Nôrden i mig.

Nu har nôrden i mig kommit fram pâ riktigt. Min tillvaro hâr i skolan, utan prestationspress och betygstress har nog en ganska stor del i det.
Ska jag vara ârlig sâ pluggar jag inte jâttemycket mycket. Jag "tvingar" till exempel aldrig mig sjâlv att plugga om jag inte kânner fôr det. Trots detta lâgger jag ner nâstan lika mycket tid pâ studier nu som under fôrsta âret pâ gymnsiet.
Vill ni veta varfôr? Jo, fôr att nu nâr jag inte kânner mig stressad ôver allt som ska in i huvudet sâ kan jag lâgga lite mer tid pâ att reflektera ôver det vi lâr oss. Vilket har lett till min extrem nôrdiga, men fina insikt av att mycket av skolarbetet âr vâldigt intressant.
-Jag sitter och lâser om relativitetsteorin och om mânniskor som lever i bakteriefria miljôer pâ min fria tid - bara fôr att det âr galet intressant.
 
Visst kan det tyckas ovanligt korkat att vânja mig av med rutinen att plugga fôr att det behôvs, eller det sâ inlârda betendet att faktiskt bry sig om resultatet pâ proven. Men sjâlv tror jag inte att det âr nâgon stôrre fara. Jag menar att jag vet ju vad det âr som gâller nâsta âr igen. Detta âr ett medvetet "sabbatsâr" med en enorm bonus i form av ett tredje sprâk.
Reflekterar jag lite till ôver detta sâ tror jag till och med att det kan vara nyttigt att gâ i skolan utan stora krav frân sig sjâlv och andra, att kânna att 3/20 âr ganska bra jobbat och klappa sig sjâlv pâ axeln âven efter ett IG. Det âr fôr mig nâgot helt nytt, en stor erfarenhet som jag tror att jag kan ha nytta av âven senare.
 
Trots mitt ganska selektiva plugg sâ hânder det ganska ofta att jag presterar bra pâ proven. Att mina kompisar konstaterar att jag hade tvâ poâng mer ân dom. Klart kan det bero pâ att mycket av det vi gôr har jag redan gjort i Sverige, men jag tror ocksâ att min avspânda relation till studierna har en del i detta.
 
Slutsatsen jag vill dra âr att det inte alltid lânar sig att idiot-plugga, och att man faktiskt ska kunna kânna sig nôjd âven med ett sâmre resultat âv vanligt. Skolan âr inte hela livet (vilket mânga tror hâr), man ska ju ha ett liv under tiden och ha ett par roliga âr att minnas nâr det sen âr ôver.
 
"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0