Öde.
Ibland händer det när jag är ute och går på kvällarna att jag får känslan av att vara ensam i hela Puy en Velay. Det är mörkt men lamporna lyser och bilarna kör - ändå har jag känslan av att det inte är någon där.
På sommaren älskar jag den känslan, då vill jag mest bara springa omkring och njuta som Ronja Rövardotter...
...Men på vintern blir det mest tragiskt.
Nästan allt är bara dött. Dött och tråkigt - och inte kan man få det att gå snabbare heller.
"
Kommentarer
Trackback
