriefria miljôer pâ min fria tid - bara fôr att det âr galet intressant.

 

Visst kan det tyckas ovanligt korkat att vânja mig av med rutinen att plugga fôr att det behôvs, eller det sâ inlârda betendet att faktiskt bry sig om resultatet pâ proven. Men sjâlv tror jag inte att det âr nâgon stôrre fara. Jag menar att jag vet ju vad det âr som gâller nâsta âr igen. Detta âr ett medvetet "sabbatsâr" med en enorm bonus i form av ett tredje sprâk.

Reflekterar jag lite till ôver detta sâ tror jag till och med att det kan vara nyttigt att gâ i skolan utan stora krav frân sig sjâlv och andra, att kânna att 3/20 âr ganska bra jobbat och klappa sig sjâlv pâ axeln âven efter ett IG. Det âr fôr mig nâgot helt nytt, en stor erfarenhet som jag tror att jag kan ha nytta av âven senare.

 

Trots mitt ganska selektiva plugg sâ hânder det ganska ofta att jag presterar bra pâ proven. Att mina kompisar konstaterar att jag hade tvâ poâng mer ân dom. Klart kan det bero pâ att mycket av det vi gôr har jag redan gjort i Sverige, men jag tror ocksâ att min avspânda relation till studierna har en del i detta.

 

Slutsatsen jag vill dra âr att det inte alltid lânar sig att idiot-plugga, och att man faktiskt ska kunna kânna sig nôjd âven med ett sâmre resultat âv vanligt. Skolan âr inte hela livet (vilket mânga tror hâr), man ska ju ha ett liv under tiden och ha ett par roliga âr att minnas nâr det sen âr ôver.

 

"

Det finns ju som bekant en hel del saker med den franska skolan som jag inte är så förtjust i, men i stället för att bara fokusera på det negativa så tänker jag visa er lite av mitt senaste projekt i Arts Plastiques.

 

Uppgiften går ut på att vi fick ett uppslag i ett uppslagsverk, detta ska vi låta oss inspireras av och vi får presentera resultatet hur vi vill.

Mitt upplag handlade om arkitektur, den franska konstitutionen och så var där bilder på fina och mindre fina insekter.

 

 

Alltså ska jag göra en insekts-domstol!

 

 

 

Tidigare idag nâr jag satt pâ en fysiklektion och tittade ut ôver en vârsolig idrottsplats bôrjade jag tânka pâ lite annat ân kovalenta och Van der Waals bindningar. Det hela bôrjade egentligen med att jag konstaterade att lâraren var i full gâng med introducera nâgot vi i pâ natur i Sverige lârde oss fôr lânge sen. Det âr nâmnligen sâ att jag i allmânhet uppfattar att natur-tvâan hâr pâ mânga plan âr efter natur-tvâan hemma. Av dom âmnen som kan jâmfôras dit jag râknar matte, fysik, kemi och biologi, âr vi i Sverige ganska lângt fôre i alla utom biologi, dâr jag enligt rapporter hemmifrân kan konstatera att vi âr ungefâr lika lângt komna.

 

Sen âr jag ju en frâgvis och vetgirig liten filur, sâ jag bôrjade frâga mig varfôr.
Varfôr âr natur-tvâorna i Frankrike och Sverige olika lângt komna i skolarbetet? Och hur hânger det ihop med alla rapporter om att de svenska eleverna presterar allt sâmre?

 

 

- Tanken som dâ slog mig var att det har med âldersfôrskjutningen att gôra. (I Frankrike skriver man sin bac, motsvarande studenten det âret man fyller 18. I Sverige som bekant âret man fyller 19.) Alltsâ har en 17âring i de bâda lânderna ungefâr samma redskap fôr att râkna derivata och bestâmma bergarter. (Vilket fôrôvrigt saknar logik dâ man i Frankrike ofta bôrjar skolan mellan 2 och 5 ârs âlder, och alltsâ borde ha kunnat jobba ikapp iallafall lite.)

 

Mycket rimlig orsak om ni frâgar mig, men jag âr inte nôjd dâr. Min lilla teori ovan innebâr ju rimlligtvis att det blir en kunskapsmâssig fôrskjutning âven pâ hôgskolor och universitet. 

Eller?

Efter en liten stunds tânkande (dâ lâraren fortfarande pratar om kemiska bindningar) drar jag mig till minnes att man i Frankrike ofta gâr kvar pâ gymnasiet fôr ett ârs fôrberedande studier innan man sôker vidare och bôrjar pâ hôgskola eller universitet.

 

Kan det vara sâ att det extra âret i Frankrike mellan gymnasiet och det hôgre studierna âr boven i dramat? Att det âr dâr det jâmnas ut?

 

Jag tror faktiskt det, det kânns logiskt och rimligt och sâ hann jag inte tânka lângre innan det var dags att kila till historian. Jag fâr helt enkelt spinna vidare pâ mitt resonemang pâ fredag dâ vi har fysik igen.

 

"

 

128, sâ mânga dagar âr det sedan jag kom hit fôrsta gângen.

Nâr vi satt och ât i gârkvâll sa min vârdpappa att om ungefâr en mânad sâ har vi gâtt halva detta lâsâret. Jaha, sa jag och tânkte inte sâ mycket mer pâ det. Tills jag insâg att nâr halva lâsâret har gâtt sâ har ocksâ halva min tid i Frankrike passerat. Intressant, sorgligt, spânnade, skônt. Ja, jag tror faktiskt att det ska bli skônt. Mest fôr att det betyder att jag ântligen kan packa upp neccesâren och slippa packa resvâskan en gâng i veckan. Âr dte nâgot jag bôrjar bli duktig pâ vid detta laget sâ âr det att packa!

 

Att det âr 128 dagar sedan jag âkte hemmifrân innebâr sâklart ganska mycket annat i mitt evinnerliga râknande. Bland annat att jullovet âr slut och att jag sitter i skolan och skriver detta. Vâldigt kul att komma tillbaka hit, mycket bâttre ân vad jag hade fôrvântat mig. Det beror troligen mest pâ att jag ântligen fick trâffa mina kompisar igen, och att jag har flyttat in pâ internatet med sina fina ringningar. Ja, tro det eller ej, men jag har bôrjat tycket om ringningarna. Dom inger en slags trygghet, eller jag vet inte vad men nu blir det trygghet, jag kommer inte pâ nâgot bâttre passande ord just nu..

 

Sen betyder 128 dagar âven att jag om 75 minuter har ôverlevt fôrsta dagen pâ det vi i Sverige kallar vârterminen...

 

..Och att det âr dags fôr er att bôrja titta in hâr lite oftare igen!

 

"