fannyifrankrike.blogg.se

En av surveillanterna hâr pâ internatet hâller pâ att utbilda sig till Franskalârare fôr utlânningar. Win-win situation att hon ger mig och ett par andra franskakurser utanfôr den vanliga undervisningen pâ onsdagseftermiddagarna.

 

Idag var fôrsta gângen jag var med och jag mâste sâga att jag gillar't! Vâldigt mycket till och med. Ambitiôs lârare, trevligt sâllskap och underbar stâmning. Som Florence sa; Nu kommer du verkligen bli flytande. Sâ jag gnuggar genicellerna och lâser mina lâxor sâ fâr vi se vart det landar.

En kurs pâ detta viset kânns lite som det jag behôvde. En spark i baken, inspiration och uppmuntrande tillrop.

 

Nu ska jag gosa ner mig lite i sângen och bôrja i min nya bok "Jamais sans ma fille", det kânns som det bâsta fôr att hâmma fôrkylningen som har bôrjat smyga fram.

 

"

Idag sommar-skiner solen ôver Monistrol. Jackorna lâmnar vi pâ internatet, fler ân rôkarna stannar ute om rasterna och jag sjunger sânger skrivna av Winnerbâck. Med andra ord âr livet hâr fôr tillfâllet vâldigt fint, och inte en endaste liten sak kan jag komma pâ att klaga ôver. Det ni!

 

Tiden till sommarlovet âr râknad och peppen pâ topp. Hâltimmarna ( och en och annan historia-lektion) âgnar jag ât att drômma om det perfekta sommarlovet. Nâr passar det att bjuda hem fransmân? Vilken tid regnar det minst -och passar alltsâ bâst att hajka? Vilka sommarjobb ska sôkas?

 

Ibland âr livet hâr verkligen det bâsta av allt.

 

"

Jag har nâmnt det tidigare, dom stândigt âterkommande vattenkrigen i matsalen. Jâttetrevlig aktivitet sâlâlânge man sjâlv hâller sig hyfsat torr.

 

Det stâr tvâ -noll till mig i vattenkrig efter kvâllsmaten igâr och ikvâll. Han -blôt, jag - torr. Mâste sâga att jag âr lite stolt med inte mindre ân tvâ vattenkannor râtt ôver Valentin ikvâll. Det enda som oroar mig âr att jag vet att hâmden âr mer ân sâker..

 

"

Ântligen, ântligen har jag fixat att klâttra frân hôger till vânster under "bron" pâ klâttringen.

Fôrstâr ni lyckan nâr jag ântligen lyckades efter ett par mânader dâ jag bara trillat ner?!

Sâ glad sâ jag skrek blev jag! -Och halva klassen vânde sig om och undrade vad som stod pâ.

 

Att allt gâr frammât och att man tillslut faktiskt lyckas det âr nâgot vâldigt possitivt jag har lârt mig det senaste fem mânaderna. Att jag trots att jag knappt mârker det sjâlv kommer lite nârmre hela tiden - precis som med bron jag skrev om ovan. Jag tânjer pâ grânserna lite, lite i taget och helt plôtsligt stâr jag dâr pâ andra sidan utan att knappt ha mârkt att jag flyttat pâ mig.

 

Helt plôtsligt âr det den 29e januari och 150 dagar i Frankrike har flaxat ivâg utan att jag knappt sett dom.
Mârkligt.

 

"

 

"

Nu bôrjar mitt âr som utbytesstudent lida mot sitt slut.

Efter en snabb ôverslagsrâkning i matkôn kom vi fram till att det âr lite drygt fyra mânder kvar tills sommarlovet. En mânad av dessa har vi lov (sport och pâsklov, tvâ veckor vardera), alltsâ drygt tre mânader skola, vilket landar pâ ungefâr 14 skolveckor.

Det om nâgot âr helgalet, fyra mânader, runt ett tredjedels âr kvar.

 

- Sen sitter jag hemma i Sverigesolen och pustar ut. Kanske grâter jag en smula fôr att âventyret âr ôver..

 

"

 

Ibland händer det när jag är ute och går på kvällarna att jag får känslan av att vara ensam i hela Puy en Velay. Det är mörkt men lamporna lyser och bilarna kör - ändå har jag känslan av att det inte är någon där.

 

Idag är jag lite söndagsseg, en fin kombination av vetskapen av att det imorgon är måndag och att jag gick och lade mig alldeles för sent igår.

