Inspirerad.
Imorse vaknade jag upp med träningsvärk efter gårdagens strapatser. Men vad gör väl det när jag är galet sugen på att testa barefoot running. Så kors i taket, jag snörade på mig löparskorna idag med. Jag fanns för allmän beskådan studsande i diverse trappor - och på stadion. Jag var ju tvungen att testa hur stor skillnad det verkligen blir på steget. Skor och strumpor hamnade vid sidan om medans jag tog ett par varv på fotbollsplanens mjuka gräs i lungt tempo, kände efter och mottog roade och nyfikna blickar från sportlovs-firande familjer.
Ganska snart var jag utomhus igen, det är ju så svårt att låta bli när termometern visar tvåsiffrigt och eftermiddagssolen strålar över Puy.
Sandalpremiär den sista februari!
Vad ägnar man sig då åt när man är ute själv på vårpromenad? - Jag gick och köpte ett äpple, satte mig vid floden la Borne, lyssnade på vattenbruset och spanade på änder. Är det vår så är det, och "tvingas" jag bo i en stad så gör jag, tur att det går att hitta lite landet-känsla här med!
Och så hade jag självklart med mig ett stycke kamera. Det är förövrigt ett hett tips om man vill se lite mindre vilsen ut när man är ute och går själv och tvunget ska stanna och se hela fågelns mask-måltid, eller känner för att hälsa på tantens söta bulldog.
För att göra min torsdag komplett har jag även bakat den första kladdkakan på riktigt länge. Ja, ibland är det riktigt fint att vara i Frankrike även fast jag faktiskt ser fram emot slutet på det hela. Tre månder är det kvar, en fjuttig tredjedel.. Jag lägger i en extra njuta-och-ta-till-vara-på-ögonblicket-växel för jag vet att kvickare än kvickt sitter jag med tårar i ögonen på en filt i skuggan av äppleträdet hemma i Wederslöf och klipper och klistrar i en fotobok med texten "Ett år i Frankrike" på framsidan.
"
När Signe och Henny kom på besök.
I måndags kväll mötte jag upp dessa två på stationen och bjöd på en promenad med resväskor över kullerstensgator hem. Hemma skålade vi i champagne, inte bara för besöket, utan även för att Lison hade fått sitt körkort samma dag! Sedan bjöds det på raclette och jag blev imponerad av Signes franskakunskaper.
Nästa dag steg vi upp tidigt, Vi (Signe och Henny) drack imponerade mängder kaffe i skål. Sedan ägnade vi en stund åt att mysa i solen vid denna halvtinade fontänen efter att ha ätit galet goda crêpes till lunch.
Ajaj, blåfrusna tår..
Det var tisdagen det. Igår hade vi långfrukost och sedan fick dom med mig ut och springa! Proviantering inför hemresan, filmtittande och en hel massa prat hans också med såklart!
Och nu, när dom har åkt måste jag säga att jag är full av energi för de resterande tre månaderna här i Frankrike. Kan det vara en kombination av de bästa systrarna jag vet har varit här med mig i tre dagar och att solen har krypit fram ut sin vintergömma igen kanske?
"
Istapp.
"
Ta dig tid.
På min skola slängdes det vid lunchen den 11e februari 70 kg mat. Sjuttio kilo, 175 portioner fullt ätbar mat som runt tusen personer skickade i soptunnan vid en måltid. Vidrigt och tragiskt är vad det är.
Här finns en 15 minuter lång föreläsning av Tristram Stuart på ämnet. Ta dig tid att se den, tänk på det han säger och försök göra skillnad, den lilla skillnaden som får dig att må lite bättre och som kan inspirera andra att göra likadant.
"
Äkta lov.
Jag kan meddela att jag lever även om det varit lite tyst här i helgen. Hur levande jag är kan dock diskuteras då jag spenderat nästan hela första helgen av lovet i sängen. Men var inte oroliga, idag har jag bestämt att det är en pigg och glad dag så då blir det så. Jag har ätit havregrynsgröt till frukost, tagit mig ur pyamasen och lyssnar på peppig musik.
Ikväll kommer dessa två äntligen på besök. Signe och Henny alltså, inte hästarna.
Jag håller tummarna för att solen kikar fram igen de sista dagarna av årets andra månad och att snön slutar falla. Puy är ju så mycket finare i vårskrud.
Vad vi ska ägna oss åt har vi inte bestämt än, inte mer än att vi ska leka japanska turister med våra kameror, äta stans godaste crêpes och ladda på umgängeskontot så vi klarar oss till i sommar.
