Sommarpepp.

Solen skiner, det är varmt, jag är (nästan) frisk. 
Vi har en vecka kvar i skolan innan lovet och Mormor och Morfar kommer hit.
Jag har köpt sommarjeans, lagt halsduken på hyllan och letat upp solglasögonen.
Antalet skoldagar kvar i frankrike är runt 20 och klassen blir bara tajtare och tajtare.
 
Jag är pepp på sommar, på värme och sol.
Jag är pepp på att åka hem, men också på att stanna kvar. 
Pepp på att bli sommarbrun och genomvarm, på ljusa nätter och yllefilt framför brasan.
 
 
Igår var jag på teater, en föreställning av Hervé om la Loire, frankrikes längsta flod. På vägen dit slog det mig hur galet duktigt jag har blivit på franska nu. Jag pratar med folk utan att tänka på språket, spontansvär och skriver komihåglappar på franska. Ibland för att jag tänker att det är bra - men oftast för att det är smidigast, orka översätta.
Frukostradion är inte längre ett jobbigt bakgrundsljud utan intressanta dokumentärer om musik och tips på hur man tillagar det perfeka théet. Den franska musiken jag lyssnat på i årtal har fått begripliga texter och lag längtar hem mindre och mindre.
- Skrämmande men mest bara väldigt bra. 
 
Något som däremot är mindre bra är att min engelska verkar ha tagit ett varv igenom köttfärskvarnen. Helt galet hur dålig jag har blivit. Hittar inte orden och gör gramatikfel jag aldrig hade gjort för ett år sedan. Och så det värsta av allt, jag föredrar likt alla mina klasskamrater numera att prata med engelskläraren på franska. 
 
Denna veckan kommer det ett gäng svenskar till skolan igen. Det är ett sammarbete mellan Sverige, Frankrike, Tyskland och Spanien och vatten och på torsdag ska vi på utflykt hit till Puy. Vi ska titta på fontäner, äta på restaurang och jag ska få prata svenska! På riktgt, utan fördröjning och hack i bilden.
 
 
"

Siesta.

Jag tänkte mest titta in och säga att jag lever, vilket jag knappt gör efter festen igår. Vi hade det jättetrevligt, dansade, lekte lekar, gick och la oss för sent och upptäckte två timmar senare att det snöat. Om jag bortser från snödetaljen så var allt toppen. På vägen hem släppte vi av Benjamin och tittade in i hans jourta, nu vill jag också ha en.
 
Film och lunch avklarat och nu ska vi ta en siesta innan vi gör oss iordning för balen ikväll. Är jag inte redan död, så kan jag säga ganska säkert att jag kommer vara det imorgon.
 
 
"

Stoltheten.

Stoltheten som kommer ôver en nâr nâgon spontant sâger "Fanny, du pratar bâttre och bâttre franska."
 
Tânkte bara sâga att jag gillar't!
 
"

Snorunge.

Nu har jag gâtt och blivit en riktig snorunge igen..
Kanske att det âr lite mitt fel dâ jag lâmnade jackan pâ internatet i onsdags nâr vi gick ner till monistrol, det âr nânting med fransmân och vâlja uteserveringen i alla vâder...
 
Fem timmars lektioner kvar, sen susar vi hemmât i den lilla svarta bilen ett par timmar i fôrvâg.
Sportlov - hâr kommer jag! Helgen tânker jag âgna ât att titta pâ vasaloppet, dricka okristna mângder the och fôrsôka bli frisk sâ jag kan vara mitt vanliga spralliga jag nâr Signe och Henny ântligen kommer hit.
 
"

Ni.

Idag, efter lâng tid i Frankrike har jag lyckats fâ till tvâ fina kulturkrockar.
 
Den fôrsta âgde rum nâr jag steg in i engelskaklassrummet, och projektledarlâraren frâgade mig om mitt namn.
BANG - vad heter ni?
Tânk att man fâster sâ mycket vid hur man blir tilltalad. Att lâreren i frâga ni-ar eleverna tycker jag dock âr vâldigt bra, dâ jag annars kan tycka att det âr lite fôrnedrande hur man i vanliga fall sâ snâllt ni-ar och sjâlv blir du-ad. Fint och lite mer jâmnlikt - nâstan lite svenskt.
 