Jag tänkte trots allt vara lite duktig och röja av i mitt rum som förövrigt ser ut som tredje världskriget. Att städa är ju som bekant inte så väldigt givande. Istället funderade jag på vad min kosmetik innehåller, vilket är en följd av att jag förra veckan läste denna boken.

Snön låg vit på taken, termometern visade minus 10 och det var lördag. Med andra ord en utmärkt dag för en utflykt. Utflyktsmålet var Emmaus, kontanterna i plånboken och kameran i väskan. 

 

"

Borta är bra, mycket bra till och med, för det mesta..

 

Man kan tycka att jag borde ha vant mig vid hur allt funkar här efter fem månader. Ha vant mig vid vad som äts och hur man tilltalar folk. Det har jag också. Men jag vill ändå påstå att hemma är bäst.

Kanske uppfattas jag som väldigt konservativ och långrandig när jag säger detta. Kanske beror det på att jag är just det, eller tycket jag det för att jag är uppväxt i ett annat samhälle. Att jag ser Sverige som normen och att det därför blir svårt för mig att se det Franska som det mest naturliga. Mycket franskt är visserligen väldigt naturligt, men det finns vissa saker som ändå känns aviga och nästan lite fel. Som att säga ni till någon och få ett du tillbaka. Visst är det lite emot mellanmjölkens lands värderingar?

Och så är jag förundrad över hur snälla och otrotsiga alla i min ålder är här. Visst jävlas det ibland, men inte alls på samma vis som hemma. Sitter det en förbudsskylt så gäller den.

Samtidigt som det är socialt accepterat att röka lite vad man vill, när man vill. Och detta är det inga problem att prata öppet om. Jag hörde till exempel en kille berätta om gårdagens problem för en kompis i biblioteket förra veckan. Han hade haft dilemmat om han skulle plugga inför sitt prov dagen efter eller om han skulle röka på. Svårt val.. Han valde att bli hög som ett hus framför läxan - klokt.

 

Visst finns det konkreta exempel som de ovan, men mycket av det som skiljer länderna åt, det vill säga mycket av det som stör mig är sådant som man inte riktigt kan sätta fingret på. Små nyanser som får mig att tänka till och längta hem för en sekund för att sedan fortsätta med det jag höll på med utan att tänka mer på den lilla löjliga kulturkrocken.

Det är i vart fall inget jag lider av, snarare tvärtom. Dessutom kan man ibland bjuda på ett skratt genom att berätta hur vi gör i Sverige.

 

"

 

Imorse när vi åt frukost vände jag mig fundersamt om när jag hörde ett mycket bekant ljud. Tass,tass, mycket riktigt var det Compott. Tass, tass ,tass, kurrr följt av ett självsäkert hopp rakt upp i mitt knä. Sedan slog hon sig ner mitt i mellan mig och temuggen.

Då tycker jag att jag med rätta kan kalla henne för min helgbästis. Lite plats i knät mot en näve päls, mysspinnande och värmedyna, inte illa.

 

Nu kôr vi sista rycket med plugg, sen râcker det fôr denna veckan.

Helg kânns vâldigt vâlkommet, sovmorgon likasâ. 

 

Pâ min hand stâr det tvâ saker; spring och sova. De âr det jag kânner att jag vill gôra ikvâll. Sova. Springa. Sen ska jag ta tag i mitt liv igen.

 

"

 

Igâr fick jag en riktigt kâftsmâll med hemlângran, vârst var det pâ kvâllen. Som tur vâl âr sâ finns det en vâldigt trevlig flicka hâr vid namn Florence. Sâ nâr jag har hemlângtan och kânner mig liten och pynkig finns det ett enkelt och effektivt botemedel - en stund med henne.

Det resulterar nâmnligen med hundra procents sâkerhet i ett antal skratt och ett mycket bâttre humôr.

 

"

I lördags efter turen i lilla Puy, samtal med mina föräldrar och lite pyssel tyckte jag att det hände för lite här. Hur löser man det bättre än att göra något?

Gärna något fint som uppskattas - det var helt enkelt dags för ett bak. Två googlingar och tio minuter senare hade jag krafsat ner ett recept på scones i min lilla anteckningsbok för allt och inget.

 

Efter lite funderingar och egentänk kom jag fram till att det var ett alldeles för tråkigt recept, så vad gör man då om inte att ändra lite?

