Surt
Idag har jag haft en tvâttâkta hemlângtandag. Har gâtt runt hela dagen och kânnt mig oônskad och ivâgen, och tânkt att "om jag bara hade varit hemma nu sâ hade allt varit sâ mycket bâttre". Fast det âr ju inte sant. Inte helt sant iallafall. Fôr jag har ju dâliga dagar nâr jag âr hemma likvâl som nâr jag âr hâr, och det vet jag ju - egentligen. Fast det âr svârt. Och irriterande. Min franska har nâmnligen kommit sâ lângt att jag fôrstâr en hel del nu, men kan fortfarande sâga ungefâr lika mycket som ett tre mânader gammalt barn. Eller sâ kânns det iallafall. Det har bôrjat stôra mig sâ mycket att inte kunna sâga det jag vill nu. 45 dagar. Jag har ju kompisar hâr, och jag vill gârna kunna ha lite intulektuella diskussioner med dom, men nej... Kânns som jag snart inte har nâgra kompisar hâr annars, blir ju bara en tyst efterhângsen svans.
Surt sa râven - och surt sa jag.
"
Kommentarer
Postat av: Signe
"Hellre i vägen än osynlig" har en god vän sagt till mig, och ja - det stämmer!
I love youu
Svar:
Fanny
Trackback
