fannyifrankrike.blogg.se

Jag tänkte mest titta in och säga att jag lever, vilket jag knappt gör efter festen igår. Vi hade det jättetrevligt, dansade, lekte lekar, gick och la oss för sent och upptäckte två timmar senare att det snöat. Om jag bortser från snödetaljen så var allt toppen. På vägen hem släppte vi av Benjamin och tittade in i hans jourta, nu vill jag också ha en.

 

Film och lunch avklarat och nu ska vi ta en siesta innan vi gör oss iordning för balen ikväll. Är jag inte redan död, så kan jag säga ganska säkert att jag kommer vara det imorgon.

 

 

"

Våren verkar inte kunna bestämma sig för om den ska stanna eller inte, vänder i dörren hela tiden. Här har det regnat nästan konstant i tre dagar men vad gör väl det? 

 

Nu råkar jag ju vara en sån där lite konstig typ som för det mesta tycker om regn, så jag lånar ett citat av Marley från google.

 

Att det idag är självaste påskafton märks inte alls, jag har inte sett ett endaste påskpynt utanför carrefours säsongsavdelning. Nu är ju inte påsken någon jättehögtid, så det är väl förlåtet, men ändå. Jag är ju van vid att det firas lite iallafall.

 

Något fint har vi fått ut av högtiden iallafall - vi är lediga på måndag. Långhelgen spenderas med Lison, resten av familjen är i Paris. Tanken är att vi ska till Elise ikväll, äta reclette och fira att bacblancen är över, att Juliette har fyllt 18, och att folk börjar bli antagna till sina högskolor. Imorgon kväll ska vi på bal.

 

Ontet i fotlederna är nu i princip borta med - så äntligen ska fivefingersarna få sin första springtur. Jag har lite ärenden att uträtta i stan så det blir en utmärkt runda. Bland annat ska jag köpa garn. De där mormorsrutorna jag virkade har fått mig att inse att jag faktiskt kan, och så är ju Freja inte så lagom inspirerande.

 

 

Ha en Glad Påsk och ät ett par ägg åt mig med!

"

 

Bac blancsen fortsâtter och i eftermiddag/i kvâll skriver min klass historia eller geografi (hemligt tills proven delas ut). Jag ska som bekant inte skriva baccen och ser dâ inte heller nâgon stôrre mening med att skriva bac blanc heller.

Vad fâr dâ detta fôr spânnande konsekvenser? Jo, jag fâr fyra timmat att spendera sjâlv pâ skolan medans alla mina kompisar âr instângda och vaktade. Nej, jag ska inte framhâva det alltfôr negativt. Fyra timmar kan man trots allt gôra mycket med, till exempel engelska och mattelâxorna och lâsa ungefâr tvâ tusen wikipediaartiklar om allt mellan kâllkritik och hjârndôdhet. Sen kan man skriva lânga mail till sin mamma och skriva ett onôdigt lângt blogginlâgg om vad man gjort den senaste timmen.

    Ja, det fina i krâksângen âr att jag har tre timmar kvar att fôrdriva pâ bâsta môjliga sâtt. Typ lâna en bok och hoppas att den âr bra, eller kanske ta ett djupt andetag, ta mig i kragen och plugga fransk grammatik?

 

Jag vet inte, vi fâr se vad jag kânner fôr. Och âven fast jag inte har sâ mycket vettigt att âgna mig ât sâ âr fyra timmar râtt lyxigt!

 

"

 

 

Jag klev ganska nyss ut frân en skrivsal dâr jag suttit instângd sedan lunch. Bac blanc, skriftligt i franska stod pâ vârt schema idag och jag hade lyckats bli ôvertalad av min franskalârare att gâ dit och iallafall lâsa âmnet och skriva nâgot litet sâ hon fâr se min nivâ.

Om jag lâste? Ja

Om jag fôrstod? Ja

Om jag gjorde det pappret sa att jag skulle? Nej.

    Varfôr analysera texter frân sjuttonhundra talet om man inte mâste. Nej nu âr jag inte râttvis, snarare; har man gett blanka f*n i metoder och corpusar innan sâ vet man inte hur dom vill att analysen ska se ut.

Men ni kan vara lugna, jag lâmnade inte pappret tomt. Nej, jag klottrade ner en lâng text om varfôr jag ville komma hit frân fôrsta bôrjan och vad jag vill gôra med mitt liv. Och sâ lite fint (och smidigt tyckte jag) avslutade jag det hela med att knyta till provets faktiska âmne - lycka.

