40.
Sommarlovet inträder den 31a maj.
Flygbiljetten hem är bokad.
Om 40 dagar kramar jag min familj nästa gång.
Jag läste igenom vad jag skrev här tiden innan jag gav mig av. Märkligt, för dom känslorna som kommer tillbaka när jag läser dom små inläggen det är nästan precis samma känslor som jag går runt med nu. Lite bakochfram bara. Den skräckblandade förtjusningen är nu mest skräck och ren rädsla, det roliga i det hela är nästan helt borta. Tänk om jag aldrig mer träffar dom jag har lärt känna här, och tänk om inget längre är sig likt hemma.
Om 40 små dagar är hela mitt stora äventyr över och även fast det inte har varit som jag förväntade mig så är jag otroligt nöjd. Jag är så glad att jag tog steget ut i europa, att jag vågade testa mina vingar och tänjde ut ordentligt på mina gränser.
Mitt år i Frankrike blir allt som allt 9 månader och en dag långt, eller 275 dagar.
Detta skrev jag den 11 juli om varför jag ville åka:
-Varför? För att jag vill testa något nytt, tycker att Frankrike verkar awsome, jag vill utmana mig själv att göra något som jag egentligen inte vågar. Bli tvungen att prata franska och bli bättre på det, för att bli en bättre medmänninska och lära mig att vara mer anpassningsbar.
Häftigt att jag känner att jag faktiskt har fått just det. Frankrike är awsome. Jag har definitivt pratat en massa franska och blivit skrämmande mycket bättre på det. Mer anpassningsbar - check.
Och en bättre medmänniska? - Ja jag skulle nog våga säga det. Jag har lärt mig mycket, främst i början, av att bli satt i ett annat land, med andra människor och ett annat språk. Just det, att inte kunna språket gav mig mycket insikter och ändrade nog mig lite som person - det var mest att glida med, jag lyckades ju ändå inte säga det jag ville på franska och ingen förstod på engelska. Och sen har trångsyntheten i mig fått sig en nödvändig örfil av att se att det mesta funkar finfint på andra sätt än hur jag var van vid. Sist men inte minst så har ett par månaders obegripliga lektioner gett mig mycket tid att tänka över mycket här i livet.
Denna resan känns viktig. Jag har lärt mig mycket, vuxit som person och fått lust att se mer av världen. Ett år i England kanske? Eller volontärarbete i Indien?
MEN, viktig fotnot; det är inte över än! 40 dagar till fyllda med yoghurt i portionsförpacking och kinspussar, jag satsar på att göra dem till resans 40 bästa!
"
Kommentarer
Trackback