Nummer tvâ som en hink isvatten iansiktet under svtlabben. Jag skulle be lâraren vânta en sekund medans jag kikade en extra gâng i mikroskopet och glômde (pâ nâgot ofôrklarligt sâtt) bort att bôja verbet vânta. Jag du-ade alltsâ min lârare, en âldre herre som tydligen inte uppskattar att bli du-ad av sina elever. Bestâmt och nâstan lite nedlâtande bôrjar han fôrklara fôr mig att i Frankrike finns det nâgot som heter niande, och att jag alltsâ borde bôja mina verb till andra persons plural nâr jag tilltalar honom. Oj, fôrlât, ja det vet jag ju egentligen...
 
Med 6 mândaders franskt liv i ryggan blir det fortfarande smâ fel i situationer som borde sitta i ryggmârgen, intressant.
 
"
 

Hemtrevnad.

Att vakna till gitarrspelande och borsta tänderna till piano och gitarr klinkande är inte helt fel.
10 extra poäng till min värdfamilj för hemtrevnad!
 
"

Att repa sig.

Igår kväll firade vi Lisons 18års-dag med överraskningsfest. Fullt med nya och gamla bekantskaper långt ut på landet inbäddade i snö. Snöbollskriget Fanny vs Frankrike står 1;0 till mig!
 
Jag med födelsedagsbarnet och Paul.
 
Lokalen var ungefär såhär kall, så sömnen blev det lite si sådär med då vi vaknade för att vi var för kalla hela tiden...
 
Hur man bäst tar igen sig efter en dunderfest är ju som dom flesta vet en hel vetenskap. Jag valde att titta på film och dricka thé med förhoppningen att min förkylning på ingång ska vända i dörren. Lison valde en lite annan metod, spela handbollsmatch. 
 
"
 

Lider

Nu bôrjar mitt âr som utbytesstudent lida mot sitt slut.
Efter en snabb ôverslagsrâkning i matkôn kom vi fram till att det âr lite drygt fyra mânder kvar tills sommarlovet. En mânad av dessa har vi lov (sport och pâsklov, tvâ veckor vardera), alltsâ drygt tre mânader skola, vilket landar pâ ungefâr 14 skolveckor.
Det om nâgot âr helgalet, fyra mânader, runt ett tredjedels âr kvar.
 
- Sen sitter jag hemma i Sverigesolen och pustar ut. Kanske grâter jag en smula fôr att âventyret âr ôver..
 
"

Borta bra...

Borta är bra, mycket bra till och med, för det mesta..
 
Man kan tycka att jag borde ha vant mig vid hur allt funkar här efter fem månader. Ha vant mig vid vad som äts och hur man tilltalar folk. Det har jag också. Men jag vill ändå påstå att hemma är bäst.
Kanske uppfattas jag som väldigt konservativ och långrandig när jag säger detta. Kanske beror det på att jag är just det, eller tycket jag det för att jag är uppväxt i ett annat samhälle. Att jag ser Sverige som normen och att det därför blir svårt för mig att se det Franska som det mest naturliga. Mycket franskt är visserligen väldigt naturligt, men det finns vissa saker som ändå känns aviga och nästan lite fel. Som att säga ni till någon och få ett du tillbaka. Visst är det lite emot mellanmjölkens lands värderingar?
 
Och så är jag förundrad över hur snälla och otrotsiga alla i min ålder är här. Visst jävlas det ibland, men inte alls på samma vis som hemma. Sitter det en förbudsskylt så gäller den.
Samtidigt som det är socialt accepterat att röka lite vad man vill, när man vill. Och detta är det inga problem att prata öppet om. Jag hörde till exempel en kille berätta om gårdagens problem för en kompis i biblioteket förra veckan. Han hade haft dilemmat om han skulle plugga inför sitt prov dagen efter eller om han skulle röka på. Svårt val.. Han valde att bli hög som ett hus framför läxan - klokt.
 
Visst finns det konkreta exempel som de ovan, men mycket av det som skiljer länderna åt, det vill säga mycket av det som stör mig är sådant som man inte riktigt kan sätta fingret på. Små nyanser som får mig att tänka till och längta hem för en sekund för att sedan fortsätta med det jag höll på med utan att tänka mer på den lilla löjliga kulturkrocken.
Det är i vart fall inget jag lider av, snarare tvärtom. Dessutom kan man ibland bjuda på ett skratt genom att berätta hur vi gör i Sverige.
 
"
 

Kâftsmâll och botemedel.

