128
128, sâ mânga dagar âr det sedan jag kom hit fôrsta gângen.
Nâr vi satt och ât i gârkvâll sa min vârdpappa att om ungefâr en mânad sâ har vi gâtt halva detta lâsâret. Jaha, sa jag och tânkte inte sâ mycket mer pâ det. Tills jag insâg att nâr halva lâsâret har gâtt sâ har ocksâ halva min tid i Frankrike passerat. Intressant, sorgligt, spânnade, skônt. Ja, jag tror faktiskt att det ska bli skônt. Mest fôr att det betyder att jag ântligen kan packa upp neccesâren och slippa packa resvâskan en gâng i veckan. Âr dte nâgot jag bôrjar bli duktig pâ vid detta laget sâ âr det att packa!
Att det âr 128 dagar sedan jag âkte hemmifrân innebâr sâklart ganska mycket annat i mitt evinnerliga râknande. Bland annat att jullovet âr slut och att jag sitter i skolan och skriver detta. Vâldigt kul att komma tillbaka hit, mycket bâttre ân vad jag hade fôrvântat mig. Det beror troligen mest pâ att jag ântligen fick trâffa mina kompisar igen, och att jag har flyttat in pâ internatet med sina fina ringningar. Ja, tro det eller ej, men jag har bôrjat tycket om ringningarna. Dom inger en slags trygghet, eller jag vet inte vad men nu blir det trygghet, jag kommer inte pâ nâgot bâttre passande ord just nu..
Sen betyder 128 dagar âven att jag om 75 minuter har ôverlevt fôrsta dagen pâ det vi i Sverige kallar vârterminen...
..Och att det âr dags fôr er att bôrja titta in hâr lite oftare igen!
"
Kommentarer
Trackback