Signe och Henny, som jag har längtat efter er! Ha en säker resa så möts vi på stationen!
Jag älskar er!
"
.
Vi vet alla vad detta betyder..
"
Hamnat rätt?
Ibland undrar jag om jag verkligen befinner mig i sydcentrala Frankrike.
Exempelvis när kökstaket ser ut såhär.
Eller när jag går klädd såhär innomhus och fortfarande fryser.
Visst visste jag att det blir vinter även söder om skåne, men att det faktiskt blir vinter på riktigt här nere hade jag inte kläm på. Den egentliga skillnaden skulle jag säga är att vintern är senare här, och ljusare!
"
Min grej.
Hoppsan - jag har visst tackat ja till att följa med på en marionett-festival i Belfort nästa helg.
Teater börjar jag ju inte alls få nog av, och marionetter har jag ju alltid tyckt är lite magiskt.
Eller kanske inte.. Men resan innebär att upptäcka en ny stad, träffa nya människor och spendera en massa tid med mina världföräldrar. Possitiv, possitiv. 6 timmars bilresa enkel väg till en kall stad. Frågan är bara hur tusan detta hände?
"
The, duntäcken och snö.
I vanliga fall brukar jag öppna de blå förnsterluckorna det första jag gör på morgonen, men av någon anledning gjorde jag inte det idag. Istället klev jag ner i vardagsrummet och utbrast förvånat "Ohlala vad det snöar!" Jag kanske bordet tänka lite mer på min immage som svensk här nere i södern, när det är jag som tycker det är exotiskt med vita flingor som dansar nedåt gatan?
Frukost avhandlades snabbt och nu har jag krupit tillbaka ner under duntäckena med husets största mugg med the i vänsterhanden. Det är lördag, första dagen på det två veckor långa sportlovet och jag tänker inte lämna sängen längre stunder än vad som är absolut nödvändigt.
Idag är det nämnligen inte bara lördagen den 23e februari - det är också dagen för tjejvasan. Och jag råkar känna ett par tjejer som åker. Om 25 minuter börjar Svts internationella webbsändning och då sitter jag klistrad!
- Lotta och Maria: Jag hejjar på er! Jag kanske rent av tar mig upp ur sängen, går ut och kramar en snöboll och försöker träffa den där jobbiga tanten framför som håller ett lite för längsamt tempo? LYCKA TILL!
"
Domstolen.
Kanske kommer du ihåg detta inlägget?
Jag är klar nu, förra veckan satt jag omgiven av isekter på golvet och limmade, och målade och limmade, idag har jag målat fonden fotat och redigerat.
När klasskompisarna skriker, hoppar till och frågar om det är riktiga kryp så känns det lite dom att jag har lyckas.
Nöjd är jag iallafall, även om bilderna inte riktigt ger någon uppfattning om helheten.
Det svåra nu är bara att välja vilken bild jag ska skicka till läraren för betygssättning?
"
Stoltheten.
Stoltheten som kommer ôver en nâr nâgon spontant sâger "Fanny, du pratar bâttre och bâttre franska."
Tânkte bara sâga att jag gillar't!
"
Snorunge.
Nu har jag gâtt och blivit en riktig snorunge igen..
Kanske att det âr lite mitt fel dâ jag lâmnade jackan pâ internatet i onsdags nâr vi gick ner till monistrol, det âr nânting med fransmân och vâlja uteserveringen i alla vâder...
Fem timmars lektioner kvar, sen susar vi hemmât i den lilla svarta bilen ett par timmar i fôrvâg.
Sportlov - hâr kommer jag! Helgen tânker jag âgna ât att titta pâ vasaloppet, dricka okristna mângder the och fôrsôka bli frisk sâ jag kan vara mitt vanliga spralliga jag nâr Signe och Henny ântligen kommer hit.
"
Jag ska bara.
Det âr lite Alfons Âberg varning pâ skolledningen hâr mâste jag sâga.
- Vilket datum slutar kurserna?
- Det ska vi besluta om nâsta vecka, âterkom dâ.
- Vilket datum slutar kurserna?
- Det har vi inte bestâmt ân, âterkom efter lovet.
Ja, pâ denna vâgen âr vi, jag och sekreteraren.. Frâga mig inte varfôr, men det kânns viktigt att ha ett datum fôr nâr det hela âr slut.
"
Sista.