Igâr fick jag en riktigt kâftsmâll med hemlângran, vârst var det pâ kvâllen. Som tur vâl âr sâ finns det en vâldigt trevlig flicka hâr vid namn Florence. Sâ nâr jag har hemlângtan och kânner mig liten och pynkig finns det ett enkelt och effektivt botemedel - en stund med henne.
Det resulterar nâmnligen med hundra procents sâkerhet i ett antal skratt och ett mycket bâttre humôr.
 
"

Jeopardy.

Nu har jag tânkt igen (jag gôr det râtt ofta har jag mârkt)... Och tro det eller ej, men det âr kunskapsrelaterat âven denna gângen. Jag har nâmnligen fâtt intrycket av att fransmân i allmânhet âr mindre allmânbildade ân svenskar. Exempelvis pâ âmnen som; stora hândelser i vârlden, râttstavning och gramatik av hemsprâk samt vetenskap.
 
Detta lâter ju sâklart lite brutalt och Sverige-âlskande nâr jag bara slânger ur mig det sâhâr. Men fakta âr att jag vâldigt sugen pâ att genomfôra ett test pâ âmnet. -Hitta pâ frâgor, ôversâtta till bâda sprâken och se vilka som kan mest. En liten inofficiel landskamp kan vi kalla det.
Annars kan ju rimligtvis inte veta om det bara âr att jag gâr runt och âr prâktig och "vet allt" eller om ovanstâende verkligen âr fallet.
 
Sâ, vad sâger ni, ska vi leka Jeopardy?
 
"

Mjukstart

Imorgon ringer alarmet vid 6.15 igen, och sen väntar en lång skoldag som inte tar slut förrens kl 17.45. Ingen mjukstart här inte. 
 
Men nej, jag ska inte klaga. Ärligt talat saknar jag mina kompisar en hel del och ser med tanke på dom fram emot morgondagen väldigt mycket. Och i övrigt ska det bli skönt med lite rutiner och obligatoriska nio timmars sömn.
På tal om sömn ska försöka komma i säng snart, en vecka hemma har sina konsekvenser... 
 
"

Goder juler.

Jag hamnade lite efter med bloggandet under julhelgen dâ vi inte har varit hemma utan hos slâkt pâ olika hâll runt Auvergne. Jag har haft turen att hamna i en familj dâr de olika sidorna av slâkten inte liknar varandra nâgonstans sâ jag har fâtt uppleva bâde en lyxjul i Lyon och familjârt mys pâ landsbygden.
 
Pâ eftermiddagen den 22e âkte jag och mina franska systrar till slâkten i Lyon. Dâr bor nâmnligen bâde farmor och farfar och nâstan alla kusiner sâ vi var ett stort gâng. Sjâlva julfirandet var ganska likt det jag âr van vid. En stor gran, mycket mat och timmar av sâllskapsspel. Den stora skillnaden mot julen hemma i sverige var maten. Hâr bôrjades det med champagne och aperitif, sedan satte vi oss till bords och blev serverade saker som musslor, eller soppa till fôrâtt. Sedan kalkon och kastanjer eller varfôr inte ostron till varmrâtt. Efter varmrâtten dukas osten och salladen samt foie gras fram och sen rundas den minst tre timmar lânga sittningen av med paj eller kaka.
 
Fast det mest intressanta âr ândâ inte maten, utan det som dricks till maten. Vin, fransmânnen och deras vin.
Kvâllen nâr vi ât ostron tackade jag vânligt nej till det vita vinet som serverades till, men lagom till jag skulle smaka det slemmiga levnade djuret kommer min vârdfarbror med ett glas och serverar mig iallafall med motiveringen att det passar sâ bra till ostronen.
 
Pâ sjâlvaste julaftonsmorgonen upptâckte jag att min ena sko var borta, fôrvirrat sâg jag mig omkring i den stora lâgenheten och upptĉkte att det var skor utspridda i hela hallen och under granen. Runtom och i var alla julklapparna. Skorna fungerade alltsâ som namnskyltar till julklappshôgarna, och alla klappar ôppnades pâ en och samma gâng. Tânka sig att det var ett avlângt paket nerstucket i min sko med!
 
Senare pâ julafton tog vi tâget till Clermont, dâr môttes vi upp av Corinne och Hervé och sâ âkte vi till min vârdmorfar som bor i den lilla byn Bagnols lângt ut pâ landsbygden. En liten charmig fransk by med eget bageri, slaktare och mejeri, som sig bôr med andra ord.
Dâr bôrjade vi med att hjâlpas ât att gôra snittar och sedan ôppnade vi paket, skâlde i champagne och ât snittarna vi tidigare gjort framfôr kaminen. Sen ât vi vildsvinsgryta och avrundade kvâllen med att titta pâ videofilmer frân nâr mina vârdsystrar var smâ.
 