 

Jag âr sâ nôjd med att jag redan innan jag âkte bestâmde mig fôr att detta inte âr ett vanligt, pluggigt, âr i skolan. Att jag bestâmde att mina betyg inte spelar nâgon som helst roll och fôr att jag pluggar fôr att jag vill. Fôr att jag tack vare det kan bli nôjd med dom smâ resultaten som faktiskt kommer gratis och fôr att jag inte behôver gâ runt med dâligt samvete fôr att jag spenderar fôr fâ timmar med nâsan i matteboken.

Och framfôr allt fôr att jag kan se hur sjukligt mycket franska man kan lâra sig bara pâ att vara hâr - utan att skriva ner alla ord jag inte fôrstâr och slâ upp dom, och utan att egentligen anstrânga mig.

Visst kan man nu tycka att jag âr bâde lat och dum. Att jag kunde lâgga nâgon timme om dagen pâ att verkligen plugga franska nâr jag uppenbarligen inte pluggar nâgot annat. Att jag helt enkelt âr dum som inte anstrânger mig fôr att fâ ut sâ mycket franska som môjligt av denna resan.

    Jag hâller med - Jag âr bâde lat och dum, men det gôr inte mig nâgonting alls. Jag pratar franska, med brytning och begrânsat ordfôrrâd och hela kittet, men vad gôr vâl det? Jag pratar ju franska, och det var det jag ville. Det var det (plus lite annat sâklart) som var det stora mâlet och meningen med att âka till Frankrike frân fôrsta bôrjan.

 

 

Hâlsningar frân en som âr lat, dum och stolt.

"

På vägen började läsa på skyltarna på folks portar och lärde mig att det finns mycket elaka hundar här omkring.

 

 

 

Förövrigt vill jag ha en sån här kjol och så längtar jag till kalla kvällsdopp i sjön i sommar.

 

"

Tänkte mest titta in och berätta att jag har fått en riktigt fin start på helgen. Började det hela med att vakna av ljuset vid åtta, sen käkade vi frukost hela familjen tillsammans - något som inte händer så ofta. En lagom varm dusch (något man inte kan få på internatet eftersom vi just nu har antingen iskallt eller skållhett vatten) senare städar jag av rummet eftersom Manon kommer hem idag, lyssnar på Winnerbäck och trippar runt i mina Rosa Pantern-skor.

 

Lasse i somras på öland med min fina, fina syster. Något jag mer än gärna skulle vilja göra om!

 

"

När jag kom hem låg det en fin överraskning och väntade på sängen.. 

 

Yes, nu är dom här och jag ska trotsa min lilla överansträngning och sticka ut och provspringa redan ikväll. Än så länge känns dom iallafall bra - tajta men bra. Och så är dom ju rosa!

 

"

 

Jag ska fôrsôka framfôra hur âckligt mega-fôrbannad jag âr pâ den svenska skolan. Detta helt utan svordommar och enligt principen "ingen nâmn ingen glômd."

 

Det som upprôr mig âr att bara fôr att svenska âr ett lâtt sprâk att lâra sig och vi inte sitter och tragglar vâra egna verb sâ betyder inte det att det âr onôdig kunskap att veta vad ett verb âr. Jag menar, vad tusan âr en verbpartikel eller en interjektion? (Jag har aldrig ens stôtt pâ dessa orden innan jag nu sôkte pâ verbformer pâ wikipedia.)

 

Hâr sitter jag i frankrike och fôrsôker lâra mig att bôja verb efter olika tempus och situationer och âr borttappad bara av termerna som uttrycker det jag ska lâra mig. Visst att vi inte har arbetat med detta pâ svenskaundervisningen - men varfôr i hela vârlden anvânder sig franskalâraren av termen hjâlpverb och inte auxiliaire? Hur kommer det sig att jag kan formulera helt korrekta meningar men inte svara pâ om mitt verb âr indicatif, conditionnel eller participe?