Väskan är packad, fönsterluckorna är stängda och jag är längt ifrån klar för veckan som väntar. Men vad gör väl det? Boken ligger i väskan och väntar på att bli uppsliten när jag är färdig med proven med inte får gå ifrån salen innan klockan ringer.
Sista veckan innan lovet, fem dagars rutin sen ska jag ha sovmorgon, umgås med mina systrar och äta annat än matsalens friterade mat.
"
Promenix.
Idag bestämde jag mig för att besöka denna snubben.
St Joseph heter han och han är väldigt upplyst.
Väl uppe i solen på toppen hamnade de tjocka sticketröjorna i en hög.
Jag satte mig med solen i ögonen och blickade ut över stadens tak. Visste ni att det finns en regel att alla måste ha röda tegeltak här i Puy?
Och lagom till jag bestämt min för att gå hem så tyckte den första duvan att det var dags att lyfta.
"
Högt upp.
En pryl som ligger högt upp på listan över saker som jag tycker om är vårsol. Ja, jag har en lista över det också i min ägo.
Ungefär såhär fin är kanten på bunken kallad Puy i februarisol.
Och ungefär såhär fint kan ett kors vara i lagom mycket motljus.
Compotte är rätt fin ändå - eller iallafall när hon inte försöker störa mig när jag tappert pluggar.
Ja, du läste rätt. Jag pluggar - en lördagkväll. Med inte mindre än fem prov nästa vecka så är det hög tid att jag tar tag i plugget om jag ska få mer än sammanlagt 10 poäng på dom allihopa.
Ni.
Idag, efter lâng tid i Frankrike har jag lyckats fâ till tvâ fina kulturkrockar.
Den fôrsta âgde rum nâr jag steg in i engelskaklassrummet, och projektledarlâraren frâgade mig om mitt namn.
BANG - vad heter ni?
Tânk att man fâster sâ mycket vid hur man blir tilltalad. Att lâreren i frâga ni-ar eleverna tycker jag dock âr vâldigt bra, dâ jag annars kan tycka att det âr lite fôrnedrande hur man i vanliga fall sâ snâllt ni-ar och sjâlv blir du-ad. Fint och lite mer jâmnlikt - nâstan lite svenskt.
Nummer tvâ som en hink isvatten iansiktet under svtlabben. Jag skulle be lâraren vânta en sekund medans jag kikade en extra gâng i mikroskopet och glômde (pâ nâgot ofôrklarligt sâtt) bort att bôja verbet vânta. Jag du-ade alltsâ min lârare, en âldre herre som tydligen inte uppskattar att bli du-ad av sina elever. Bestâmt och nâstan lite nedlâtande bôrjar han fôrklara fôr mig att i Frankrike finns det nâgot som heter niande, och att jag alltsâ borde bôja mina verb till andra persons plural nâr jag tilltalar honom. Oj, fôrlât, ja det vet jag ju egentligen...
Med 6 mândaders franskt liv i ryggan blir det fortfarande smâ fel i situationer som borde sitta i ryggmârgen, intressant.
"
Ekar.
Alla môjliga bôjningar av futur proche ekar i mitt huvud, ett resulatat av tvâ timmars franskakurs pâ min lediga onsdagseftermiddag.
J'irai, tu ira...
Och sen har jag en frâga till alla som undervisar i sprâk;
Varfôr kommer alltid uppgiften om att skriva vad man vill gôra i framtiden tillbaka?
-Det âr ju i princip omôjligt att komma pâ nâgot vettigt att krafsa ner pâ en kvart. Nâr jag fôrsôker vara realistisk och ârlig brukar det nâmnligen inte gâ sâ bra, fem meningar kanske, jag vet ju inte riktigt vad jag vill gôra med mitt liv.. Nâsta gâng gôr jag som Louisa istâllet - skriver om min kommande arbetslôshet och skillsmâssor.
"
Nackdelen.
Den klara nackdelen med att vara intern âr att man tvingas spendera hela dagen pâ skolan fôr tre timmars lektion.. Tre av tio.
Det kunde varit vârre.
"
Hitta tillbaka.
Jag har precis âgnat en timme ât att fôrsôka fôrstâr matten.
Lâsa lângsamt. Fârglâgga det viktiga. Slâ upp konstiga ord. Googla. Titta pâ youtubeklipp.
Det sista mâste jag sâga har varit mest givande. Nu fôrstâr jag helt plôtsligt! Fast sâ plôtsligt var det kanske inte dâ jag fôrst fâtt fôrklarat fôr mig de underliggande stegen till det jag fôrvântades kunna râkna igâr.