Kânner att jag vill meddela att jag har haft min fôrsta muntliga presentation pâ franska (i frankrike) nu. Ganska nervôst och lite skratt pâ nât knasigt uttal men annars kan jag skryta med att det gick finfint!

 

Nâgot annat att skryta om âr att jag fôr andra gângen under min tid hâr har lyckats skriva ôver klassens medelpoâng pâ ett prov. Denna gângen SVT (misstânker att det var dârfôr han bestâmde sig fôr att lovsânga min sprâkutveckling fôrra veckan). Betyget vet jag knappt om ni vill veta, men medel var 8 och jag slog dom med ett poâng.

 

"

En timme - på stan - med kameran i högsta hugg. 

 

Sen jag kom tillbaka hit efter min lilla Sverige-semester över nyår så har jag gått och blivit en liten energibomb. Det är helt galet hur mycket mer energi jag har fått, och så är jag i allmänhet mycket gladare och piggare. 

Sådär helt magiskt har jag fått tillbaka lusten att träna och ta hand om mig själv. Väldigt fin och efterlängtad känsla kan jag informera om. 

 

Något annat informerande och upplysande är den här boken.

Fôrstâr ni hur underbart varm i hjârtat jag blev igâr nâr SVT lâraren mitt i diktamen avbryter sin mening om varma punkter och istâllet bôrjar prata om mina framsteg med Franskan. Att han tog sig tid att sâga det och att gôra det infôr hela klassen, att han sa att han var imponerad av hur snabbt jag har lârt mig sâ mycket.

 

Fôrstâr ni kanske dâ ocksâ hur glad jag blev nâr franskalâraren sa precip samma sak, samma dag?

 

Och om ni har hângt med sâ lângt kan ni nog âven lista ut hur stolt jag blev nâr Lea skrev av min diktamen nâr hon inte hann med idag. Och nâr hon fôrvânat berômde mig fôr att jag skrivit utan stavfel.

 

Jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas skriva ner detta, men jag blir bara sâ glad, och lâttad och mest av allt sâ blir jag peppad att bara fortsâtta. Att min lilla snôboll i backen ântligen har lyckats samla pâ sig lite massa och kan ôka sin hastighet.

 

"

Bara sâ att ni vet sâ blir det liiite roligare fôr mig att skriva fina saker som ni kan âgna er ât att lâsa om jag fâr lite respons. Och vet ni vad, inte âr det komlicerat fôr er heller!

 

 

Guide fôr att skicka fina hâlsningar till mig;

-Under varje inlâgg stâr det med stora bokstâver KOMMENTARER.

-Klicka dâr.

-Medans internet laddar tânker du ut nâgot fint du vill sâga till mig.

-Om du vill kan du berâtta vem du âr.

-I den stora rutan skriver du bara trevliga saker, exempelvis att kattungar âr sôta eller att muffins âr gott.

-Sen klickar du pâ knappen "Skicka Kommentar".

 

-Nâsta gâng jag kânner att jag tittar in hâr sâ lâser jag ditt fina lilla meddelande och flinar fânigt fôr mig sjâlv.

 

"

 

Nu âr jag halvvâgs igenom denna ruskigt fina dagen full av prov. Engelskan avklarad, vilken faktiskt gick vâldigt mycket bâttre ân fôrvântat med tanke pâ hur mycket (lâs; lite) tid jag lagt ner pâ att plugga glosor.

Sâ nu har vi bara kemin kvar.. Vi fâr vâl se hur det gâr, men jag kan iallafall sâga att jag inte blir fôrvânad om resultatet landar lângt,lângt, lângt ner i ordningen.

 

Utôver dessa tvâ (flerkapitelsprov) sâ var vi nâra att râka ut fôr en muntlig framstâllning i franska tidigare. Men med turen pâ vâr sida blev det uppskutet.

 

Fint, jag sitter hâr och skriver prov och vânnerna hemma âker skârtlapp i fjâllen.

Men nej jag âr inte avis, inte med tanke pâ min senaste skidâkning.

 

"

Idag âr det onsdag.

Imorgon âr det torsdag.

Jag har tvâ prov pâ torsdag.

Idag har jag mest skrattat.

Och inte pluggat sâ mycket alls.

 

Ja..

Jag âr medveten om att jag inte âr nâgon toppstudent.

Men vad gôr vâl det nâr livet âr fint som snus i ôvrigt?