Det ska tillâggas att jag har fâtt ofôrskâmmt mycket julklappar, bra mycket mer ân jag hade vântat mig. Bâde bôcker med franska recept och bilder frân runt om i landet, paraply och en hôg annat var fint inslaget i papper.
 
Sen âr vi tillbaka till skidâkningen jag redan har skrivit om och jag har fullfôljt min uppgift att dokumentera en fransk jul pâ tvâ helt olika vis.
 
Tyvârr var jag lite feg med kameran sâ nâgra bilder pâ julgranen med piratkrok i eller korkarna till alla vinflaskor fâr ni tyvârr inte. Lât oss se det som ett test fôr att bedômma min fôrmâga att skriva levande.

Sagan om nâr jag âkte vilse i ett moln.

Nu tycker jag att det âr dags fôr en liten saga igen, denna gângen blir det den om nâr jag âkte vilse i ett moln - ja det har hânt.
 
Det var den 25e december och âret var 2012. Dagen var kommen dâ jag fôr fôrsta gângen skulle âka skidor i Frankrike. Jag, Lison och Hervé packade in oss i bilen och âkte till skidstationen inte lângt ifrân Bagnols (bâsta stâllet i hela frakrike med godast ost (enligt min franska morfar och jag har en benâgenhet att hâlla med)). Vi âkte pâ slingriga vâgar uppfôr berget och ju hôgre upp vi kom destâ vitare blev det omrking oss.

Vi hoppade i plâxor och skidor och tog knappliften upp till 1500 meters hôjd. Det blâste sâ mycket sâ det var svârt att fâ upp farten i blôtsnôn och man sâg absolut ingenting som var mer ân 20 meter fram, bara vitt av snô och dimma. (I sverige hade det utan tvekan varit anstângt!)
 
Första âket. Upp med knapplift. Och sâ âker vi utfôr, problemet var det att dâ jag var ganska mycket sâmre pâ skidâkning ân mina kamrater och vâdret skrâmde mig sâ tog jag det vâldigt lugnt och râtt var det var sâ sâg jag dom inte lângre. Jag stannade upp och sâg mig omkring. Vitt. Fôrsôkte minnas vilken av pisterna vi valt i denna fôrgreningen det tidigare âket, men jag kunde inte minnas. Jag bestâmde mig fôr att âka rakt ner, men trillade ganska snart invid ytterligare en fôrgrening. Jag sâg mig noga omkring ânnu en gâng, men allt var bara vitt. Jag bôrjade bli râdd, svor en lâng ramsa med fula ord innan jag tog skidorna under armed och bôrjade gâ uppât. Fôr varje steg jag tog sjunk jag djupt ner i den opistade blôtsnôn. Jag gick upp till fôrgreningen dâr jag tidigare bestâmt mig fôr att âka rakt ner och skulle precis ta fart nedât vânster nâr jag fick syn pâ Hervé. Han kom uppifrân, och sa att vi skulle upp ytterligare en fôrgrening dit Lison vântade pâ oss. Ust och pust sâ var vi uppe och kunder âka vidare utan fler borttappade svenskar eller andra missôden ânda till klockan tre dâ vi packade in oss allihopa i bilen och âkte det tvâ timmarna hem.
 
"

Baguette, slagruta och diplom.

Nu tânker jag kronologiskt och utfôrligt redogôra fôr dagen dâ jag fick jullov i Frankrike, sâ pâ med lâsglasôgonen och fram med anteckningsblocket.
 
 
Vâr kâra SVT lârare (biologi) som brukar ha ganska bestâmda âsikter om hur saker och ting hânger ihop fick mig att tvivla en aning pâ trovârdigheten i det han sâger. Idag fôrklarade han nâmnligen hur slagruta med baguetter fungerar, ni fôrstâr, vattnet i brôdet fâr de tvâ baguetterna att nârma sig varandra dâr det finns vatten. Visst att fransmânnen âlskar sitt brôd, men har det inte gâtt till ôverdrift nu?
 