Pâ vâra mattelektioner âr det alltid samma veva.
1; Kapitelintroduktion = en timme i lagom tempo med barnsligt lâtta uppgifter. "Inget svârt ju!"
2; Lektion dâ vi ska kunna allt pâ en gâng. "Skulle ni kunna ta om det dâr pâ franska?"
Skrâmmande ofta utan nâgon vidare fôrklaring pâ hur dessa tvâ (enligt min uppfattning ofta) helt skilda saker hânger samman. Det gâr sâ snabbt frân en cirkel med ett streck pâ till en uppgift med 6 vektorer dâr vinklarna ska berâknas i frâmmande enheter att stora delar av klassen knappt hinner blinka.
Men det som skrâmmer mig mest âr att lâraren pâ fullaste allvar ser hur dâligt klassen hânger med, men det enda hon gôr infôr det stundander provet âr att med strâng rôst upplysa klassen om att vi âr mycket sâmre ân de andra naturklasserna. Givande, och framfôrallt sâ hjâlper det oss att fôrstâ bâttre.
Att jag inte alltid hânger med tycker jag sjâlv inte gôr sâ mycket, jag ska ju ândâ râkna om samma uppgifter nâsta âr, men nâr mina klasskompisar hânger med lika dâligt (eller ânnu sâmre) som jag, dâ blir jag nâstan lite orolig. Orolig fôr att det inte oroar dom sâ mycket.
Dom âr vana vid att inte alltid fôrstâ. Jag âr van vid att hôgljutt krâva en fôrklaring nâr jag inte fôrstâr.
Sâger inte det endel om vâra olika skolsystem? Att mina franska klasskompisar tyst accepterar att inte fôrstâ och lâr sig utantill sâ gott det gâr istâllet, medans jag ser det som minn râtt att fâ det fôrklarat om och om igen tills pusslet âr fârdiglagt och jag pâ egen hand kan lôsa en helt ny sorts uppgift.
Nya uppgifter âr fôrôvrigt ofta vâldigt skrâmmande om man âr en fransk matteelev - det âr ju alltid lite farligt att tânka sjâlv. Och sârskilt svârt att komma fram till nâgot vettigt i en multiplikation om man fôrst inte lârt sig att 1+1=2.
"
Mândag.
Ânnu en gâng blev det mândag - mârkligt hur det hânder hela tiden..
Ny vecka, nya tag, det vill sâga med varma skor och fôrhoppningar om lite vârvârme.
Tvâ smâ snabba veckor kvar, sen har jag hela tvâ veckors med lânga sovmorgonar och systerbesôk. Det ni, den som vântar pâ nât gott..
"
Hemtrevnad.
Att vakna till gitarrspelande och borsta tänderna till piano och gitarr klinkande är inte helt fel.
10 extra poäng till min värdfamilj för hemtrevnad!
"
Att repa sig.
Igår kväll firade vi Lisons 18års-dag med överraskningsfest. Fullt med nya och gamla bekantskaper långt ut på landet inbäddade i snö. Snöbollskriget Fanny vs Frankrike står 1;0 till mig!
Jag med födelsedagsbarnet och Paul.
Lokalen var ungefär såhär kall, så sömnen blev det lite si sådär med då vi vaknade för att vi var för kalla hela tiden...
Hur man bäst tar igen sig efter en dunderfest är ju som dom flesta vet en hel vetenskap. Jag valde att titta på film och dricka thé med förhoppningen att min förkylning på ingång ska vända i dörren. Lison valde en lite annan metod, spela handbollsmatch.
"
Filosofi.
Idag har jag haft hela fem timmars filosofi, eller ja fem timmars hâl som normalt folk kallar det.
Fem lâng timmar som var vâldigt vâlkomna dâ min hjârna kânns ganska full fôr denna veckan. Fem lânga timmar att filosofera ôver livet, tiden och tyvârr att lângta hem. Det blir lâtt sâ nâr jag stannar upp lite, nâr jag fâr tid att kânna efter. BOOM - dâ kommer hemlângtan. Och fast jag âr sâ vâl medveten om hur det funkar vid detta laget sâ ger jag mig sjâlv den tiden att bara gôra ingenting. Ibland âr det ju just det som behôvs fôr att orka, att stanna upp och inte gôra nâgot alls.
Fem timmars hâla var pâ ett sâtt precis vad jag behôvde fôr att vila huvudet lite, samtidigt som det âr lâtt hânt att det slutat i en annan sinnesstâmning ân vad man tânkt.