 

Nâgot jag har svârt att fôrstâ âr att det svenska skolsystemet ofta omnâmns som nâgot efterstrâvansvârt av fransmân. Visst, vâra elever âr mindre pressade och har mer av ett liv utanfôr skolan, men jag âr 17 âr och kan fortfarande inte rabbla multiplikationstabellen. Visst kan man av det dra slutsatsen att jag hâller hârt i minirâknaren och ser till att alltid ha nya batterier nâra till hands. Men vânder man lite pâ det hela kan man ocksâ dra slutsatsen att jag aldrig har varit tvungen att lâra mig hela multiplikationstabellen. Det âr ingen som har satt sâdan press pâ mig att jag har kânnt mig tvungen och till fôljd av det faktiskt lârt mig multiplikationstabellen.

 

Tack kâra svenska skola fôr att tvinga mig att bôrja om pâ noll igen efter fyra ârs franskastudier pâ hemmaplan. Det vârmer.

 

"

Det har blivit glesare och glesare mellan mina inlägg här. Tråkigt men sant. Varför det har blivit såhär tror jag beror på något så alldagligt som vardagen. Det mesta som händer här är lixom bara det som händer varje dag, inte så mycket att hänga i granen -än mindre att klottra ner på en datorskärm och skicka ut på internet så alla kan läsa det. 

 

 

Det som har hänt (som faktiskt är värt at berätta om) sedan jag tog mig tid att informera er om mitt liv senast är att jag har varit i Clermont-Ferrand igen. Jag och Lison var där igår på förmiddagen för att gå på öppethus på en högskola hon har sökt till. Det intressantaste för min del var arkitekturen på skolan och shoppingen vi hann med innan tåget mot Puy gav sig av. Samt den underbart goda salladen vi åt till lunch, får ni chansed så beställ en Salade Auvergnate!

 

I övrigt har jag sprungit och ännu en gång lyckats trampa in glassplitter i foten. Till följd av det har jag letat upp och med Corinnes hjälp beställt ett par sånna här;

Klack - sâ snabbt gick det fôr vintern att hitta tillbaka till Haute-Loire. Under lovet sprang vi runt i sandaler och lâmnade jackan hemma och nu âr det snôstorm (med franska mâtt).

 

Brr"

Idag har jag haft hela en timmes lektion. Med min absoluta favoritlârare som jag avgudar sâ galet mycket. En timmes matte alltsâ och sâ fyra timmars fôrelâsning om trafikolyckor, - lyckliga jag!

Vill du veta vad som gôr mitt liv lite lite bâttre? Imorgon har jag inga lektioner men jag sitter fast hâr i denna hâlan och den enda jag verkligen umgâs med i min klass som ocksâ âr intern har redan âkt hem. Âh sâ fint det âr ibland!

 

Eller ja.. Kanske inte egentligen. Jag âr pâ dâligt humôr och har inget vettigt att gôra. Eller jo, jag skulle kunna gâ ut och springa en runda, fast jag vet i tusan hur sugen jag âr pâ det.

 

Nej nu ska jag sluta gnâlla - jag vet att det inte âr nâgot kul att lâsa..

 

"

Mândagen inleddes med att jag fick en kallelse till muntlig framstâllning av TPEn nâsta tisdag. Nâhe, det tânker jag inte gâ pâ sa jag dâ och sen har jag jagat en viss ansvarig herre halva dagen fôr att sedan bli skickad vidare till en dam som skrev med rôd penna pâ kallensen att den âr instâlld och skickade ivâg mig och sa att det var lôst.

Ibland har det sina fôrdelar att vara hâr pâ mina egna villkor!

 

Annars kânns det helt okej att vara tillbaka hâr pâ skolan, jag âr vâl inte sâ studiemotiverad direkt men det âr bara fem veckor innan vi har pâsklov sâ det ska nog gâ vâgen.

"

För en liten stund sedan gick jag och satte mig på baksidan för att avsluta detta projektet.

 

Det pågår en liten diskusion här i huset. Det hela började egentligen igår då vi var på en liten eftermiddagsutflykt och jag glatt hoppade i sandaler. Termometern har de senaste dagarna visat temperaturer mellan 10 och 20 grader, vilket i min värld betyder sommar. Mina kära franska föräldrar håller dock inte med mig - det är ju knappt vår än! 

Ja, jag vet inte. Ska vi se detta som en liten kulturkrock kanske? 

 

Under min lilla promenad till affären han jag iallafall knäppa lite fina bilder. (Bevis på att det visst är sommar!) Lite molnligt är det idag men det gör inget när det är fågelsång i varenda träd och de franska gubbarna i basker spelar boule på grusplanerna.