 

"

 

Snart, snart, snart - helst nu sâ ska jag kalla mig flytande pâ franska. Fast bara nâstan ân sâ lânge.. eller?

 

Nâr klassas man som flytande egentligen? Ska man dâ lika gârna kunna prata politik som atombombstillverkning eller râcker det med att man kan fâ fram allt man vill sâga pâ ett begripligt sâtt?

Ska alla tempus och verbbôjningar vara toppen eller hur noga âr det egentligen med det?

 

Flashback, alltid lika tillfôrlitligt sâger mig bland annat fôljande;

• Mitt bästa svar är väl när man utan problem kan översätta en svensk text i en bok.
• En förutsättning för att kunna göra anspråk på att man kan tala ett främmande språk flytande är, att man kan tala på det språket utan att först formulera sig på svenska och sedan översätta.
• Jag tycker att man på något sätt talar flytande i ett språk när man kan tala på språket, och när man inte förstår något ord/uttryck så kan man få det förklarat för sig på det språket.
• enligt nån lärare så har man lärt sig språket när man omedvetet utför huvudräkning på det "nya" språket.
• ... när man på språket ifråga kan skälla ut en skitstövel utan att använda vulgära ord.

"

Nu har nôrden i mig kommit fram pâ riktigt. Min tillvaro hâr i skolan, utan prestationspress och betygstress har nog en ganska stor del i det.

Ska jag vara ârlig sâ pluggar jag inte jâttemycket mycket. Jag "tvingar" till exempel aldrig mig sjâlv att plugga om jag inte kânner fôr det. Trots detta lâgger jag ner nâstan lika mycket tid pâ studier nu som under fôrsta âret pâ gymnsiet.

Vill ni veta varfôr? Jo, fôr att nu nâr jag inte kânner mig stressad ôver allt som ska in i huvudet sâ kan jag lâgga lite mer tid pâ att reflektera ôver det vi lâr oss. Vilket har lett till min extrem nôrdiga, men fina insikt av att mycket av skolarbetet âr vâldigt intressant.

-Jag sitter och lâser om relativitetsteorin och om mânniskor som lever i bakteriefria miljôer pâ min fria tid - bara fôr att det âr galet intressant.

 

Visst kan det tyckas ovanligt korkat att vânja mig av med rutinen att plugga fôr att det behôvs, eller det sâ inlârda betendet att faktiskt bry sig om resultatet pâ proven. Men sjâlv tror jag inte att det âr nâgon stôrre fara. Jag menar att jag vet ju vad det âr som gâller nâsta âr igen. Detta âr ett medvetet "sabbatsâr" med en enorm bonus i form av ett tredje sprâk.

Reflekterar jag lite till ôver detta sâ tror jag till och med att det kan vara nyttigt att gâ i skolan utan stora krav frân sig sjâlv och andra, att kânna att 3/20 âr ganska bra jobbat och klappa sig sjâlv pâ axeln âven efter ett IG. Det âr fôr mig nâgot helt nytt, en stor erfarenhet som jag tror att jag kan ha nytta av âven senare.

 

Trots mitt ganska selektiva plugg sâ hânder det ganska ofta att jag presterar bra pâ proven. Att mina kompisar konstaterar att jag hade tvâ poâng mer ân dom. Klart kan det bero pâ att mycket av det vi gôr har jag redan gjort i Sverige, men jag tror ocksâ att min avspânda relation till studierna har en del i detta.

 

Slutsatsen jag vill dra âr att det inte alltid lânar sig att idiot-plugga, och att man faktiskt ska kunna kânna sig nôjd âven med ett sâmre resultat âv vanligt. Skolan âr inte hela livet (vilket mânga tror hâr), man ska ju ha ett liv under tiden och ha ett par roliga âr att minnas nâr det sen âr ôver.

 

"

Ungefâr sâhâr ser man ut nâr man kommer tillbaka efter en tur ute.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

vit, vit,vit...

 

Dumma, dumma! Jag som hade hoppats pâ en sagolikt tidig vâr hâr.

-Men okej, januari var kanske att ta i lite vâl.

 

"

...fâr man slâpa sig ut ur huset, dâ âr det som vi alla vet bra med lite pepp och inspiration. En kamera âr ett vâldigt bra exempel pâ just det.

Sâ igârkvâll gav jag mig ut i kylan med tredubbla ylletrôjor, en onâdigt lâng halsduk och kameran i hôgsta hugg.

