Hitta tillbaka.

Jag har precis âgnat en timme ât att fôrsôka fôrstâr matten.
Lâsa lângsamt. Fârglâgga det viktiga. Slâ upp konstiga ord. Googla. Titta pâ youtubeklipp.
 
Det sista mâste jag sâga har varit mest givande. Nu fôrstâr jag helt plôtsligt! Fast sâ plôtsligt var det kanske inte dâ jag fôrst fâtt fôrklarat fôr mig de underliggande stegen till det jag fôrvântades kunna râkna igâr.
 
Pâ vâra mattelektioner âr det alltid samma veva.
1; Kapitelintroduktion = en timme i lagom tempo med barnsligt lâtta uppgifter. "Inget svârt ju!"
2; Lektion dâ vi ska kunna allt pâ en gâng. "Skulle ni kunna ta om det dâr pâ franska?"
 
Skrâmmande ofta utan nâgon vidare fôrklaring pâ hur dessa tvâ (enligt min uppfattning ofta) helt skilda saker hânger samman. Det gâr sâ snabbt frân en cirkel med ett streck pâ till en uppgift med 6 vektorer dâr vinklarna ska berâknas i frâmmande enheter att stora delar av klassen knappt hinner blinka.
 
Men det som skrâmmer mig mest âr att lâraren pâ fullaste allvar ser hur dâligt klassen hânger med, men det enda hon gôr infôr det stundander provet âr att med strâng rôst upplysa klassen om att vi âr mycket sâmre ân de andra naturklasserna. Givande, och framfôrallt sâ hjâlper det oss att fôrstâ bâttre.
Att jag inte alltid hânger med tycker jag sjâlv inte gôr sâ mycket, jag ska ju ândâ râkna om samma uppgifter nâsta âr, men nâr mina klasskompisar hânger med lika dâligt (eller ânnu sâmre) som jag, dâ blir jag nâstan lite orolig. Orolig fôr att det inte oroar dom sâ mycket.
Dom âr vana vid att inte alltid fôrstâ. Jag âr van vid att hôgljutt krâva en fôrklaring nâr jag inte fôrstâr.
 
Sâger inte det endel om vâra olika skolsystem? Att mina franska klasskompisar tyst accepterar att inte fôrstâ och lâr sig utantill sâ gott det gâr istâllet, medans jag ser det som minn râtt att fâ det fôrklarat om och om igen tills pusslet âr fârdiglagt och jag pâ egen hand kan lôsa en helt ny sorts uppgift.
Nya uppgifter âr fôrôvrigt ofta vâldigt skrâmmande om man âr en fransk matteelev  - det âr ju alltid lite farligt att tânka sjâlv. Och sârskilt svârt att komma fram till nâgot vettigt i en multiplikation om man fôrst inte lârt sig att 1+1=2.
 
"
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0