0
1
SNARTsnartsnart! Nu är jag inne på sista dygnet hemma, känns bra och sjukt nervöst. Tänk att redan imorgon kommer jag träffa människorna jag ska bo hos i ett år, jag kommer bli tvungen att prata franska (eller engelska) för att göra mig förstådd, och förmodligen sitta helt förundrad över hur lite eller mycket jag förstår av vad dom säger..
Nu håller jag på att packa för fullt, ska snart tömma resväskan för tredje gången och försöka banta bort dom där två kilona över gränsen. Går och lurar på vad jag ska offra, och även fast jag vet att man inte behöver så mycket som man tror så vet jag ju inte vad jag saknar om jag lämnar det hemma. Låt oss kalla det Dagens I-landsproblem.
Jag kanske ska hoppa allt materialistiskt trams och bara ta med mig Tesla?
Eller Lotta?
Umgänget är väl ändå det viktigaste? Skämt åsido, nu ska jag packa ihop datorn och ge resväskan en rejäl bantningskur.
Imån blir det avskeds-brunch och ett sista hejdå till vänner och familj, sen tusan börjar äventyret på riktigt!
"
6
Så, nu ska jag bara bli kompis med denna godingen, sen tusan ska ni få se på bilder.
"
7
Om exakt en vecka befinner jag mig på köpenhamns flygplats, säger lång-hejdå till mamma och pappa och går igenom sälerhetskontrollen själv. Sen har jag ca tre timmar kvar till jag träffar min franska familj, och följer med dom till ett ställe dom kallar hem, ett ställe där jag ska bo i 10 månader. Och förhoppningsvis kunna kalla hem.
"
17
Nu har även jag en profil på utbytesstudent.se!
Så kolla kolla kolla om ni vill veta om jag föredrar choklad eller glass, eller läsa mitt favorit citat!
http://www.utbytesstudent.se/bloggar/info/fanny_holmberg
17
Min franska familj.
Familjen består av mamma, Corinne - hon jobbar som lärare för små barn, pappa, Herve - han är skådespelare, äldsta dottern, Manon - hon är 20 och pluggar något mediarelaterat i Paris, yngsta dottern, Lison - hon är 17, och ska börja tvåan till hösten. Hon läser ekonomi på samma skola som jag ska gå på.
Familjen bor i ett hus i Puy en Velay, som jag redan har berättat lite om, tillsammans med hunden Noé och katten Compote.
Sen vet jag egentligen inte så mycket mer som kan vara intressant att läsa här.. Men jag tycker att dom verkar vara väldigt trevliga och vettiga. Hoppas vi kan trivas ihop under 10 långa, förhoppningsvis underbara månader.
"
20
20 dagar kvar. I min kamerarulle har jag en bild på nedräkningen från när det var 100 dagar kvar. Jag kommer ihåg att jag när jag sparade den bilden tyckte att det snart var dags. Det var ju bara en natt kvar till tvåsiffrigt, alltså snart dags. Det säger en del om overklighetskänslan jag har nu. 20 dagar, 20, 20! Det är ju absolut ingenting, snart dags!
Har redan börjat ta vi-kommer-inte-ses-på-ett-år-farväl.
Har nästan varje dag fram till jag lämnar min underbara familj planerad, för att hinna med att umgås så mycket som möjligt med alla jag tycker om innan dom chanserna brinner inne.
"
25
Vaknade tidigt idag och insåg snabbt att jag har 25 dagar kvar inom Sveriges gränser, 25 dagar kvar som jag kommer förstå vad tusan folk snackar om utan att behöva be dom prata löjligt långsamt, 25 dagar kvar på trygga hemmaplan, och - det värsta av allt -, 25 dagar kvart med mina vänner innan jag inte får träffa dom på väldigt länge. Av mina närmsta vänner hade jag aldrig ens träffat hälften för ett år sedan. Tänk vad mycket som händer på ett år, det gör det ju varje år - och kommer göra även det året jag är iväg. Det skrämmer mig, tänk om jag inte kommer hem till det jag lämnade.
40
40 små yttepyttedagar tills jag åker! Är sjukligt taggad, galet vettskrämd och längtar något otroligt. Det känns både bra och dåligt på samma gång, värst blir det nog att lämna familjen och vännerna!
"
Vart ska du?
