fannyifrankrike.blogg.se

Borta är bra, mycket bra till och med, för det mesta..

 

Man kan tycka att jag borde ha vant mig vid hur allt funkar här efter fem månader. Ha vant mig vid vad som äts och hur man tilltalar folk. Det har jag också. Men jag vill ändå påstå att hemma är bäst.

Kanske uppfattas jag som väldigt konservativ och långrandig när jag säger detta. Kanske beror det på att jag är just det, eller tycket jag det för att jag är uppväxt i ett annat samhälle. Att jag ser Sverige som normen och att det därför blir svårt för mig att se det Franska som det mest naturliga. Mycket franskt är visserligen väldigt naturligt, men det finns vissa saker som ändå känns aviga och nästan lite fel. Som att säga ni till någon och få ett du tillbaka. Visst är det lite emot mellanmjölkens lands värderingar?

Och så är jag förundrad över hur snälla och otrotsiga alla i min ålder är här. Visst jävlas det ibland, men inte alls på samma vis som hemma. Sitter det en förbudsskylt så gäller den.

Samtidigt som det är socialt accepterat att röka lite vad man vill, när man vill. Och detta är det inga problem att prata öppet om. Jag hörde till exempel en kille berätta om gårdagens problem för en kompis i biblioteket förra veckan. Han hade haft dilemmat om han skulle plugga inför sitt prov dagen efter eller om han skulle röka på. Svårt val.. Han valde att bli hög som ett hus framför läxan - klokt.

 

Visst finns det konkreta exempel som de ovan, men mycket av det som skiljer länderna åt, det vill säga mycket av det som stör mig är sådant som man inte riktigt kan sätta fingret på. Små nyanser som får mig att tänka till och längta hem för en sekund för att sedan fortsätta med det jag höll på med utan att tänka mer på den lilla löjliga kulturkrocken.

Det är i vart fall inget jag lider av, snarare tvärtom. Dessutom kan man ibland bjuda på ett skratt genom att berätta hur vi gör i Sverige.

 

"