fannyifrankrike.blogg.se

Idag är det lördag, lördagen den 15e december 2012. Jag har varit i Frankrike i 105 dagar, 105 av runt 300. Det betyder att jag redan har avverkat ungefär en tredjedel av mitt år som utbytesstudent, och vet ni hur det känns? Det känns ungefär såhär:

- Superduper, bajsdåligt, fint, skönt, ledsamt, sorgligt, fantastiskt, fult, laddat och jag vet inte vad.

Jag skulle förmodligen kunna skriva vartenda svenskt adjektiv här utan att ljuga det minsta lilla.

 

Det är nämnligen så himlans blandade känslor. På ett sätt är det så underbart fantastiskt att vara här att jag undrar vad i hela världen jag har gjort i Sverige i 16 år. Men samtidigt som det är helt oslagbart så saknar jag så många hemma, och jag saknar årstiderna och maten och allt möjligt. Till och med småsaker som att ge någon en kram när man träffas eller att toalettpappret är vitt.

 

 

Att jag har varit här i 105 dagar innebär en sak till, det innebär att det bara är 12 dagar kvar tills jag kommer hem till Sverige på jul och nyårs visit. Saken är den att även tanken på min korta lilla visit ger mig otroligt blande känslor. Det känns såklart bra att få återse alla igen, att få kramas och hälsa grannarna "Gott slut!" när man går igenom byn på kvällen. Men jag tycker också att det är lite synd att ta en paus nu när det äntligen är så bra. Att ta en paus från både människorna och språket. (Det finns en stor risk att jag uttalar många dåligt översatta franska uttryck nästa gång vi ses.)

 

 

Det jag vill säga är att jag älskar att leva här bland kaninpaté och dåligt engelsktalande fransmän, men minst lika mycket älskar jag att sitta framför vedspisen hemma med en kopp thé och inte plugga matte fast provet är om tre dagar.

På något konstigt vis känns det som att året redan lider mot sitt slut, vilket ger mig både ett ledsamt ansiktsuttryck för att jag snart måste lämna det jag har här och en något lättad känsla för att jag snart har klarat det stora testet jag har utsatt mig själv för.

 

"