En timme och en kvart kvat innan min lektion bôrjar, gott om tid fôr att hinna tagga upp infôr tvâ timmars lektioner och sedan ôverraskningsfest fôr Lison.
"
Fôrlât!
Idag har jag nâstan grâtit, men inte fôr att jag saknar er dâr hemma fôr mycket. Inte heller fôr att jag blivit mulad eller fôr att jag trillat i en trappa...
Nej, jag stod med târar i ôgonen och darrig rôst pâ SVTn fôr att jag âr en vâldigt hemsk mânniska. En sân som utnyttjar andra fôr min skull, fôr mitt eget vetandes skull.
-Âh, fôrlât mig lilla vita labbrâtta fôr att jag nâlat fast dig pâ en platta innan jag drânkte dig och klippte upp din mage..
Jag âr en av vârldens hemskaste. En liten stackare har kommit till livet fôr att jag ska fâ (bli tvingad till att) massakera hennes kropp fôr att lâra mig mer om min egen. Âckligt, hemskt och respektlôst - och jag gjorde det...
Till er som inte har valt till gymnasiet ân - detta âr den frâmsta anledningen att inte vâlja natur!
"
Diskutionen.
Ibland âr det vâldigt underhâllande att tjuvlyssna. Sârskilt nâr ett gâng vid datorn brevid nyfiket sneglar mot min skârm, fôrsôker fôrstâ vad jag skriver till Mamma och diskuterar varifrân jag kommer.
-Tyska
-Nej, hon âr polsk.
Det âr dâ det âr som allra roligast att vânda sig om, ge dom ett stort leende och sâga;
-Det âr svenska.
Ni anar inte vilka fôrvânde och nâstan skamliga ansiktsuttryck man fâr tillbaka. Detta âr lika roligt varje gâng, lite lagom torsdagsunderhâllning sâdâr.
"
Ekonomi
Nâr jag packade vâskan fôr veckan pâ internater i sôndags valde jag att vara lite ekonomisk och lâmnade vinterkângorna hemma.
- Det var kanske inte det smartaste jag gjort.. Fôr igâr bôrjade snôn falla och de fôrsta snôbollarna kastades. Till min stora fôrskrâckelse sâ hade det fortsatt snôa hela natten, och det snôar fortfarande. Converse âr ju som mânga vet inte de bâsta vinterskorna..
Ikvâll vântar snôbollskrig, sâ jag hoppas att jag ântligen kan ha lite nytta av att komma ifrân Sverige?
"
Sovmorgon.
Idag tog jag och Delphine sovmorgon, eller râttare sagt, vi vaknade inte av 7-ringningen utan av den 40 minuter senare som intikerar att dom ska lâsa internatet fôr dagen.
Panik! Hoppa upp ur sângen, slânga pâ sig klâder, borsta tânderna och slânga upp hâret i en tofs fôr att springa ner till matsalen och sâtta sig och dricka thé i lugn och ro.
Jag har nog aldrig sett sâhâr trôtt ut innan, aldrig varit klar pâ sâ kort tid och aldrig fâtt lika mycket skratt frân kompisarna som undrar hur vi kan sova fôrbi ringningen.
Imorgon blir det ett extra alarm fôr min del dâ jag âr sjâlv i rummet ikvâll, dvs inga snâlla rumskompisar som vâcker mig om jag inte vaknar i tid..
"
Tungt.
Jag âr râdd att nâsta lâsâr blir tungt. Tungt som bara den, nu nâr jag har vant mig vid att inte plugga, vid att inte bry mig. Livrâdd âr jag att det blir som att gâ rakt in i en betongvâgg, lite som chocken nâr jag bôrjade ettan.
Eller blir det kanske tvârtom? Att jag har laddat energi och snappat upp lite nyttig kunskap hâr som jag kan ha nytta av kommande âr? Att detta helt enkelt ger mig ett fôrsprâng, sâ att tvâan i Sverige blir liite lâttare?
Jag hoppas hoppas hoppas pâ det senare! Och jag har en kânsla av att det jag gôr âr râtt fôr mig. Studielusten âr bâttre ân nâgonsin, och jag lângtar till det lônar sig att plugga igen. Till att mina betyg râknas som alla andras och till att bara vara en i klassen.
Vi fâr se helt enkelt. Kanske blir det bra, kanske inte. Om inte har jag iallafall fâtt med mig en massa nyttigheter frân att bli nerslâppt i ett annat land i en annan familj och av att leva hâr.
