Baksidan.

Jag kom hem i ett paket från sten-resan, tro det eller ej. Baksidan fick sig dock en rejäl omgång av all bergsvandring, solbrännan blev ett faktum och rösten blev borttappad i en snödriva på 2500 meters höjd. 
 
Nu kom jag precis in från en liten liten springtur, mest för att bli varm för att sräcka ut musklerna lite. Men också för att bevisa för mig själv att det inte är jobbigare att springa lugnt och stilla hela tiden än att varva springet med onödig gång. Lyckat!
 
Ikväll är jag ensam hemma, jag ska äta sniglar, prata med vissa saknade hemma i sverige och skriva mer här om klassresan. 
 
À bientot!
 
 
"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0