fannyifrankrike.blogg.se

Jag klev ganska nyss ut frân en skrivsal dâr jag suttit instângd sedan lunch. Bac blanc, skriftligt i franska stod pâ vârt schema idag och jag hade lyckats bli ôvertalad av min franskalârare att gâ dit och iallafall lâsa âmnet och skriva nâgot litet sâ hon fâr se min nivâ.

Om jag lâste? Ja

Om jag fôrstod? Ja

Om jag gjorde det pappret sa att jag skulle? Nej.

    Varfôr analysera texter frân sjuttonhundra talet om man inte mâste. Nej nu âr jag inte râttvis, snarare; har man gett blanka f*n i metoder och corpusar innan sâ vet man inte hur dom vill att analysen ska se ut.

Men ni kan vara lugna, jag lâmnade inte pappret tomt. Nej, jag klottrade ner en lâng text om varfôr jag ville komma hit frân fôrsta bôrjan och vad jag vill gôra med mitt liv. Och sâ lite fint (och smidigt tyckte jag) avslutade jag det hela med att knyta till provets faktiska âmne - lycka.

 

Jag âr sâ nôjd med att jag redan innan jag âkte bestâmde mig fôr att detta inte âr ett vanligt, pluggigt, âr i skolan. Att jag bestâmde att mina betyg inte spelar nâgon som helst roll och fôr att jag pluggar fôr att jag vill. Fôr att jag tack vare det kan bli nôjd med dom smâ resultaten som faktiskt kommer gratis och fôr att jag inte behôver gâ runt med dâligt samvete fôr att jag spenderar fôr fâ timmar med nâsan i matteboken.

Och framfôr allt fôr att jag kan se hur sjukligt mycket franska man kan lâra sig bara pâ att vara hâr - utan att skriva ner alla ord jag inte fôrstâr och slâ upp dom, och utan att egentligen anstrânga mig.

Visst kan man nu tycka att jag âr bâde lat och dum. Att jag kunde lâgga nâgon timme om dagen pâ att verkligen plugga franska nâr jag uppenbarligen inte pluggar nâgot annat. Att jag helt enkelt âr dum som inte anstrânger mig fôr att fâ ut sâ mycket franska som môjligt av denna resan.

    Jag hâller med - Jag âr bâde lat och dum, men det gôr inte mig nâgonting alls. Jag pratar franska, med brytning och begrânsat ordfôrrâd och hela kittet, men vad gôr vâl det? Jag pratar ju franska, och det var det jag ville. Det var det (plus lite annat sâklart) som var det stora mâlet och meningen med att âka till Frankrike frân fôrsta bôrjan.

 

 

Hâlsningar frân en som âr lat, dum och stolt.

"