 

Med nytrimmad lugg och handlingslista i handen slänger jag nu väskan över axeln och promenerar iväg till superU. Ikväll är det nämnligen jag som står för maten och jag har bestämt att vi ska äta något så smaskigt som brysselkål och baconlindad kyckling. Och så bebischokladbollar till kaffet. 

Fransk husmanskost i all ära, men ibland behövs det något som påminner om hemma.

 

På tal om hemma - hemlängtan. Alltså jag har fortfarande inte blivit av med den, den hänger med lite hela tiden fast det har ändrats en hel del sen i höstas. Då var det mer panik och känslan av att Jag vill hem! Nu finns den mest med som en ständig påminnelse av att borta är bra men hemma bäst, jag vill inte åka hem, men jag ser fram emot att packa upp neccesären, cykla iväg till Lotta och att äta en grovbulle på rasten.

Det är komlext detta och jättesvårt att sätta ord på, svävande och mossigt på samma gång. Lite som en disktrasa som är torr i ena änden och blöt i den andra eller som om det snöar och haglar på samma gång.

 

"

Jag vet att det har blivit lite tråkigt och tyst här i bloggen under lovet, men det beror på att det ganska ofta ser ut såhär utomhus och att jag då passar på att njuta av det, eller helt enkelt bara ägnar mig åt den krävande aktiviteten att göra ingenting.

 

 

Idag hade en riktigt seg förmiddag ända tills jag faktiskt tog mig för att gå ut och springa en runda. Skorna åkte på och pyamasen byttes ut mot lite lämpligare kläder, men till min stora besvikelse kändes det bara bof och urtråkigt redan efter ett par hundra meter. Äh, vad tusan, jag tar av skorna tänkte jag. Sagt och gjort, jackfickan fylldes med strumpor, och skorna hamnade i handen. Lite aj i fötterna i början men efter en stund på smågrus härdas man snabbt. Det kändes nästan som att flyga fram, inte alls jobbigt. Jag tror jag börjar förstå detdär med att en människas ben är mer studsiga än en kängurus. Hopp hopp, på asfalt, och grusväg, förbi tränande fotbollslag och promenerade familjer. Hela tiden accompanjerad av frågande blickar och odiskreta viskningar om att skorna hölls i händerna istället för att sitta på fötterna. 

 

 

Väl hemma igen var är humöret såklart på topp. De smutsiga och lite ömma fötterna hade klarat sig förbi både glassplitter och hundbajs på Puys gator och jag konstaterade att jag håller på att faktiskt börja tycka om att springa! Jag förstår vad folk menar när dom säger att det är som meditation. - För så snart skorna åker av får jag lixom annat att tänka på än hur jäkla jobbigt det är, helt plötsligt går hjärnkapaciteten åt till att hålla koll på fötterna så dom inte landar i hundbajs eller på vassa stenar. Är jag bara lite uppmärksam vart fossingarna landar och inte tänker för mycket så bara går benen av sig själva och det är knappt jobbigt. 

 

 

En dusch och en rejäl fotskrubbning senare stod maten på bordet. Moules frittes (musslorna kokade i Ikeas saffransglögg), följt av kaffe och berömm för (de döbakta) brödbullarna jag hittade på receptet till igårkväll.

 

 

"

Att bli mött av Noé som viftar på svansen när jag kommer hem.

 

I fredags packade jag, Hervé, Corinne, Brigitte och Alex in oss i bilen och for iväg till Belfort.

 

Vi drack som förväntat ganska många koppar kaffe här.

 

Ska bara skryta lite med att här är det 25 grader och solsken.

 

Många värmande kramar till er i det nordliga vinterlandet

 

"

Idag är det den första mars, det betyder att jag har hela mars, april och maj kvar här. Även fast skolledningen inte har gett mig något exakt datum än så är jag ganska säker på att jag kan åka hem i början av juni. 

 

 

"

Väskan är packad, kamera, garn och böcker överst. Snart sätter vi oss i bilen och sex timmar senare stiger vi ut i staden Belfort. Där ska vi titta på marionett-teater, gå på marknad och förhoppningsvis ha det riktigt trevligt.

 

Detta betyder att det kommer bli lite tyst här igen, men på måndag ska jag väcka er till liv med bilder och berättelser från vår lilla resa. Tills dess, Inga nyheter är bra nyheter.

"