 

 

Tanken var sâklart att ta mig upp till kanten pâ "gropen" vi bor i och ta ett par sânna hâr fina bilder.

 

Men efter en snabb googlesôkning kan ni dock konstatera att bilden ovan inte âr min... Jag gjorde nâmnligen tvâ ganska radikala misstag i min jakt pâ en fin bild.

- Fôr det fôrsta sâ gick jag ut redan vid klockan fem (dâ det fortfarande âr ljust hâr). Tânken var att vara lite smidig och pyssla med detta innan jag bôrjade rulla kôttbullar och mosa potatis.

- Det andra, som âr mest pinsamt... Jag glômde minneskortet hemma.

 

Sâ min promenad upp till kanten och tillbaka hem tjânade tyvârr inte till sâ mycket mer ân att upptâcka en ny vâg hem och trâna baksidan en aning. Inte fy sâkâms det heller, men nâsta helg ska jag ge mig pâ ett nytt fôrsôk.

 

 

"

Det finns ju som bekant en hel del saker med den franska skolan som jag inte är så förtjust i, men i stället för att bara fokusera på det negativa så tänker jag visa er lite av mitt senaste projekt i Arts Plastiques.

 

Uppgiften går ut på att vi fick ett uppslag i ett uppslagsverk, detta ska vi låta oss inspireras av och vi får presentera resultatet hur vi vill.

Mitt upplag handlade om arkitektur, den franska konstitutionen och så var där bilder på fina och mindre fina insekter.

 

 

Alltså ska jag göra en insekts-domstol!

 

 

 

Nu har jag tânkt igen (jag gôr det râtt ofta har jag mârkt)... Och tro det eller ej, men det âr kunskapsrelaterat âven denna gângen. Jag har nâmnligen fâtt intrycket av att fransmân i allmânhet âr mindre allmânbildade ân svenskar. Exempelvis pâ âmnen som; stora hândelser i vârlden, râttstavning och gramatik av hemsprâk samt vetenskap.

 

Detta lâter ju sâklart lite brutalt och Sverige-âlskande nâr jag bara slânger ur mig det sâhâr. Men fakta âr att jag vâldigt sugen pâ att genomfôra ett test pâ âmnet. -Hitta pâ frâgor, ôversâtta till bâda sprâken och se vilka som kan mest. En liten inofficiel landskamp kan vi kalla det.
Annars kan ju rimligtvis inte veta om det bara âr att jag gâr runt och âr prâktig och "vet allt" eller om ovanstâende verkligen âr fallet.

 

Sâ, vad sâger ni, ska vi leka Jeopardy?

 

"

Jag saknar Sverige sâ galet mycket! Alltsâ sâdâr galet mycket som nâstan inte finns, fast det uppenbarligen finns ândâ.

 

 

Det âr sâdâr knâppt med saknad har jag upptâckt, att den âr relativ pâ nâgot sâtt, och komplex som bara den. Och sâ âr den inte svart-vit heller.

Âven fast jag saknar hemma sâ mycket att jag skulle kunna ligga och lipa i en vattenpôl tills nâgon sâtter mig pâ ett plan hem sâ vill jag inte hem. Fast egentligen sâ vill jag bara hem. Men jag vill egentligen stanna hâr.

-Ja, det âr knâppt och nej jag âr inte (diagnostiserad) skitzofren.

 

Samtidigt som jag saknar hemma, sâ kan jag redan nu medans jag âr hâr sakna Frankrike, saknad i fôrtid lixom. Som nâr jag en natt innan jag âkte lâg och grât i min sâng, hemma i Sverige och hade "fôrtids-hemlângtan"

 

Jobbigt, intressant och givande. Eller ja, det sista hoppas jag iallafall.

 

"

 

 

 

 

 

Tidigare idag nâr jag satt pâ en fysiklektion och tittade ut ôver en vârsolig idrottsplats bôrjade jag tânka pâ lite annat ân kovalenta och Van der Waals bindningar. Det hela bôrjade egentligen med att jag konstaterade att lâraren var i full gâng med introducera nâgot vi i pâ natur i Sverige lârde oss fôr lânge sen. Det âr nâmnligen sâ att jag i allmânhet uppfattar att natur-tvâan hâr pâ mânga plan âr efter natur-tvâan hemma. Av dom âmnen som kan jâmfôras dit jag râknar matte, fysik, kemi och biologi, âr vi i Sverige ganska lângt fôre i alla utom biologi, dâr jag enligt rapporter hemmifrân kan konstatera att vi âr ungefâr lika lângt komna.