"
Hopp upp.
Behôver jag sâga att Frankrike hoppade upp ett par steg pâ listan ôver saker jag tycker om, nu nâr jag har âtit crêpes tvâ kvâllar i rad?
Riktigt sâhâr sâg det kanske inte ut i matsalen, men det var minst lika gott - det kan jag lova!
Och bara sâ att nivet sâ har jag redan tânkt ut vad jag ska svara om nâgon undrar vad jag tycker âr bâst med Frankrike;
-Crêpes
-Ost
-Créme des marrons vanillée.
Och ja, mina jeans har pâ nâgot konstigt sâtt blivit lite mindre sen i hôstas...
"
Pysselsöndag
Ungefär såhär ser min söndag ut. Pyssel, salta katter och..
.. och en och annan söt katt.
"
Dagens i-landsproblem.
Jag har alltid varit en riktigt sjusovare. En sån där jobbig stackare som gärna sover till klockan ett fast jag somnat vid tio. Powernappar har heller aldrig varit min grej då dom gärna blir 14 timmar iställt för en kvart.
Mysteriet med mitt enorma sovbehov är nu både löst och åtgärdat. Efter ett par månader med nio timmars obligatorisk sömn på fasta tider i veckorna och sovmorgon på helgerna är nu min kroniska sömnbrist botad.
-Något märkligt har hänt förstår du. Jag kan numera inte sova längre än till 10, inte hur mycket jag än försöker. Det går bara inte. Helt omöjligt.
Min sovklocka är orubbar (känns det som) och inställd på nio timmar, och den går som den ska även fast det blev sent efter bio och ett glas ute igårkväll.
Visst är detta väldigt bra, det tycker jag. Men då jag i mitt huvud fortfarande behöver ett halvt dygn med huvudet på kudden så går jag numera runt och tror att jag har sömnbrist - fast det faktiskt är precis tvärtom..
Utförligt och detajerat har du nu läst om Dagens I-landsproblem den tredje februari 2013 - GRATTIS.
"
Samlingen.
Sedan jag kom till Frankrike har jag börjat samla på mig vykort. Ett här och ett där, jag måste nog säga att det börjar likna en riktig samling nu.
Det började med dessa två som jag köpte när jag var i Paris och träffade de andra svenskarna.
Sen vet jag inte ritigt vad som har hänt..
...men bunten har bara blivit tjockare och tjockare ju längre tiden har gått.
Vad jag ska göra med dom vet jag inte riktigt, kanske en vykortsvägg?
"
Bergochdalbana.
Jag âker den Franska bergochdalbanan varje dag. Den âr ganska lâng, fôr vissa dagar gâr det uppât hela dagen, andra bara ner. Vissa strâckor svânger det kraftigt hela tiden. Âkturen âr lâng, den tar flera veckor, kanske nâstan en mânad, det beror pâ hur mycket fartvind som sliter i hâret.
Jag har âkt samma âktur flera gânger nu. Att vara hâr kânns lite som att vara pâ ett tivoli med bara en attraktion, vars svângningar jag nu kan i sômnen.
Med andra ord sâ mâste det hânda nâgot snart, jag bôrjar bli uttrâkad. Vardagen hâr kânns lika vardaglig som i Sverige och jag har inte kânslan av att gôra nâgot alls. Nu har jag testat att vara utbytesstudent, testat att gâ i den franska skolan, testat hur det âr att bli nerslâppt i ett frâmmande land och knappt kunna prata.
Att gôra denna resan var ju lite smâ-impulsivt. Det âr lite sân jag âr - jag fâr en idé och sâ vill jag genomfôra den pâ en gâng. Testa om det funkar. -Klarar jag av ett âr i Frankrike utan familjen och vânnerna? Nâr jag sen har gjort mitt lilla fôrsôk - ja, dâ âr det inte kul lângre.
--Se det som att du vill testa vad som hânder om du slâpper ett âgg frân tvâ meters hôjd. Nâr du har testat tre gânger sâ vet du att âgget kommer gâ sônder âven den fjârde. Dâr âr jag nu.. Jag ska precis slâppa mitt tionde âgg. Experimentet âr inte intressant lângre. Jag vill gâ vidare gôra nâgot annat, hitta ett nytt projekt. Fôrôvrigt har jag redan en massa kul idéer som jag vill genomfôra nu. Nu, nu! Otroligt frustrerande att behôva vânta.
"
