Sânt som gôr en utbytesstudent glad.

Fôrstâr ni hur underbart varm i hjârtat jag blev igâr nâr SVT lâraren mitt i diktamen avbryter sin mening om varma punkter och istâllet bôrjar prata om mina framsteg med Franskan. Att han tog sig tid att sâga det och att gôra det infôr hela klassen, att han sa att han var imponerad av hur snabbt jag har lârt mig sâ mycket.
 
Fôrstâr ni kanske dâ ocksâ hur glad jag blev nâr franskalâraren sa precip samma sak, samma dag?
 
Och om ni har hângt med sâ lângt kan ni nog âven lista ut hur stolt jag blev nâr Lea skrev av min diktamen nâr hon inte hann med idag. Och nâr hon fôrvânat berômde mig fôr att jag skrivit utan stavfel.
 
Jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas skriva ner detta, men jag blir bara sâ glad, och lâttad och mest av allt sâ blir jag peppad att bara fortsâtta. Att min lilla snôboll i backen ântligen har lyckats samla pâ sig lite massa och kan ôka sin hastighet.
 
Ungefâr sâ hâr stark och peppad kânner jag mig! Som Pippi pâ hennes bâsta humôr.
 
 
"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0