Jag och Louisa har fâtt vâra DELF-diplom idag. Bâda tvâ vâldigt vâl godkânda vilket skolledningen tyckte var vârt att fira. Skâl i apelsinjuice till julmusik frân rektorns slips och sedan fotodags, det âr fina tider det. Efterfôljande grattulationer frân vânner, konstaterande av att min franska verkligen har fôrbâttrats och demonstration av hur lâgsamt och tydligt dom pratade med mig i bôrjan.
 
Sista lektionen bôrjade med en lâxa pâ ungefâr 57498748658 matteuppgifter till dagen vi bôrjar igen och fortsâtter med en timmes hysteriskt antecknane. Ja, jag vet vad jag ska lâsa pâ resan hem, och det âr inte cosmo..
 
Nu ligger pepparkaksdeg vol2 i kylskâpet och imorgon ska mina franska systrar baka till sina mor och farfôrâldrar. Senare, imorgon kvâll bâr det av till Lyon. Dârefter âr det fullspâckat med julfirande hos familj pâ olika hâll i princip fram tills jag âker.
 
"

Snålskjuts

På tisdag är det internat-fest igen och till julbordet på kvällen ska man vara utklädd. Men man får ju såklart inte klä ut sig riktigt som man vill, bokstäverna R-L-M har vi fått att förhålla oss till. 
 
Jag kan säga det att uppgiften att hitta utklädningskläder i min minimala garderob här är inte lätt. Tur för mig då att min värdpappa är skådespelare! Vi kom precis hem hela familjen efter att ha kollat igenom garderoben på hans jobb. Så vi har provat allt från städrockar, till kanindräkter och fängelsekläder. 
'
-Vad jag hittade?
Det får ni se nästa vecka, jag ska ta med kameran så jag kan ta en massa kort på våra fina utstyrslar.
 
"

Tradition

Andra advent firas traditionellt med glögg och lussebullar framför brasan.
 
 
"

Gissa var jag var i onsdags.

Där fanns gula kassar.
 
Och svensk litteratur i massor.
 
Ja, ikea såklart. Precis som hemma var det, fast med franska tanter och gubbar och folk som gick omkring och sa "Njut!"
 
Sen gick vi lite på julmarknad innan vi åkte tillbaka till internatet.
 
"
 
 

1a December.

Idag var det dags för lussekattsbak. Klart man måste ha både lussekatter och pepparkakor!
 
Jag gjorde degen...
 
Och medans den jäste slog jag in de första julklapparna!
 
Jästen gjorde sitt och degen växte och blev jättestor...
 
Skjuts in i ugnen!
 
När bullarna var i ugnen började vi klä granen.
 
Tada! Mormor; notera mina försök till prästens hår.
 
I eftermiddag har vi varit på Fairtrade marknad och när vi kom hem kalla och frostbitna, drack vi thé och jag bjöd på adventsfika med pepparkakor, lussekatter och clementiner. Och så har vi tittat på en dokumentär om hur det "moderna" jordbruket med sina gifter förstör jorden och orsakar problem. Blir så förbannad på hur j*vla dumma vi är, vill mest flytta ut i skogen och äta kottar i ren protest.
 
"
 
 

Adventsmys

Idag är det som bekant den första december och imorgon är det första advent, och gissa om jag har höjt julstämningen här hemma?
 
 
Jag började med att titta på dagens avsnitt av Greveholm.
 
Sen snackade jag ihop mig med Lison, tog fram pepparkaksdegen och formarna.
 
Fin syster debutbakar pepparkakor. Jag tipsade alla som var hemma om att smaka degen och tro det eller ej, men även fransmän tycker att degen är godast, den är "mördande god".
 
Här har vi resultatet. Dom blev lite mesiga i färgen, tror det har med sirapen att göra, men smaken var det inget fel på.  
 
På slutet blev vi kreativa, Lison gjorde en julgran och ett F för Fanny och Frankrike.Själv försökte jag göra frankrike, Lison tryckte fast ett litet rosenblad för att markera var vi är.
 
Tänka sig, jag har till och med fått mig adventsfika i Frankrike. Mandarin och pepparkaka till kaffet, inte illa. Nu ska jag ner på stan och titta efter julklappar och i eftermiddag ska jag baka lussekatter och översätta recept.
 
Och vet ni vad? Nästa helg ska vi till IKEA i St Etienne. 
Åh, jag trivs så bra här nu, känns som det inte kan bli bättre! Nästan så det är lite tragiskt att åka hem i jul, fast bara nästan!
 
"
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0