Inspirerad.
Imorse vaknade jag upp med träningsvärk efter gårdagens strapatser. Men vad gör väl det när jag är galet sugen på att testa barefoot running. Så kors i taket, jag snörade på mig löparskorna idag med. Jag fanns för allmän beskådan studsande i diverse trappor - och på stadion. Jag var ju tvungen att testa hur stor skillnad det verkligen blir på steget. Skor och strumpor hamnade vid sidan om medans jag tog ett par varv på fotbollsplanens mjuka gräs i lungt tempo, kände efter och mottog roade och nyfikna blickar från sportlovs-firande familjer.
Ganska snart var jag utomhus igen, det är ju så svårt att låta bli när termometern visar tvåsiffrigt och eftermiddagssolen strålar över Puy.
Sandalpremiär den sista februari!
Vad ägnar man sig då åt när man är ute själv på vårpromenad? - Jag gick och köpte ett äpple, satte mig vid floden la Borne, lyssnade på vattenbruset och spanade på änder. Är det vår så är det, och "tvingas" jag bo i en stad så gör jag, tur att det går att hitta lite landet-känsla här med!
Och så hade jag självklart med mig ett stycke kamera. Det är förövrigt ett hett tips om man vill se lite mindre vilsen ut när man är ute och går själv och tvunget ska stanna och se hela fågelns mask-måltid, eller känner för att hälsa på tantens söta bulldog.
För att göra min torsdag komplett har jag även bakat den första kladdkakan på riktigt länge. Ja, ibland är det riktigt fint att vara i Frankrike även fast jag faktiskt ser fram emot slutet på det hela. Tre månder är det kvar, en fjuttig tredjedel.. Jag lägger i en extra njuta-och-ta-till-vara-på-ögonblicket-växel för jag vet att kvickare än kvickt sitter jag med tårar i ögonen på en filt i skuggan av äppleträdet hemma i Wederslöf och klipper och klistrar i en fotobok med texten "Ett år i Frankrike" på framsidan.
"
Kommentarer
Trackback
