Ântligen

Ântligen, ântligen har jag fixat att klâttra frân hôger till vânster under "bron" pâ klâttringen.
Fôrstâr ni lyckan nâr jag ântligen lyckades efter ett par mânader dâ jag bara trillat ner?!
Sâ glad sâ jag skrek blev jag! -Och halva klassen vânde sig om och undrade vad som stod pâ.
 
Att allt gâr frammât och att man tillslut faktiskt lyckas det âr nâgot vâldigt possitivt jag har lârt mig det senaste fem mânaderna. Att jag trots att jag knappt mârker det sjâlv kommer lite nârmre hela tiden - precis som med bron jag skrev om ovan. Jag tânjer pâ grânserna lite, lite i taget och helt plôtsligt stâr jag dâr pâ andra sidan utan att knappt ha mârkt att jag flyttat pâ mig.
 
Helt plôtsligt âr det den 29e januari och 150 dagar i Frankrike har flaxat ivâg utan att jag knappt sett dom.
Mârkligt.
 
"

Kommentarer
Postat av: Pappa

Skön känsla det där med att klara av strapatser man inte tidigare trott sig kunna klara.

2013-01-30 @ 22:21:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0