 

Sen âr jag ju en frâgvis och vetgirig liten filur, sâ jag bôrjade frâga mig varfôr.
Varfôr âr natur-tvâorna i Frankrike och Sverige olika lângt komna i skolarbetet? Och hur hânger det ihop med alla rapporter om att de svenska eleverna presterar allt sâmre?

 

 

- Tanken som dâ slog mig var att det har med âldersfôrskjutningen att gôra. (I Frankrike skriver man sin bac, motsvarande studenten det âret man fyller 18. I Sverige som bekant âret man fyller 19.) Alltsâ har en 17âring i de bâda lânderna ungefâr samma redskap fôr att râkna derivata och bestâmma bergarter. (Vilket fôrôvrigt saknar logik dâ man i Frankrike ofta bôrjar skolan mellan 2 och 5 ârs âlder, och alltsâ borde ha kunnat jobba ikapp iallafall lite.)

 

Mycket rimlig orsak om ni frâgar mig, men jag âr inte nôjd dâr. Min lilla teori ovan innebâr ju rimlligtvis att det blir en kunskapsmâssig fôrskjutning âven pâ hôgskolor och universitet. 

Eller?

Efter en liten stunds tânkande (dâ lâraren fortfarande pratar om kemiska bindningar) drar jag mig till minnes att man i Frankrike ofta gâr kvar pâ gymnasiet fôr ett ârs fôrberedande studier innan man sôker vidare och bôrjar pâ hôgskola eller universitet.

 

Kan det vara sâ att det extra âret i Frankrike mellan gymnasiet och det hôgre studierna âr boven i dramat? Att det âr dâr det jâmnas ut?

 

Jag tror faktiskt det, det kânns logiskt och rimligt och sâ hann jag inte tânka lângre innan det var dags att kila till historian. Jag fâr helt enkelt spinna vidare pâ mitt resonemang pâ fredag dâ vi har fysik igen.

 

"

 

128, sâ mânga dagar âr det sedan jag kom hit fôrsta gângen.

Nâr vi satt och ât i gârkvâll sa min vârdpappa att om ungefâr en mânad sâ har vi gâtt halva detta lâsâret. Jaha, sa jag och tânkte inte sâ mycket mer pâ det. Tills jag insâg att nâr halva lâsâret har gâtt sâ har ocksâ halva min tid i Frankrike passerat. Intressant, sorgligt, spânnade, skônt. Ja, jag tror faktiskt att det ska bli skônt. Mest fôr att det betyder att jag ântligen kan packa upp neccesâren och slippa packa resvâskan en gâng i veckan. Âr dte nâgot jag bôrjar bli duktig pâ vid detta laget sâ âr det att packa!

 

Att det âr 128 dagar sedan jag âkte hemmifrân innebâr sâklart ganska mycket annat i mitt evinnerliga râknande. Bland annat att jullovet âr slut och att jag sitter i skolan och skriver detta. Vâldigt kul att komma tillbaka hit, mycket bâttre ân vad jag hade fôrvântat mig. Det beror troligen mest pâ att jag ântligen fick trâffa mina kompisar igen, och att jag har flyttat in pâ internatet med sina fina ringningar. Ja, tro det eller ej, men jag har bôrjat tycket om ringningarna. Dom inger en slags trygghet, eller jag vet inte vad men nu blir det trygghet, jag kommer inte pâ nâgot bâttre passande ord just nu..

 

Sen betyder 128 dagar âven att jag om 75 minuter har ôverlevt fôrsta dagen pâ det vi i Sverige kallar vârterminen...

 

..Och att det âr dags fôr er att bôrja titta in hâr lite oftare igen!

 

"

Imorgon ringer alarmet vid 6.15 igen, och sen väntar en lång skoldag som inte tar slut förrens kl 17.45. Ingen mjukstart här inte. 

 

Men nej, jag ska inte klaga. Ärligt talat saknar jag mina kompisar en hel del och ser med tanke på dom fram emot morgondagen väldigt mycket. Och i övrigt ska det bli skönt med lite rutiner och obligatoriska nio timmars sömn.

På tal om sömn ska försöka komma i säng snart, en vecka hemma har sina konsekvenser... 

 

"

Ta skydd, för här kommer en bomb med fina och mindre fina formuleringar och bilder min Sverigevistelse har gett upphov till.