Tungt.
Jag âr râdd att nâsta lâsâr blir tungt. Tungt som bara den, nu nâr jag har vant mig vid att inte plugga, vid att inte bry mig. Livrâdd âr jag att det blir som att gâ rakt in i en betongvâgg, lite som chocken nâr jag bôrjade ettan.
Eller blir det kanske tvârtom? Att jag har laddat energi och snappat upp lite nyttig kunskap hâr som jag kan ha nytta av kommande âr? Att detta helt enkelt ger mig ett fôrsprâng, sâ att tvâan i Sverige blir liite lâttare?
Jag hoppas hoppas hoppas pâ det senare! Och jag har en kânsla av att det jag gôr âr râtt fôr mig. Studielusten âr bâttre ân nâgonsin, och jag lângtar till det lônar sig att plugga igen. Till att mina betyg râknas som alla andras och till att bara vara en i klassen.
Vi fâr se helt enkelt. Kanske blir det bra, kanske inte. Om inte har jag iallafall fâtt med mig en massa nyttigheter frân att bli nerslâppt i ett annat land i en annan familj och av att leva hâr.
"
Kommentarer
Postat av: sara
Jag tror definitivt på den andra alternativet. Antagligen lär du dig massor just nu utan att du egentligen märker av det. Det kommer du att upptäcka när du landar i tvåan på Katedral.
Tillit till den egna förmågan kommer man långt med. "JAG KAN" vad nu det mantrat skulle bli på franska tro??
Trackback
