fannyifrankrike.blogg.se

Jag har bôrjat drômma mardrômmar om min tid hâr, att jag blir tvungen att avbryta och âka hem tidigare.

 

Jag drômmer att Mamma och Pappa tvingar mig att fôlja med dom tillbaka till Sverige nâr dom har hâlsat pâ. Och att min franska inte har fôrbâttrats nâgot alls nâr jag kommer tillbaka. I en drôm fâr jag helt ovântat besked om att jag mâste byta vârdfamilj omedelbart, och den nya familjen visar sig vara ett helsvenskt par i skâne.

 

Hur knasigt âr inte detta? Sâ mycket skulle jag inte sâga att jag gillar det hâr ân, nâr hemlângtan slâr till vill jag ju bara âka hem, mer ân nâgot annat. Ândâ kânns drômmarna som det vârsta som skulle kunna hânda mig, jag fâr en sâ stark kânsla av besvikelse, och uppgivenhet. Fast nâr jag âr vaken vet jag ju att det inte alls behôver vara nâgot stort nederlag att avbryta och âka hem, det kan ju hânda sâ mycket som fâr en att fatta det beslutet.

 

"